Tag Archives: Alliansen

Alliansen och blockpolitiken vinnare i Decemberöverenskommelse

Politik, , , , , , , , ,

Igår höll den rödgröna regeringen presskonferens tillsammans med de borgerliga partierna, och meddelade att det inte blir något nyval då man kommit överens om en praxis för att underlätta för minoritetsregeringar att styra över Sverige. Även om det känns skönt att slippa ställa sig och kampanja i ett nyval om ett par månader så tror jag att det här var ett dåligt beslut av de rödgröna. Framför allt av Miljöpartiet.

Det här innebär visserligen att de rödgröna kommer få igenom sina budgetar under de närmaste åren, men i alla övriga beslut kommer man att ha en högermajoritet emot sig. Risken är därmed stor att det blir en regering som antingen kommer vara betydligt mer passiv än den föregående eller som kommer få acceptera borgerlig politik i många fall, och som därmed kommer te sig som svag inför nästa val. Då kan Alliansen återvända, stärkta av regeringens svaghet, och styra ostört i minoritet, eftersom SD ändå röstar med dem i så gott som alla frågor.

Även om nyvalet inte lett till några större förändringar hade det förmodligen ändå satt större press på partierna i Alliansen att bryta blockpolitiken. Det är sannolikt att de borgerliga partierna hade kunnat försvagas ytterligare av ett nyval. Utifrån opinionsläget såg det ut som att Kristdemokraterna riskerade åka ut ur riksdagen, Moderaterna har precis bytt ledning, Folkpartiet går på tomgång. Om det blivit så hade sannolikheten för en blocköverskrivande regeringen ökat ytterligare. Den chansen har nu gått förlorad.

De områden man kommit överens om att “tala om” är sådana som man redan tidigare har haft tradition av blocköverskridande överenskommelser kring – energi, försvar och pensioner – så det är knappast något framsteg om man vill ha en mer blocköverskridande politik.

Även om Sverigedemokraterna förlorar på kort sikt genom att de tappar inflytande kan de mycket väl bli vinnare på lång sikt, om detta upplevs som att man trixar med reglerna för att hålla partiet utanför (vilket ju är det man gör). Dock skulle det kunna leda till mindre uppmärksamhet till SD och deras favoritfråga, vilket skulle kunna vara negativt för dem.

Även om en del fotfolk inom de borgerliga partierna är upprörda nu är Alliansen långsiktiga vinnare på denna överenskommelse, då de lyckas tränga ut Löven till vänster och på detta sätt cementera blockpolitiken, som de velat länge. Målet är sannolikt att mittenväljarna ska känna att politiken är för vänsterinriktad och gå till Moderaterna istället.

De stora förlorarna riskerar bli Miljöpartiet som nu sannolikt får lägga sig i frågor om försvar, energi och pensionerna. Samtidigt hade partiet riskerat ett stort tapp i ett nyval. Nu blir det viktigt att man lyckas få igenom stora reformer för klimatet om det ska vara värt att sitta i regering.

Motvind för Alliansen

Politik, , , ,

Flera undersökningar visar nu att folk tycks ha tröttnat på Alliansens politik. Nyligen kom en undersökning genomförd av SIFO som visar att en majoritet av svenskarna inte vill ha vinstuttag inom välfärden. En undersökning som Novus genomfört på uppdrag av SVT visar att svenskarna tycker att välfärden har blivit sämre. Inte ens Moderaternas egna väljare tycker att det blivit bättre sedan förra valet. Ytterligare en undersökning, denna om förbifarten, visade att Stockholmarna visserligen är positiva till projektet (som man väl är till de flesta satsningar på ens egen stad) men när det ställs emot kollektivtrafiken visar det sig att en majoritet är för satsningar på kollektivtrafiken istället.

Det kanske inte är så konstigt att opinionsläget ser ut som det gör? Oppositionen gör nog rätt i att hamra in att valet nästa år står mellan skattesänkningar eller satsningar på välfärden.

Kraftig ökning för MP i ny Demoskopmätning

Politik, , , ,

I Demoskops opinionsmätning som presenteras i Expressen i dag går Miljöpartiet kraftigt framåt till 12,6 %, den högsta siffran någonsin för partiet i Demoskop. Fokus i mätningen är främst på Socialdemokraternas tapp, vilket knappast kan anses som oväntat. Man kan även notera att samtidigt som S tappar, går det fortsatt utför med Alliansens småpartier. KD hamnar utanför spärren på 3.2 %, Folkpartiet fortsätter minska (till ett stöd som känns mer rimligt utifrån hur lite partiet tycks prestera numera) och Centerpartiet har inte lyckats lyfta trots sin nya partiledare.

