Monthly Archives: March 2010

Dubbelmoral om dubbelmoral

Sitter och läser boken “Tillsammans – en filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat” av Folke Tersman, professor i praktisk filosofi vid Uppsala Universitet. Tersman försöker förklara hur det kommer sig att vi beter oss som vi gör vad gäller vår inställning till klimatfrågan och diskuterar huruvida vi är egoister eller inte. Han använder sig bland annat av resultat från forskning inom moralfilosofi, psykologi, sociologi och ekonomi. Boken är nog mest intressant för den som inte är så insatt i dessa områden och jag tycker att det blir lite intetsägande. Folke nämner dock en sak som jag ofta har tänkt på i och med politik – dubbelmoral.

Ofta anklagas politiker, särskilt de till vänster, för att inte leva som de lär. Miljöpartister brukar få skit för att de kör bil och sossar för att de låter sina barn gå i friskolor eller ombildar sin hyresrätt till bostadsrätt. Konstigt nog kritiseras sällan Moderater för att de använder sig av offentliga vårdcentraler.

Men när gör man egentligen sig skyldig till dubbelmoral? Ordboksdefinitionen är enligt Tersman att “man säger sig följa en princip men handlar i motsats till denna”. I folkmun brukar nog begreppet användas lite vidare, så att man tänker sig att det även är dubbelmoral att förespråka att någon annan ska bete sig på ett visst sätt, och sen bete sig på ett annat sätt själv.

Men frågan borde då bli om politikerna i ovanstående exempel har förespråkat att andra inte ska köra bil, sätta sina barn i en friskola eller ombilda sin hyresrätt? Har de gjort det så verkar det onekligen vara fall av dubbelmoral, men så är sällan fallet. Oftast har politikerna i sådana här fall förespråkat att lagstiftningen eller politiken ska förändras. Rent teoretiskt behöver innebär detta inte dubbelmoral, men att en politiker förespråkar en viss politik blandas ofta ihop med föreställningar om vad politikern tycker om hur människor bör bete sig. Personligen tycker jag dock att det tvärtom kan vara ett tecken på att man faktiskt tror på sin politik – man är beredd att genomföra den även om man förlorar på det!

Man kan även fråga sig hur många av oss som aldrig gör oss skyldiga till dubbelmoral. Den som är utan skuld kan kasta första stenen.

Under ett samtal med en vän kritiserade jag privatiseringen av primärvården i Stockholm. Hon ifrågasatte då att jag kunde vara så negativt inställd till privatiseringar eftersom jag själv för tillfället jobbade för ett privat psykologföretag. Var detta dubbelmoral från min sida? För det första bygger resonemanget på att jag skulle vara negativ till all privatisering bara för att jag är kritisk mot Vårdval Stockholm (vilket inte är fallet). För det andra tycks det bygga på förutsättningen att om man är kritiskt inställd till privat ägande får man inte arbeta inom ett privat företag. Onekligen ett ganska hårt krav! Eller omvänt: om man jobbar i ett privat företag får man inte vara kritisk mot privatisering.

Personligen tror jag dock att världen skulle vara en bättre plats om fler hade en mer kritisk inställning gentemot sin egen arbetsplats, de social grupper man tillhör och inte minst sina egna föreställningar och ideer. Jag tror dessutom att de flesta företag och organisationer skulle vinna på att ha fler medarbetare med sådana kritiska inställningar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mutor – upp till individen

DN, Aftonbladet och Alliansfritt Sverige skriver idag om hur tre borgerliga riksdagsledamöter, Gustav Blix (M), Lars Hjälmered (M) och Erik A Eriksson (C),  låtit sig bjudas på “lyxresa” till södra Frankrike av oljejätten Shell för att “diskutera klimatfrågor”.

Till Aftonbladet säger Gustav Blix (M) att han inte tycker att han gjort något fel:

– Det var både relevant och rimligt att följa med på resan. Jag valde att åka för att diskutera energi- och klimatfrågan och för att träffa svenska studenter eftersom jag satt i utbildningsutskottet vid tidpunkten.

Men är det okej att låta sig bjudas av en oljejätte på det här sättet?

– Om det kommer en relevant aktör och erbjuder mig att vara med och diskutera de hör frågorna så tycker jag att det är okej.

Lars Hjälmered säger till DN att:

“Jag har hög integritet i mitt uppdrag och de här evenemangen handlar om att hämta information och kunskap.”

Jaså, du har hög integritet, men då ska vi inte besvära, då är det ju ingen fara! Argumentationen liknar den som gammelmoderaten Gunnar Hökmark förde fram i debatten om lobbying inför EU-parlamentsvalet: lobbying var inget problem för honom eftersom han ansåg sig ha hög integritet för att inte bli påverkad av lobbyism. Bekväm inställning, det innebär ju att man kan avskaffa lagstiftningen kring lobbyism och mutor och låta politiker själva avgöra om det har tillräckligt med integritet för att låta sig mutas.

Nu är det oklart om den ovan nämnda resan bör betraktas som en muta rent juridiskt. Men personligen anser jag att det är just situationer som dessa som riksdagsledamöterna bör undvika. Man har till exempel inom forskning på läkemedelsföretagens marknadsföring kunnat se att även de läkare som ansåg sig vara kritiskt inställda till information de fick på en kongress dit de var bjudna av ett företag skrev ut mer av företagets medicin efter resan. Man lurar sig själv om man tror att man är bättre än andra, vi är alla påverkbara. En inte alltför vild gissning är att om den här typen av resor inte gav någon utdelning, så skulle Shell inte ordna dem. Företagens marknadsföringsbudgetar är de bästa bevisen på att människor går att påverka.

