Vad präglade det gångna året? Vid den här tiden har ni säkert läst årskrönikor till leda så jag ska fatta mig kort och främst utgå från det jag skrivit om här på bloggen.
Dels genomfördes val till Europaparlamentet, vilket blev en framgång för Piratpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet. MP vann sannolikt en del röster på att deras enda dåvarande parlamentariker, Carl Schlyter, om och om igen fick högsta betyg i olika undersökningar av parlamentarikernas arbetsflit och kompetens. Det skadade nog inte heller att man året innan hade ändrat sig och tagit bort kravet om utträde ur EU efter en medlemsomröstning året innan.
Efter detta började väljarstödet för MP öka i mätning efter mätning efter mätning, till det läge man befinner sig i idag: tredje största parti på ca 10 % enligt opinionsmätningarna. Förklaringar till detta är sannolikt dels att framgången i EP-valet gjorde att partiet kom att betraktas som ett reellt alternativ att rösta på för fler, att miljöfrågorna fått större genomslag samt att partiet betraktas som mer regeringsdugligt och mindre flummigt. Slutligen har det förstås betydelse att Maria Wetterstrand är såpass populär, men hon kanske även har blivit mer populär av att partiet har växt? Troligtvis inget enkelt orsakssamband.
För regeringspartierna gick det knackigare detta år, framför allt för Kristdemokraterna och Centerpartiet. KD har fått vika sig i fråga efter fråga och framstår mer och mer som ett stödparti. Göran Hägglunds försök till amerikansk populism med tal om verklighetens folk gick inte hem hos… verklighetens folk. C har kompromissat bort många av sina frågor, och tycks definitivt ha lämnat sin tidigare miljöprofil bakom sig efter att ha sagt ja till kärnkraft, gasledning i Östersjön och Förbifart Stockholm. Istället för att idka självkritik har man försökt bedriva smutskastningskampanj mot MP som man anklagar för att vara socialister, på hederligt amerikanskt maner. Detta verkar dock inte ha gett utdelning, vilket får ses som positivt mot bakgrund av att andra partier (läs SD) har lyckats bättre med sin populism.
Slutligen har vi förstås haft en misslyckad klimatkonferens i Köpenhamn, samt sjukförsäkringsdebatten här i Sverige, som mycket väl kan bli spiken i kistan för alliansen.
Det kommande året blir spännande. Själv ser jag bland annat fram emot Almedalsveckan 2010 samt förstås riksdagsvalet. Jag tar inte ut någon som helst seger i förskott, utan utgår från att mobiliseringen av medlemmarna kommer vara det avgörande för valresultatet, allt annat lika. Men det är förstås skönt att gå till val med opinionsvindarna i ryggen.
God fortsättning!
//Thomas
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om 2009, 2010, nyår, Miljöpartiet, Rödgröna, alliansen, riksdagsvalet