Monthly Archives: September 2009

Betong-Centerns desperation

Politik, , , ,

Centerpartiet har gått från att vara en miljömedvetet, pragmatiskt mittenparti till ett nyliberalt, motorvägskramande högerparti. Vad hände egentligen?

En del av svaret står att finna i de utmärkta dokumentärerna om riksdagspartierna som SVT gjorde inför förra valet. Programmet om Centerpartiet hade titeln “Högersvängen” och handlar om hur de borgerliga partiernas ungdomsförbund hade gemensamma möten hos Timbro, och därefter gick ut till sina moderpartier och verkade för en omsvängning mot höger. Mest tydligt blev detta hos Centern. Ungdomsförbundet kuppade bort några av de gamla centerpartisterna och ersatte dem med nya, mer högerinriktade. Olof Johansson straffades ut för sitt samarbete med Socialdemokraterna och ersattes av Lennart Dahleus. Denne visade sig dock även han vara svårstyrd och ovillig att offra sina ideal för att bli en del av borgerligheten, så han fick snart gå han med. Dahleus är numera ordförande för svenska Greenpeace.

Högersvängen tycks ha fortsatt sedan partiet kom i regering. Man släppte sitt kärnkraftsmotstånd, man vill avskaffa LAS och man anser numera att motorvägar är ett mer miljövänligt alternativ än kollektivtrafik. Centerns ungdomsförbund vill avskaffa folkhälsoinstitutet, eftersom “det inte finns någon folkhälsa, bara individers hälsa”!

Förändringen har inte gått obemärkt fram hos partiets egna medlemmar. Många har protesterat, men så länge opinionssiffrorna stiger brukar protesterna vara ganska lågmälda. Nu stiger dock inte siffrorna. I både Synovates och Sifos senaste undersökningar ligger partiet nu runt 5% strecket. På DN debatt i maj gick Börje Hörnlund, centerpartist och tidigare arbetsmarknadsminister, till kraftig angrepp mot Maud Olofsson. Hennes politik är en katastrof för C, menar han och hävdar att hon raserar partiets värdegrund. Vidare anser han att partiet har tappat sin lokala förankring och blivit mer toppstyrt.

Mot bakgrund av detta är det kanske inte så förvånande att C nu ger sig på Miljöpartiet i olika inlägg i media. MP står ju för en stor del av det som C brukade stå för: miljömedvetenhet, decentralisering, demokratifrågor. MP är ett pragmatisk mittenparti som det går bra för. Och vad ska man då göra om ens egen politik inte ger några röster? Då kan man försöka svartmåla motståndarna och skönmåla den egna politiken. Som jag har skrivit om tidigare är det dock inte bara MP som man nu gör till sina fiender. En lång rad miljöförbund, forskare och statliga instanser har avvisat förslaget om Förbifart Sthlm som nu C tillsammans med sina borgerliga kollegor lägger fram. Det handlar inte om ideologi – alliansens förslag kommer innebära ökade utsläpp och köer jämfört med en satsning på kollektivtrafiken.

Det ska bli mycket intressant att se hur väljarna belönar Centern för deras omsvängning i nästa val. Jag tror knappast att de riskerar att åka ut, och Maud Olofsson har uppebarligen karisma. Men jag tror inte heller att stureplansliberalerna är tillräckligt många för att lyfta partiet. Risken är stor att Moderaterna äter upp en hel del av dessa väljare, och att en del av de gamla väljarna lämnar partiet för till exempel… Miljöpartiet.

Läs vad andra skrivit om Centern i: Dagens Arena, Folkbladet, Aftonbladet, SvD.

På Newsmill: Peter Eriksson och Maria Wetterstrand (MP), Paulo Silva (MP), Rune Lanestrand, Åsa Westlund (S), Nima Gholam Ali Pour (S)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Röd-Gröna ökar ledningen

Politik, , , , , ,

Svd rapporterar om en ny opinionsmätning genomförd av Novus Opinion som publiceras idag av TV4-nyheterna där oppositionen ökar sin ledning till 6 procentenheter över alliansen. I mätningen kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen, men inte ens om Alliansen samarbetar med dem blir de alltså större än oppositionen.

