Monthly Archives: August 2009

Sjuk vård

Politik, , , , ,

Jan Josefsson gör ett riktigt bra program om systemet med hyrläkare på vårdcentraler. Han uppmärksammar flera viktiga problem. Dels kostar det oss skattebetalare en himla massa pengar. För att locka läkare erbjuder bemanningsföretagen löner på upp emot 50 000 i veckan! Och utöver detta tillkommer resekostnader för att frakta läkare kors och tvärs över landet (inte så klimatsmart). Sen ska förstås bemanningsföretaget ha en blygsam vinst… De 1,8 miljarder som stafettläkarna kostar oss årligen skulle räcka till dubbelt så många fast anställda läkare!

Utöver detta är det ett riskabelt system för patienterna, då den bristande kontinuiteten kan leda till sämre vård. I programmet tar man upp ett exempel med en kvinna som först efter 7 besök till 7 olika läkare fick göra en lungröngten, som då visade att hon hade långt framskriden lungcancer. Detta trots att det var känt att hon var storrökare, vilket borde föranleda sådana kontroller. Som en person i programmet kommenterar så är det ofta inte de enskilda läkarnas fel. Det framkommer dock att flera hyrläkare slarvar med dokumenteringen, vilket försvårar uppföljningen. Kanske är inte alla läkare lika nogranna när man bara ska vara på en arbetsplats en eller ett par dagar, som när man är fast anställd? Det vore enbart mänskligt, men ändå beklagligt.

Slutligen uppmärksammar man det faktum att patienterna har rätt enligt lag att ha en fast läkarkontakt. Men vad ska man göra när man inte får tag i någon läkare till fast anställning, undrar föreståndaren för vårdcentralen i reportaget. Politikerna verkar även de stå handfallna inför problemet, vissa som Barbro Westerholm (fp) pratar bara om valfrihet, och känner inte ens till att patienterna har rätt till fast kontakt.

Det är onekligen ett svårt problem att lösa. Ska man förbjuda hyrläkarsystem? Antagligen skulle EU sätta stopp för något sådant även om man skulle försöka. Utbilda och ta hit fler läkare? Det skulle säkerligen pressa lönerna och därmed kostnaden för skattebetalarna. Vem skulle kunna sätta sig emot något sådant? Förutom Läkarförbundet då, som är kända för att säga nej till att utökning av utbildningsplatser, trots att det råder brist på läkare.

Bemanningsföretagen är förstås vinnarna, tillsammans med läkarna. Och vem kan klandra dem, tänk att ha möjlighet att jobba en vecka i månaden och ändå tjäna dubbelt så mycket som de flesta arbetande svenskar? Något är fel på systemet och det är inte läkarna som ska göra något åt det utan politikerna som måste ta sitt ansvar.

Tyvärr lämnar den nuvarande majoriteten ofta mycket att önska i det fallet. Ungefär som när multinationella företag som outsourcar produktion till länder med skattefria zoner och sen lämnar ansvaret till underleverantörerna. Sven-Otto Littorin gav ett exempel på detta i Rapport när han hävdade att det var fackets fel att thailändska bärplockare utnyttjas och inte statens ansvar att göra något åt detta, trots att detta upprepas år efter år, och trots att det är arbetsgivarna som kringår fackets möjlighet att stifta avtal genom att anställa plockarna genom Thailändska bemanningsföretag.

Jag har dock inte heller sett några bra förslag på lösningar av detta problem från oppositionen. Har det funnits men inte varit i mediernas blickfång? Det ska blir intressant att se om det händer något efter visningen av detta program.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2: Det medvetna och det omedvetna

Politik, , , ,

Vad är det omedvetna, vad är vårt medvetande och vad är skillnaden mellan dem? Fortsättning på föregående inlägg om vad vi egentligen vet om oss själva.

