Var det någon mer än jag som drog på smilbanden när det visade det sig att vår käre arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins masterexamen kommer från ett ”fusk-universitet”? Visserligen kan det ju mycket väl vara så att Sven-Otto själv har blivit lurad även om man kan undra varför en så ambitiös man som han skulle välja ett sådant universitet för sina studier. Man kan också fundera på hur mycket jobb han lade ner på denna masterexamen, som ska motsvara ca 2 års studier på avancerad nivå. Mitt stalltips till Otto är att inte försöka få högskoleverket att godkänna hans examen, så slipper detta uppdagas. Detta råd verkar han nu följa då han tagit bort den från sin meritlista och belagt sig själv med munkavel i denna fråga.
Annars är det ju lite tråkigt att det är just Sven-Otto som försatt sig i detta, han är ju en av de få i den nya regeringen som visat prov på förmåga att kunna se bortom de ideologiska gränserna, till exempel då han nyktert förklarade i DN vilka stora fördelar det finns med den svenska arbetsmarknadsmodellen, med fackföreningar och kollektivavtal, i samband med det stora salladsbråket. Hade det inte varit ännu roligare om det vore utbildningsministern som råkat ut för detta? Men man vill ju inte slå på en som ligger.
Vad har vår nya regering annars haft för sig efter valet då?
Alliansen demoniserade ju, med rätta, socialdemokraternas utnämningspolitik innan valet. Det var definitivt något man skulle ändra på om man kom till makten, sades det. Så vad har hänt? Man inledde regerandet med att utse Ulf Adelson till landshövding i Stockholm. Lika insiktsfullt som att inleda en vit vecka med en sup, beskriver statsvetaren Tommy Möller det i en debattartikel i DN. I denna artikel citerar han Mats Odell som i en radiointervju nyligen, angående denna kovändning, sagt att ”en valrörelse har sin egen dynamik”. Sin egen dynamik? Upp till läsaren att tolka, men det innebär tydligen att det är ok att ändra sig efteråt.
En annan viktig poäng för alliansen under valrörelsen var ju även detta att slopa stopplagen och att tillåta utförsäljning av vården. Man målade upp en vacker bild där personalen själva skulle kunna gå ihop och bilda företag tillsammans, och på så sätt få mer makt och kontroll över sina egna jobb och sin tillvaro. Det låter ju alldeles förträffligt, men frågan är om det kommer vara en mängd små kooperativ eller ett fåtal stora multinationella företag som kommer köpa upp sjukvården, för att sedan kunna ta ut vinst från en verksamhet som alla svenskar betalar med sina skattepengar. Förra regeringen var med rätta oroliga för detta och startade därför en utredning som syftade till att leverera enklare regler för kooperativ och små företag, så att dessa skulle ha bättre möjligheter att komma in på vård och omsorgsmarknaden. Denna utredning har nu Göran Hägglund lagt ner utan förklaring. Ingen kritik har framkommit mot utredningen. Det är svårt att tolka på annat sätt än att regeringen plötsligt har bytt fot även i denna fråga och att det nu blir en gräddfil för storföretagen in i vården.
Det finns förövrigt gott om exempel på hur små vårdföretags slås ut av stora vårdjättar. Det finns även färska exempel på hur det kan gå när man ska sälja ut fungerande vård, som Förenade Care ABs vård av svårt cancersjuka i Täby. Företaget lade ett skambud för att få fortsätta driva verksamheten, vilket innebär att de tvingats till stora nedskärningar. Nu har halva läkarstyrkan sagt upp sig i protest då de anser att det inte går att bedriva en human vård under dessa förhållanden. Förlorarna i det hela: de svårt cancersjuka.
