Jag vill passa på att gratulera de Röd-gröna i Norge för att ha lyckats behålla regeringsmakten. I Norge har ingen regering kunnat hålla sig kvar mer än en mandatperiod sen 93, norrmännen kräver tydligen omväxling.

Många kommentatorer menar att det var oredan på den borgerliga sidan som bidrog till deras förlust. Det antas att en allians mellan de borgerliga partierna liknande den i Sverige skulle ha fixat segern. För den som inte är så insatt i norsk politik består främst problemet i att det största borgerliga partiet är det populistiska Fremskrittspartiet, att likna vid Sverigedemokraterna eller Dansk folkeparti. De vill sälja ut och privatisera statliga tillgångar, spendera mer pengar ur oljefonden, sänka skatter och begränsa invandringen. Just de ekonomiska frågorna har fått andra borgare att kalla dem oseriösa, eftersom deras finanspolitik antagligen skulle leda till inflation.

Men vad skulle egentligen ha hänt om de borgerliga partierna lyckats komma överens? Till att börja med skulle det innebära att Fremskrittspartiet hade varit tvungna att ta ansvar och lägga ner en del av sina populistiska förslag. Det är inte helt osannolikt att det skulle leda till väljartapp för dem, vilket kanske skulle försvåra en borgerlig seger.

Summa summarum är att man inte kan “skylla” de Rödgrönas seger på den borgerliga röran. Skulle röran vara mindre rörig skulle de även kanske vara mindre attraktiv för de väljare som samtycker med vissa partierna. Dessutom är det även många borgerliga väljare som absolut inte vill se Fremskrittspartiet i regeringen, särskilt inte med statsministerposten, vilket skulle vara tänkbart då de är det största borgerliga partiet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Fremskrittspartiet, Stortingsvalg