Det är också positivt att se att både MP och V ökar mer än S tappar, vilket kan tolkas som att MP inte bara stjäl väljare från S. Om utvecklingen håller i sig och MP fortsätter vara ett parti med tvåsiffrigt stöd kan man kanske ha en riktig chans att förändra det förstelnade politiska landskapet i Sverige till nästa val.

Se även Makthavare.se’s sammanställning av opinionsläget.

Moderaterna                    33,4 (+0,7)

Folkpartiet                       5,1    (-1,1)

Centerpartiet                   4,9    (-0,9)

Kristdemokraterna          3,2    (-1,5)

Socialdemokraterna         26,6 (-1,6)

Vänsterpartiet                  6,7    (+2,1)

Miljöpartiet                      12,1 (+2,1)

Sverigedemokraterna      6,0    (+0,1)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Apoteket – sveriges sämsta avreglering?

Politik, , , , , , , , , , ,

Mycket kan man säga om de olika avregleringar som genomförts av den Moderatstyrda alliansen och Socialdemokraterna innan dess. Avregleringen av elmarknaden, tågtrafiken, vården, hemtjänsten… Alla har de visat på problem och brister som uppstår när man försöker konkurrensutsätta verksamhet som inte verkar inom en marknad i ordets rätta bemärkelse, till skillnad från mat eller hemelektronik. Priset för dessa avregleringar har som vanligt betalats av de enskilda medborgarna och framför allt de som inte har lika stor möjlighet att utnyttja sin rätt att välja, exempelvis sjuka som inte förmår åka längre sträckor för att ta sig till en ny vårdcentral. Effekterna av avregleringen av elmarknaden ska nu granskas på uppdrag av riksdagen. Konsekvenserna av de olika privatiseringarna granskas noga i den utmärkta boken “Sälj hela skiten“, som rekommenderas för den som är intresserad av frågan.

Frågan om privatiseringar har aktualiserats under den senaste tiden efter att SNS släppte en rapport där man konstaterade att effekterna av privatisering och konkurrensutsättning inte studerats tillräckligt mycket. Kort sagt att det verkar ha funnits ett ointresse för att ta reda på om de avregleringar man genomfört haft någon positiv effekt överhuvudtaget. I de fall där det finns data kunde inte SNS se någon större skillnad i mellan olika aktörer.

Den sämsta avregleringen hittills måste dock vara Apoteksmonopolets avskaffande. DN skriver om detta igår. Här hade man alltså en verksamhet med mycket stort förtroende hos medborgarna, en verksamhet som erbjöd en för många livsnödvändig tjänst och där det var svårt att se hur en avreglering skulle kunna förbättra något för kunderna. Trots detta genomfördes avregleringen och vi kan nu konstatera det som olycksfåglarna siade om – förtroendet har sjunkit, servicen har försämrats, arbetsmiljö har försämrats. Inte heller har det skett någon prispress. På vissa platser och köpcentrum finns nu tre till fyra olika apoteket som säljer så gott som exakt samma saker. Det kan knappast vara ett resurseffektivt användande av skattebetalarnas pengar.

Låt mig illustrera konsekvenserna av Apotektets avreglering med en berättelse från mitt eget liv. Härom dagen skulle jag hämta ut tre mediciner, ett receptfritt och två receptbelagda antibiotika. Jag gick till det närmaste apoteket där jag befann mig, i Liljeholmens centrum. Där kunde de ge mig den receptfria medicinen, men hade inte de två andra inne. De kunde inte heller säga om medicinerna fanns på någon av de andra apoteken i centrumet, eftersom de hörde till olika kedjor. Ok, någon av de andra måste ju ha medicinerna när det finns så många apotek här, tänkte jag. Jag gick till det andra apoteket där de kunde ge mig en av de receptbelagda medicinerna, men inte den andra. Samma visa där, de kunde inte säga om den fanns på andra apotek i närheten, istället hänvisades jag till Skärholmen där samma kedja hade ett apotek. Jag struntade i det och åkte istället till Hornstull där det också numera finns två apotek inom 100 meters avstånd. Gick in på ett av dessa som hörde till en tredje kedja, men inte heller där hade de medicinen.

Till slut gav jag upp och åkte in till Scheele vid centralen. Yr och illamående stod jag där och väntade i en lång kö tills jag till slut fick tag i medicinen. På väg hem kunde jag bara konstatera att det enda avregleringen bidragit för mig i detta fall var att jag fick lägga ner betydligt mycket mer tid på att få tag i det jag behövde. Nu var jag ändå relativt frisk, jag kan föreställa mig frustrationen hos någon som är svårt sjuk eller har svårare att ta sig runt i staden än jag har. Men vad gör man inte för lite valfrihet?

