Monthly Archives: February 2010

Att säga nej till patienten

Politik, , , , ,

Det finns många sätt att säga nej till sin patient på, och vissa kanske är bättre än andra, enligt en studie som Karin på WeMind-bloggen rapporterar om. I studien lät man försökspersoner spela patienter och gå ut till olika läkare och försöka få antidepressiv medicinering utskriven. De fall där läkaren nekat att skriva ut medicin analyserades därefter vidare. Man ville se vad läkarna använde sig av för strategier för att säga nej till patienten.

Resultatet visade att 6% av läkarna bara nekade patienternas begäran rakt av. 31% antog ett biomedicinskt perspektiv och rekommenderade vidare fysiska undersökningar för att utesluta somatisk sjukdom. 63% antog ett “patientperspektiv”, genom att antingen förhöra sig om varför patienten ville ha preparatet, hänvisa till en psykoterapeut eller komma med förslag på alternativa diagnoser.

Noterbart är att “patienterna” upplevde det som mest tillfredsställande att bli nekade utifrån ett patientperspektiv. Detta borde inte komma som någon överraskning, om patienten känner att läkaren faktiskt är intresserad av ens problem blir man säkert mer positivt inställd till alternativa förslag. Man får en bättre arbetsallians som det heter i psykoterapi.

En annan undersökning som skulle vara intressant att göra är hur lätt respektive svårt det är att få antidepressiv medicinering. DN genomförde för inte så länge sen en sådan undersökning där man lät medarbetare försöka få ut antibiotika genom att tjata på läkaren, vilket visade sig vara relativt enkelt. Boven i dramat vad gäller antibiotika är antagligen marknadsanpassningen av sjukvården – om man inte tillfredsställer sin kund är risken att denne går till en annan mottagning. Vad gäller antidepressiva finns det fler mekanismer som skulle kunna bidra – många allmänläkare har bristfällig kunskap som diagnosticering av psykiska sjukdomar och för lite tid för att  att ta en ordentlig anamnes. Dessutom saknas fortfarande ofta behandlingsalternativ eftersom få vårdcentraler har tillgång till psykologer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Naturligt att ta en tupplur

Politik, , , , , ,

Dn skriver idag om en studie som tyder på att man förbättrar sin inlärningsförmåga om man först får ta en tupplur. Jag har tidigare skrivit om ny forskning kring sömn och tupplurar på Sömnbloggen. Det verkar faktiskt vara så att det är naturligt att sova mer än en gång per dygn. Alla andra däggdjur gör det, och tidigare i vår historia verkar vi också ha gjort det. Under jordbrukssamhället var det till exempel vanligt att gå och lägga sig när man kom hem efter dagens arbete och sen gå upp sent på kvällen. En del forskare menar att den eftermiddagströtthet man kan känna är en signal om att vi borde ta en tupplur, alltså inte som många tror, att vi har ätit för mycket till lunch.

Ny forskning tyder också en mängd positiva effekter av tupplurar. Inlärningsförmågan och koncentrationsförmågan förbättras efter en tupplur. Det behöver inte heller ha någon negativ effekt på sömnen, såvida man inte lider av sömnproblem.

Frågan är hur lång en tupplur ska vara? Det beror på vad man vill uppnå med den. Beroende på hur länge vi sover så kommer vi in i olika sömnstadier. Om man vill ta en snabb tupplur och sätta igång och arbeta direkt efter bör man max sova 45 minuter. Risken är annars att man kommer ner i djupsömnsstadierna, vilket gör att det blir svårare att vakna och att man kan känna sig trött och groggy upp till en timme efter tuppluren. Om man dock sover 90 till 120 minuter kan man lyckas gå igenom alla sömnstadier och ändå inte känna sig trött när man vaknar.

Ett annat intressant tips för den som vill kunna hoppa och direkt från tuppluren är att dricka en kopp kaffe innan man lägger sig. Det tar nämligen 20-30 minuter innan koffeinet får effekt, och på så sätt kan man  vid en kortare lur vakna lagom till att effekten kickar in.

Läs mer om tupplurar här>

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jan Björklund dribblar med siffror

Politik

Journalisten Tomas Ramberg ställer Jan Björklund mot väggen i Ekots lördagsintervju. Det blir stor humor när Ramberg på punkt efter punkt visar att Björklund antingen ljuger, friserar siffrorna eller helt enkelt inte har koll. Exempel:

Jan Björklund har precis som Fredrik Reinfeldt dessutom dribblat med siffror kring sysselsättning. Sysselsättningen har ökat påstår Björklund i programmet, men Ramberg påpekar att befolkningen ökat och arbetslösheten ökat.

