En undersökning av förekomsten av ADHD-diagnoser i USA visar enligt New York Times att ca 20 % av pojkar i ålder 14-17 år fått sådan diagnos. Det är alltså en femtedel av pojkarna som anses har psykiska problem i sådan grad att en diagnos är nödvändig! I de flesta vetenskapliga undersökningar av förekomsten av ADHD landar man oftast på runt 5-6 procent. Möjliga orsaker till denna lavinartade ökning kan vara hårdare krav på barn i skolan, en förståelig önskan från föräldrars sida om en enkel lösning på svåra situationer i hemmet samt inte minst ekonomiska intressen av ökad diagnosticering från läkemedelsindustrin.
Cirka två tredjedelar av dessa barn behandlas med medicinering med centralstimulerande som visat sig effektivt på kort sikt för att minska symptom på ADHD. Problemet är att man knappt vet något om de långsiktiga effekterna av att behandla barn med sådana mediciner. Kombinationen av uppenbar överdiagnosticering och medicinering utan tillräcklig kunskap är förskräckande.