Om vi börjar med det omedvetna så poängterar Timothy Wilson i sin bok att man inte bör se det som en enskild entitet eller ett ting, utan snarare som ett samlingsnamn för en mängd olika mentala processer. Som vi nämnt tidigare tycks det omedvetna fungerar som en sorts grindvakt, som sorterar ut de väsentliga bitarna ur den flod av sensorisk information som når oss varje sekund, och skickar dem vidare till det medvetna. Det omedvetna tycks välja ut och värderar informationen åt oss utifrån olika principer. Wilson talar till exempel om “det psykologiska immunförsvaret”, vilket syftar till det omedvetnas tendens att välja ut information som bekräftar våra nuvarande föreställningar och som får att oss må bra, utöver att ge en någorlunda korrekt uppfattning om verkligheten. Tyvärr kan det omedvetna även bidra till nedstämdhet hos deprimerade, då det väljer ut information som överensstämmer med den negativ bild av sig själv och omvärlden som deprimerade oftast har.

Att tolka information på ett sätt som gör den mindre hotfull för vår säkerhet, självkänsla och verklighetsuppfattning är något vi är mästare på, även om det ofta leder till att vi får en förvrängd bild av verkligheten. Om vi var tvungna att medvetet försöka göra detta skulle det antagligen vara svårt att lura oss själva. Men när det sker på ett omedvetet plan fungerar det alldeles utmärkt, vilket tusentals studier i socialpsykologi kan bekräfta. Exempel på detta kan vara när en rasistisk person lägger extra märket till nyheter om invandrare som begår brott men missar nyheterna om svenskars brottslighet. Ett annat exempel är hur man klagar över andras negativa egenskaper utan att se sina egna tillkortakommanden (vilka kan vara förvånansvärt lika de egenskaper som man beklagar hos de andra!). Antagligen är det rätt funktionellt att ha en lite mer positiv bild av sig själv än vad som är realistiskt, men om skillnaden blir för stor kan det förstås vara problematiskt.

Vårt medvetna då? Till att börja med finns det olika åsikter om funktionen av vårt medvetande. Vissa filosofer menar att det är en illusion, en bieffekt av de omedvetna system som egentligen kontrollerar oss, som röken från ett ånglok. Den motsatta extremen är att se medvetandet som en VD som själv styr och ställer, men har en mängd (omedvetna) resurser till sitt förfogande. Wilson väljer att placera sig emellan extremerna och liknar medvetandet vid en president som visserligen inte fattar alla besluten själv, då det skulle vara ohanterligt, men som samtidigt har möjlighet att bestämma färdriktning och lägga in veton.

Vad finns det då för skillnader och likheter mellan dessa två system? Medan det omedvetna som nämnts ovan verkar bestå av en mängd olika system med olika funktioner, som i många fall är knutna till specifika delar av hjärnan, så är det svårt att se att medvetandet skulle bestå av olika delar. Vårt omedvetna är bra på att snabbt se mönster i omgivning och reagera på dem, medan vårt medvetna verkar fungera som en kontrollant av dessa reaktioner, så att vi kan korrigera eventuella felaktiga bedömningar. Ett klassiskt exempel på detta är att man är ute och promenerar och plötsligt får se en orm: musklerna spänner sig, andhämtningen ökar, sinnen fokuserar på hotet. När vi närmare analyserar ormen inser vi dock att det är en trädgren, och promenera vidare.

Vidare ger vårt medvetande oss den stora fördelen att kunna planera för framtiden. Detta är en aktivitet som ligger bortom det omedvetna, som fokuserar på informationen som tas emot i nuet. Å andra sidan är vårt medvetna hopplöst långsamt och resurskrävande i jämförelse med det omedvetna.

Det var en kort genomgång av begreppen inför några av de mer intressanta frågorna som detta berör. Nämligen, om jag nu har ett omedvetet och ett medvetande, vem är jag då? Är jag mitt medvetna jag eller mitt omedvetna? Det funderar vi över i del 3…

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

1: Vad vet vi egentligen om oss själva?

Politik, , , , , , ,

Somliga menar att Freuds största bidrag till psykologin var att han introducerade iden om det omedvetna, det vill säga att vi inte alltid är medvetna om våra egna mentala processer. Numera betraktas det omedvetna dock av många som ett omodernt begrepp, och många ser med misstänksamhet på påståenden att vi skulle kunna tränga bort minnen och känslor på det sätt som Freud tänkte sig.

Men om man tittar lite närmare på begreppet “det omedvetna” och hur vi fungerar i vardagen blir det ganska snabbt uppenbart att en mycket stor mängd av våra beteenden, tankar och kanske även känslor, verkar finnas utanför vår medvetenhet. Detta är inget nytt för forskare inom kognitionspsykologi och socialpsykologi, men man har använt andra namn för att beskriva fenomenet – “implicit”, “automatisk”, “pre-attentiv” istället för “omedveten”. Kanske för att slippa förknippas med de Freudianska teorierna?