Jan Björklund och Göran Hägglund hävdade i partiledardebatten att hälften av Sveriges energi kommer från kärnkraft. Det stämmer dock inte enligt energimyndigheten, utan det handlar snarare om 36 %. Björklund med flera menar även att bristen på kärnkraft leder till att vi importerar stora mängder kolkrafts-el. Denna importerade visar sig dock stå för cirka 3 % av Sveriges elförbrukning.

Folkpartiet vill som bekant att privata företag ska stå för hela räkningen för konstruktionen av nya kärnkraftverk. Ramberg hänvisar till en nyligen publicerad undersökning som visar att det är enorma kostnader och risker förknippade med att bygga kärnkraftverk, och att det är mycket osannolikt att något privat företag skulle vara intresserade av detta. Den nya reaktor man nu bygger i Finland har blivit försenad 3 år och blivit 60% dyrare än beräknat. Björklund har svårt att förklara vad det egentligen finns för argument för att någon skulle vara intresserad av att bygga kärnkraft utan att det sponsras av staten.

Man kan nästan höra hur Björklund skruvar sig på stolen under intervjun.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,



De psykiska sjukdomarnas bibel i ny version

Forskning och vetenskap, , , , ,

Nyligen släpptes de första offentliga utkasten till den nya kommande versionen av “the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM-V). Denna lunta är en sammanställning av alla psykiatriska diagnoser och innehåller riktlinjer för hur man ska bedöma om en patient till exempel är deprimerad. Riktlinjerna har mer eller mindre kommit att definiera viss psykisk ohälsa, till exempel hur länge man ska ha varit nedstämd för att kunna räknas som kliniskt deprimerad. Boken har därmed stor betydelse för vad som kommer att betraktas som normalt och vad som anses behöva behandlas. Tidigare har till exempel “homosexualitet” funnits med i manualen, men togs efter påtryckningar från HBT-grupper bort.

Manualen har stort genomslag då den används av många psykologer, psykiatriker och annan vårdpersonal över hela världen. Här i Sverige är det mig veterligen fortfarande WHO:s diagnosmanual ICD-10 som formellt är den man ska använda, men DSM-IV verkar ha tagit över inom psykiatrin.

DSM har en intressant bakgrund (om man är en psykolognörd) som det berättas lite om i en artikel i The Economist. Den första versionen som kom ut 1952 var starkt influerad av de rådande psykodynamiska teorierna, och förklarade de flesta diagnoser i termer av till exempel bortträngda konflikter. Inför den tredje versionen togs sammanställningen av manualen över av mer biologiskt och medicinskt orienterade psykiatriker, vilka rensade ut det psykodynamiska arvet och försökte införa diagnoser som var tydligt åtskilda från varandra. Från första versionen till den senaste, version 4, ökade dessutom antalet diagnoser från 106 till 297.

Kommittén som arbetar med att ta fram den nya versionen har fått kritik för bristande öppenhet i processen, något som de troligen försöker åtgärda nu genom att skjuta upp publiceringen och bjuda in “allmänheten” att skicka in sina åsikter. Det har även visat sig att en stor del av medlemmarna i kommittén är avlönade av läkemedelsindustrin, vilket har bidragit till oron om att man i den nya versionen kommer sänka ribban för vad som betraktas som onormalt (och därmed öppnar för att medicinera dessa problem). Tidigare har det till exempel talats om att blyghet och bitterhet skulle inkluderas i manualen. Så tycks dock inte vara fallet i de utkast som nu finns ute.

Den slutliga versionen av manualen kommer i maj 2013.

Andra som bloggat om DSM-V är mentalisering.se, the carlat psychiatry blog och Psychotherapy Brown Bag.

Köttklister istället för riktig mat

Politik, ,

Sverige har nu tillsammans med majoriteten av EU-länderna sagt ja till så kallat “köttklister”, en animalisk produkt som ska användas för att sätta ihop enskilda köttdelar så att de liknar hela köttstycken. På så sätt kan man ta tillvara mer av köttet menar förespråkarna. Motståndarna är dock många, och de hävdar att det bara är ett sätt att försöka lura konsumenterna.