I mätningen går S och M fram. FP har nu tappat de extra procent man fick strax efter framgången i EP-valet och KD balanserar som vanligt på gränsen till att åka ut. Görans upprepade attacker på “kulturvänstern” verkar inte ge så mycket utdelning som han hoppas. Om man jämför med förra valet är det främst Miljöpartiets ökning som tryggar oppositionens ledning och denna verkar bestå.

Fredrik Reinfeldt är medveten om risken för att KD åker ut ur riksdagen, men litar på att andra alliansväljare kommer taktikrösta på dem. Vad gäller SD vill han fortfarande inte uttala sig om huruvida han kan tänka sig få stöd av dem för att behålla makten, antagligen för att han inser att det är ett mycket troligt scenario. Även om det inte nödvändigtvis skulle betyda formellt samarbete med dem är det mycket osannolikt att SD skulle stödja Alliansen under hela mandatperioden utan att få något tillbaka.

Siffror från mätningen
S: 34.9 V: 5.9 MP: 8.7
M: 27.2 FP: 6.3 C:5.8 KD: 4.2
SD: 4.2
PP: 1.8

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Centern har förlorat det sista av sin miljöprofil

Politik, , , ,

Centerns miljöpolitik kritiseras idag dels på Expressens ledare av skribenten Johannes Forsberg och dels i Aftonbladet av Lars Igeland, klimatsakkunnig i Miljöförbundet Jordens Vänner.

Forsberg menar att Centern förlorat sin trovärdighet genom att säga ja till förbifart Stockholm med motiveringen att det är utsläppsfria bilar som kommer köra där! Som han påpekar duger det inte låta bli att ta obekväma beslut idag för att hoppas på teknik som ännu inte finns. Centern anklagar Miljöpartiet för att vara socialistiska när de vill stoppa motorvägsbygget, men för att citera Forsberg:

“Det är knappast “socialism” att inse att det inför en förestående klimatkollaps inte riktigt är läge att bygga feta motorvägar och sedan fatta varandras händer och sjunga “We shall overcome”.

Även Igeland kritiserar Centerns sätt att motivera utbyggnaden genom utopiska förhoppningar.

“Ännu pinsammare är den retorik som användes vid presskonferensen. I stället för att säga att miljön har fått stå tillbaka för Stockholms tillväxt omgavs Carlgrens presentation av så mycket miljöfraser att det blev övertydligt att kejsaren är naken.”

Centern hoppas förstås på att tillräckligt många inte genomskådar deras floskler och fortsätter uppleva dem som ett miljövänligt parti. Men även den mest envetne spindoktor får nog svårt att vända stora motorvägsbyggen till något positivt för miljön.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Röd-grön valseger i Norge

Politik, ,

Jag vill passa på att gratulera de Röd-gröna i Norge för att ha lyckats behålla regeringsmakten. I Norge har ingen regering kunnat hålla sig kvar mer än en mandatperiod sen 93, norrmännen kräver tydligen omväxling.

Många kommentatorer menar att det var oredan på den borgerliga sidan som bidrog till deras förlust. Det antas att en allians mellan de borgerliga partierna liknande den i Sverige skulle ha fixat segern. För den som inte är så insatt i norsk politik består främst problemet i att det största borgerliga partiet är det populistiska Fremskrittspartiet, att likna vid Sverigedemokraterna eller Dansk folkeparti. De vill sälja ut och privatisera statliga tillgångar, spendera mer pengar ur oljefonden, sänka skatter och begränsa invandringen. Just de ekonomiska frågorna har fått andra borgare att kalla dem oseriösa, eftersom deras finanspolitik antagligen skulle leda till inflation.

Men vad skulle egentligen ha hänt om de borgerliga partierna lyckats komma överens? Till att börja med skulle det innebära att Fremskrittspartiet hade varit tvungna att ta ansvar och lägga ner en del av sina populistiska förslag. Det är inte helt osannolikt att det skulle leda till väljartapp för dem, vilket kanske skulle försvåra en borgerlig seger.

Summa summarum är att man inte kan “skylla” de Rödgrönas seger på den borgerliga röran. Skulle röran vara mindre rörig skulle de även kanske vara mindre attraktiv för de väljare som samtycker med vissa partierna. Dessutom är det även många borgerliga väljare som absolut inte vill se Fremskrittspartiet i regeringen, särskilt inte med statsministerposten, vilket skulle vara tänkbart då de är det största borgerliga partiet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,