I sin bok “Strangers to ourselves” argumenterar psykologen Timothy Wilson för att majoriteten av våra mentala processer sker i det omedvetna, vilket han väljer att kalla “det adaptiva omedvetna”. Med det vill han peka på att det finns ett stort överlevnadsvärde i att en mängd mentala händelser och processer sker utan att vi behöver bli medvetna om dem.

Wilson målar upp ett tankeexperiment där en man vaknar upp en dag och finner att hans omedvetna har försvunnit, så att han nu måste klara sin vardag enbart med sitt medvetna sinne. Till och börja med skulle han få stora problem bara med att kliva upp ur sängen. Kroppen har nämligen ett avancerat sensoriskt system som håller koll på var alla kroppsdelar befinner sig, vilket brukar kallas proprioception. Utan att vara medvetna om det får vi ständigt feedback från kroppen, och gör justeringar för att till exempel hålla balansen. Det finns exempel på människor som på grund av hjärnskador har förlorat denna förmåga och därmed får ägna hela sin tankekraft åt att ständigt hålla koll på alla kroppens delar. Om lyset släcks och de inte längre kan se de olika kroppsdelarna faller de ohjälpligen ihop i en hög på golvet.

Att förstå tal skulle även det blir oerhört svårt och resurskrävande om inte vissa processer kunde ske i det omedvetna. Istället för att automatiskt dra slutsatser om ordens betydelse i relation till varandra skulle man vara tvungen att bedöma varje ord för sig. Vidare, om vår medvetne man trots allt lyckades ta sig ut ur huset, gå över gatan och plötsligt såg en bil komma emot honom skulle han antagligen vara chanslös – att medvetet tänka efter och begrunda hur vi ska göra i en sådan situation är inte särskilt lyckat.

Forskare har genom att räkna receptorceller och nerver som är kopplade till våra sinnesorgan kommit fram till att vi tar emot ungefär 11 000 000 bitar information i sekunden. Andra experiment har lett fram till slutsatsen att vi medvetet kan processa ungefär 40 bitar information per sekund. Vart tar de resterande 10 999 960 bitarna vägen? Det vore sannerligen konstigt om kroppen trots denna massiva sensoriska kapacitet inte gjorde något med den. Troligtvis är det vårt omedvetna som hanterar sådan information.

Slutsatsen av detta är alltså att många mentala processer sker utanför vårt medvetande, och utan det skulle vi människor nog inte ha klarat oss såpass bra som vi gjort. Hur samverkar då dessa system? För att komma fram till det måste vi först försöka definiera det omedvetna och det medvetna. Mer om det i nästa del.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vinstdrift i skolan – omöjligt att ifrågasätta?

Politik, , , ,

Det har nu i några dagar förts en debatt i DN mellan olika företrädare för Socialdemokraterna och ledarredaktionen om huruvida man bör få ta ut vinst på skolverksamhet eller inte. Carin Jämtin inledde med en artikel där hon bland annat skriver följande:

“Stora delar av friskolornas vinster hamnar i aktieägarnas fickor i stället för att komma eleverna till del, trots att de privata välfärdsföretagen finansieras med skattemedel. Det är oacceptabelt. Vinsterna bör i stället användas för att höja kvaliteten i verksamheten. Jag vill därför att Socialdemokraternas partikongress i höst ställer sig bakom begränsningar av vinstuttag för välfärdsentreprenörer.”

Snabbt kom svar från 6 socialdemokratiska kommunpolitiker, som menar att “skolpolitikernas uppdrag i dag är att garantera alla barn den kunskap de har rätt till, oavsett om eleverna går i en kommunal skola eller friskola.”. De menar att man istället bör arbeta för att friskolor och kommunala skolor ska ha lika villkor, vilket inte är fallet idag. De skriver att

“Ett vinstförbud kommer bara att leda till att skolor antingen drivs av kommuner eller av stora friskolekoncerner som har ekonomiskt och juridiskt kunnande för att kringgå ett förbud mot vinst. De stora förlorarna kommer att vara friskolor som drivs av engagerade föräldrar eller personal. Helt enkelt kooperativ som vi socialdemokrater mest av alla värnar.”