- Vi vill inte ha det här alls — det är ett slags köttsminkning, säger Jan Bertoft, generalsekreterare i föreningen Sveriges Konsumenter till DN.

Trots märkning menar han att det finns en uppenbar risk att konsumenterna blir lurade eftersom det inte syns på hopklistrade köttbitar att de består av sammansatta köttdelar.

- Problemet är att det ser ut som riktigt kött. Det är oärligheten i det hela som gör att vi inte tycker att detta är okej, säger han.

Hälsoval istället för vårdval om de rödgröna vinner valet

Politik, , , , , , , , ,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Stockholm presenterar idag på DN:s debattsida ett gemensamt alternativ till Alliansens vårdvalsmodell för primärvården. Alliansens modell har fått kritik bland annat för att man har skrotat den extra ersättningen till vårdgivare i socioekonomiskt svaga områden, att den inte tar hänsyn till att olika individer har olika vårdbehov samt att den leder till överetablering i resursstarka områden som i innerstan.

De rödgröna kommer istället gå till val på en så kallad “Hälsovals-modell” som i högre utsträckning tar hänsyn till den faktiska ohälsan i fördelningen av resurser mellan olika vårdgivare. Dels tänker man använda sig av vetenskaplig beprövade beräkningsmodeller för att värdera socioekonomisk hälsa i olika områden samt de enskilda patienternas vårdtyngd. Dels vill man stoppa den fria etableringen så att landstinget i högre utsträckning kan påverka var nya vårdgivare, både offentliga och privata, etablerar sig.

Förslaget är efterlängtat. Att vården ska drivas efter vinst istället för efter behov riskerar att leda till stort resursslöseri. Behöver jag nämna USA? Jag antar att borgerliga företrädare anser att fri etablering på sikt leder till en optimal vård. Exakt hur detta skulle gå till är dock oklart, samt varför företag skulle vilja etablera sig i områden med sjukare invånare om man inte får högre ersättning för dessa än för friskare patienter. Det borde inte heller komma som någon överraskning att det nuvarande systemet leder till ökad kvantitet snarare än kvalitet eftersom det är just för kvantitet man får betalt. Filippa Reinfeldt brukar framhäva att Vårdval Sthlm har ökat tillgängligheten, och lutar sig mot siffror som säger att antalet besök i vården ökar. Det är väl bra, om nu vården varit svårtillgänglig tidigare. Men risken är att denna ökning av besök inte har gynnat de som faktiskt behöver det.

En stafettläkare som jobbade på en privat vårdcentral i samma veva som Vårdval Stockholm infördes sa till att “Nu kommer det bli urinvägsinfektioner och halsinfektioner så det skriker om det”. Med det menade han att det var dessa patienter som skulle prioriteras eftersom de går snabbt att undersöka och man därmed kan klämma in många på kort tid. Som man har kunnat läsa tidigare var detta tydligen inte heller något unikt för denna vårdcentral. Att besöken ökar kan alltså lika gärna ses som negativt. Det viktiga är förstås att de som bäst behöver vård får det och att resurserna fördelas på effektivt sätt. Jag tror att hälsovalsmodellen kan vara ett steg i rätt riktning för att uppnå detta.

Birgitta Rydberg menar i ett svar till de rödgrönas utspel i DN att man inom Alliansen redan håller på och undersöker samma ersättningsmodeller. Detta verkar positivt eftersom det då finns hopp om ett bättre vårdsystem som kan vara längre än en mandatperiod. En annan fråga som är viktig för en välfungerande primärvård är att man kan behandla psykisk ohälsa, då en tredjedel av patienterna söker till vårdcentralerna på grund av detta. På sin blogg skriver Birgitta att:

“Det ekonomiska utrymmet för psykosociala besök, hos kurator eller psykolog på vårdcentralen eller husläkarmottagningen, fördubblades med Vårdval Stockholm. Besöken ökade med tio procent 2008 och minst det dubbla 2009.”

Det låter ju finemang och det var onekligen ett steg i rätt riktning. Men Birgitta glömmer bort att nämna att vårdvalsmodellen bara specificerar att vårdcentralen ska ha tillgång till “psykosocial kompetens”. Det går alltså lika bra med en “samtalsterapeut” som man då och då skickar en patient till som att ha flera psykologer anställda. I samma veva som man införde Vårdval Stockholm sparkades 8 av de 14 psykologer som arbetade inom primärvården i Stockholm, eftersom att ersättningsnivåerna för psykologsamtal var för låga. Detta gör att det blir en förlustaffär för en vårdgivare att anställa psykologer och riskerar att leda till en utarmning av den psykiatriska kompetensen i Stockholms primärvård.