Man kan ju förövrigt undra vad de fick lära sig av Shell om klimatet? Inte undra på att Centerpartiet tror att det är miljövänligt att bygga mer motorvägar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Riktlinjer för behandling av depression och ångest fastslagna

Socialstyrelsen har nu kommit med den slutliga versionen av riktlinjerna för behandling av depression och ångest. När den preliminära versionen publicerades häromåret gav den upphov till stor debatt bland psykologer och psykiatriker. För första gången tog man steget bort från psykofarmaka och valde att i första hand rekommendera KBT vid en mängd psykiatriska tillstånd. Detta var förstås inte godtyckligt: KBT har i en mängd olika studier visat sig vara minst lika effektivt som psykofarmaka på kort sikt, betydligt mer effektivt på lång sikt och ger inte upphov till biverkningar på samma sätt som mediciner. Att psykodynamisk terapi inte rekommenderades beror på att det helt enkelt inte finns tillräckligt med forskning – man vet inte hur effektivt det är.

Kritiken som riktades mot dessa riktlinjer kom främst från de yrkesgrupper som kände sig hotade: psykiatriker och psykodynamiker. Jag känner med psykodynamikerna, de befinner sig i ett frustrerande ingemansland på grund av bristen på forskning (mer och mer kommer dock). Tyvärr har dock en del psykodynamiker inte kunnat acceptera situationen utan kommit med i mina ögon ganska krystad kritik mot evidensbegreppet. Visst, evidens är inte allt, men det är ändå en viktig del i att kunna avgöra vilka metoder som är bäst lämpade för olika problem.

Psykiatrikerna ifråga har jag dock mindre sympati för. Forskningen talar sitt tydliga språk, KBT är att föredra framför psykofarmaka, som antagligen har sämre effekt än vad det framställs som, pga att läkemedelsföretagen väljer att gömma undan studier där deras preparat visar dåliga resultat. Mer om detta i ett senare inlägg, där jag ska berätta lite mer om forskningen kring antidepressiv medicin och placebo.

Jag anser att vården i första hand bör erbjuda de behandlingar som har visat sig mest effektiva för vissa tillstånd. Det bör dock finnas alternativ: en patient bör åtminstone kunna välja mellan tre alternativ, gärna fler, för sin behandling. Att tvinga en patient till en viss behandling lär inte ge några lyckade resultat inom psykiatrin.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Fortsatt ledning för rödgröna – fortsatt tillväxt för MP

I den senaste SIFO-mätningen som presenteras idag i Svenska dagbladet ser de rödgrönas ledning i opinionen ut att bestå, och det är fortfarande främst MP som drar framåt. Hos borgarna är det istället Moderaterna som går bäst, medan alla de andra partierna backar. Kristdemokraterna ligger under spärren och Centern närmar sig den. Folkpartiet har tidigare legat bra till men backar nu även dem. Kan det bero på att partiet under allianssamarbetet blivit alltför likt de andra partierna?

Sverigedemokraterna ligger fortfarande under spärren. Piratpartiet tycks helt ha försvunnit ur mediebilden, och att partiet skulle ha ens en liten chans att komma in i riksdagen ter sig alltmer osannolikt.

Ingen av skillnaderna från senaste mätningen är statistiskt signifikanta, men bilden är ungefär den samma som framkommit i flertalet mätningar på senare tid. Moderaterna går framåt, men äter upp sina småsyskon. MP ligger dubbelt så högt som i förra valet. KD och C har problem. SD kan komma in i riksdagen.

De rödgröna 50,2 (+1,2)
S: 34,0 (-0,6)
MP: 10,6 (+1,3)
V: 5,6 (+0,5)

Alliansen 45,2 (-0,4)
M: 30,8 (+1,2)
FP: 5,9 (-0,6)
C: 4,7 (-0,9)
KD: 3,8 (-0,1)

SD: 3,8 (+0,4)
Övriga: 0,9 (-1,1)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Lögn, förbannad lögn och alliansens användande av statistik

“RUT-avdraget infördes 2007 och gjorde det väsentligt billigare att köpa hushållsnära tjänster. Knappt två år senare arbetar mer än 11.000 personer i branschen och enligt branschorganisationen Almega tillkommer 23.000 nya köpare varje månad.”

Så skriver DN i en artikel med rubriken “RUT-avdraget ett problem för Socialdemokratin”. Men vad som inte framgår är hur många som arbetade i branschen innan avdraget infördes, det vill säga hur många tjänster som tillkommit sen dess. Med DNs formulering låter det som att alla dessa tjänster skapats av avdraget. Som Alliansfritt Sverige påpekar så skulle det innebära att INGEN arbetade med dessa tjänster innan avdraget infördes, vilket knappast stämmer. Än mer anmärkningsvärt blir det hela av att Svenskt Näringsliv tycks vilja mörka de felaktiga siffrorna, vilket framgår i Alliansfritt Sverige:s inlägg.

Det kanske är så att avdraget har skapat en mängd nya jobb. Men om det är så, varför kan man då inte redovisa siffrorna korrekt? Man börjar onekligen misstänka att avdraget inte har varit så lyckat som man vill ge sken av.

Jag börjar bli uppriktigt trött på detta siffertrixande. Jag är säker på att även Socialdemokraterna gjort sig skyldiga till liknande saker förut, men det här verkar inte ha någon ände. Jag skulle aldrig acceptera att ett parti som jag var medlem i förvanskade siffror så som gjorts med arbetslösheten, kärnkraften eller som nu detta. Jag undrar vad medlemmarna i allianspartierna tycker?

Mer om pigavdraget här och här>

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,