Kjell-Olof Feldt, som var med och drev igenom en mängd privatiseringar och nedskärningar av offentlig sektor under sin tid som finansminister, reagerar även han och menar att “företagande måste vara lönsamt, ge vinst, så att de som bidrar med nödvändigt kapital får ersättning för uppoffringar och risktagande.”. Bland annat skriver han att

“Något belägg för att utbildnings- och vårdföretag som redovisar vinst genomgående har lägre kvalitet på de tjänster de utför finns emellertid inte. Snarare gäller motsatsen: de brister i utbildning och vård som uppdagas återfinns oftast i företag som går med förlust, beroende på antingen ineffektiv resursanvändning eller dåliga ekonomiska uppgörelser med kommunen eller landstinget.”

De minst onyanserade kommentarerna står föga förvånande Hans Bergstöm på DN’s ledarredaktion för. Man skriver bland annat att “Jämtin vill att socialdemokratin ska gå 40 år tillbaka i tiden i sitt ideologiska tänkande” och att menar att hon vill “att all privat företagsamhet ska förbjudas inom de stora tjänsteområdena vård, skola och omsorg”.

Det intressanta är att ingen av de som kommenterat Jämtins inlägg nämner det hon skriver om andra länder i norden. Det är nämligen inget annat land i Norden som tillåter att företag tar ut vinst på skolverksamhet. Slutsatsen enligt kommentatorerna måste väl då vara att Danmark, Norge och Finland har undermåliga skolor? Men tvärtom verkar ju t ex finländarna få bättre resultat i internationella jämförelser av elevernas kunskap än Sverige. Det är intressant i sammanhanget att man aldrig hört Jan Björklund tala om friskolereformen som möjlig orsak till (som han påstår) svenska elevers sjunkande kunskapsnivåer. Detta trots att friskolor har lägre lärartäthet, fler obehöriga lärare, ofta saknar bibliotek, e t c.

Jag ställer mig tveksam till påståendet ovan att minskat vinstuttag skulle gynna storföretag på bekostnad av personalkollektiv. Hur många personalkollektiv har vi egentligen fått genom friskolereformen undrar jag? Skulle de inte ha bildats om de inte fick gå med vinst? Kanske är det så att minskat vinstuttag skulle utarma den svenska skolan, kanske är det som Bergstöm säger i DN, att skolorna inte skulle kunna expandera om de inte fick ta ut vinst (varför det nu skulle vara så viktigt att de enskilda skolorna expanderar?) Men vinstförespråkarna får i sådana fall förklara hur det kommer sig att skolverksamheten i den övriga nordiska länderna kan fungera så bra utan att ägarna får ta ut vinst. Som Kent Werne påpekar är det knappast självklart att det skulle finnas ett positivt samband mellan vinstdrift och kvalitet i undervisningen, något som bland annat DNs redaktion tycks ta för givet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Optimera ditt mochakaffe

Politik,

Hur brygger man en riktigt bra kopp kaffe med en Mocha-bryggare?

1: Fyll på vatten i den nedre delen, inte över ventilen som sitter på sidan. Där ska eventuellt övertryck pysa ut, om vattnet täcker den lär bryggaren i värsta fall kunna explodera.

2: Fyll på kaffe i pulverhållaren. Använd gärna ett kaffe som är mer finmalt än vanligt bryggkaffe, men inte lika finmalt som espressokaffe. Fyll upp ordentligt men packa inte kaffet. Det ska nämligen helst gå fort för vattnet att passera igenom kaffet, och om kaffet är för tätt packat uppstår lätt läckage genom ventilen.

3: Skruva fast överdelen. Hårt.

4: Sätt på en spisplatta på 3-5. När plattan är varm ställer du på bryggaren. Här krävs lite experimenterande. Om plattan är för varm, eller bryggaren står kvar för länge, riskerar kaffe att brännas och få en smak därefter. Om man har för låg värme tar det för lång tid och blir lätt beskt. Ta bort bryggaren när den börjar gurgla. Då har det mesta av vattnet runnit igenom, även om det fortfarande kommer ånga från pipen. Testa dig fram.

5: Avnjut kaffet. Vid ytterliggare koffeinbehov, gå tillbaka till 1.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,