Läs mer om förslaget i DN, Tv4, Dagens Medicin och Läkartidningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Borgerlig paranoia i riksdagen

Politik, , ,

Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har skrivit en “debattartikel” där man angriper Socialdemokraterna för att de samarbetar med Vänsterpartiet. Tesen de driver är att:

“Vänsterpartiet har en totalitär syn på samhället och demokratin. Staten ska uttolka majoritetens vilja, och individens rättigheter skall inskränkas. Den svenska demokratin skall förändras i grunden och ersättas av ett kollektivistiskt system.”

60-talets USA ringde, de vill ha tillbaka sin kommunistskräck.

Jag undrar i mitt stilla sinne vad de har för grund för att påstå detta? Det är närmast humoristiskt att påstå att V vill att individens rättigheter ska inskränkas, med tanke på att skribenterna själva har varit med och röstat igenom lagstiftningen kring FRA och IPRED. De ser väl med fasa på vårt grannland Norge, där Socialister nu suttit med i regeringen i en mandatperiod, vilket har lett till att landet förvandlats till en kommunistisk lydstat med planekonomi. Eller?

Jag kan bara referera till Niklas Forsbergs utmärkta krönika från förra året där har tar upp problemet med att likställa Vänsterpartiets vurmande för höga skatter och stor offentlig sektor med diktatur och förtryck. Självklart ska man kritisera sina politiska motståndares politik, men ta då upp sakfrågor istället för att hänge er åt luddig populistretorik.

Badlands Hyena driver med artikeln här, och här finns en lista över andra skräckscenarior efter valet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inte roligt att vara Centerpartist idag

Politik, , , ,

Idag skriver flera tidningar och bloggare om Centerns dalande popularitet. Aftonbladet konstaterar att det inte är lika kul att vara centerpartist idag som det var när Alliansen satt hemma i Mauds kök i Högfors. DN menar att det idag finns något hetsigt över partiet, Maud pratar fort och verkar ha bråttom. Att Centern numera accepterar kärnkraft och förbifart Stockholm gör det svårt framställa sig som ett miljöparti menar man:

“Kanske det är dags för ledningen att dra ner på tempot och fundera över arvet efter Thorbjörn Fälldin. Det är bra att vara flexibel, men väljarna måste också känna att en förändring är trovärdig och ger resultat.”

Birger Schlaug anser att “Stureplanscentern” har skadat C mer än något annat:

“Den idogt twittrande Fredrick Federley, som tycks tillhöra den skara som anser det vara av vikt att meddela världen när man petar sig i naveln, borde nog besöka fler lantkök i det som möjligen ännu är en del av Centerns själ.”

Socialdemokraten Fredrik Petterson skriver om Lotta Lange, fd. kommunpolitiker i Strängnäs, som i fjol valde att lämna Centerpartiet efter nästan 20 år som medlem. Hon lämnade partiet i samband med att C svängde i kärnkraftsfrågan, dels på grund av hur frågan hanterades inom partiet:

– Egentligen var det nog bristen på interndemokrati som var det allra värsta. C är ett folkrörelseparti som alltid varit noga med en bred förankring och demokratiska processer. Nu har Centern sålt sin själ, det som byggt rörelsen stark, för att vara M, FP och KD till lags. Det kan inte jag gå med på, säger Lange bestämt.

SvD konstaterar på klassiskt maner att Maud sitter säkert i partiet och att det enda problemet för C är “problemet med väljarna”.

Läs mer om Centerns “problem med väljarna” i tidigare inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Maktskifte hägrar i huvudstaden

Politik, , , , , ,

I dag presenterades en ny mätning av opinionsläget i Stockholm genomförd av United Minds i samarbete med Aftonbladet. Mätningen jämförs med resultatet vid valet 2006 och visar på en tydlig ledning för det rödgröna blocket i huvudstaden. Framför allt skräller Miljöpartiet som enligt mätningen gått fram mer än 8 % i opinionen till 17.9 %. Moderaterna har tappat mer än 8 % och Centern och Kristdemokraterna är närmast utraderade i staden.

Totalt får de rödgröna 49.5 % mot Alliansens 40.3 %.

/Aftonbladet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,