För att citera Lars Linder i DN angånde SNS-rapporten:

Jag börjar misstänka att det vi utsatts för i två decennier i själva verkat varit en samordnad folkuppfostringskampanj i stalinistisk skala. Ett folk av sossar och välfärdsälskare skulle en gång för alla lära sig tänka bort staten.

Och nu är vi äntligen fria.

Fyra svåra år

Politik, , , ,

Så var valet 2010 över. S gjorde ett dåligt val, som väntat. MP gjorde ett dåligt val, vilket var mindre väntat och sannolikt berodde på att många väljare valde bort partiet i riksdagsvalet för att de inte ville stödja det rödgröna blocket. SD gjorde ett bättre val än väntat och detta lade en dyster stämning över de flesta valvakor.

Rösterna är ännu ej färdigräknade, och vi vet fortfarande inte om de borgerliga partierna kommer lyckas få egen majoritet i riksdagen eller inte. Som det ser ut nu kommer man vara beroende av att på något sätt komma överens med de rödgröna partierna. Reinfeldt har redan gjort utspel där han närmar sig Miljöpartiet, men ej kommit med något egentligt erbjudande. Det vore antagligen politiskt självmord för MP att stödja en politik som har alldeles för låga miljöambitioner, utförsäkrar sjuka, bedriver ohämmad privatisering, etc. Om det ska bli aktuellt med ett sådant samarbete kommer Alliansen först vara tvungen att backa på ett flertal punkter. En majoritet av MPs väljare numera betraktar sig som vänster, vilket troligen är en konsekvens av blockpolitiken, och att MP skulle drabbas av en svår svekdebatt om man samarbetar till höger.

Reinfeldt har försökt få det att framstå som att ansvaret för att skapa en stabil regering ligger hos MP, troligen för att kunna skylle på MP om det inte blir så. Om Alliansen väljer att bilda en minoritetsregering är det dock deras val och därmed deras ansvar att ro hem det. Det finns annars flera teoretiskt möjliga konstellationer, t ex S+M, M+FP+C+MP, S+V+MP+KD, osv. Det saknas alltså inte alternativ, och den som påstår något annat har fel.

Om Alliansen väl skulle backa på ett antal punkter finns det förstås goda möjligheter att skapa en stabil regering. Den gröna rörelsen har präglats av en pragmatism där det främsta målet är att skapa ett hållbart samhälle, oavsett med vilka samarbetspartners man gör det, och man har tidigare kommit överens med borgarna i flera frågor. Man riskerar förstås att en stor del av väljarna kommer att bli besvikna och att somliga medlemmar kommer lämna partiet. Troligen kommer dessa dock gå till vänster, så ur ett rödgrönt perspektiv kan detta ändå vara positivt. Detta är dock enbart spekulationer fram till dess att vi fått det slutgiltiga resultatet. Risken är att vi får 4 år till med en borgerlig regering som kommer föra en politik som fortsätter öka klyftorna i samhället, hålla lägsta möjliga klimatambitioner och rea ut det sista av våra gemensamma tillgångar. Det viktiga är att inte låta detta bli en orsak till att deppa ihop utan låta det bli en sporre för att jobba ännu hårdare för en förändring.

Rapport från Almedalsveckan 2010

Politik, , , , , , , , , , ,

Jag är nu nyligen hemkommen från Visby och Almedalsveckan, och sinnesfriden börjar sakta men säkert infinna sig. Almedalsveckan är som bekant att betrakta som en musikfestival för politiker, och efter en vecka känner man sig rätt mätt på politiska seminarium och mingelkvällar. Jag tänkte här sammanfatta några av de mer intressanta händelserna och seminarierna under veckan som gått.

De senaste dagarna har förstås överskuggats till stor del av Sven-Otto Littorins avgång. Paul Ronge och Staffan Dopping har båda skrivit bra om den bristfälliga och omänskliga krishanteringen som Reinfeldt har uppvisat i samband med detta. Jag tycker synd om Sven-Otto, och hoppas för hans egen skull att han talar sanning när han nekar, annars är risken stor att denna historia kommer fortsätta dra ut på tiden. En del tycker att det är anmärkningsvärt att Aftonbladet valt att publicera anklagelserna under just almedalsveckan, men jag är inte alls överraskad av detta. Vill man sälja så många lösnummer som möjligt är väl detta ett utmärkt val av tidpunkt för publicering?

Almedalen var om möjligen ännu mer smockfull av politiker och lobbyister än vanligt, och gratismaten flödade. I år var man dock tvungen att föranmäla sig till mingel där det bjöds på alkohol, vilket är ett steg i rätt riktning. Stämningen mellan partierna var som förväntat hårdare än vanligt då det är valår, och de borgerliga partiernas företrädare gjorde inget för att lätta upp denna stämning. I Göran Hägglunds tal fick vi lära oss att Sverige kommer drabbas av en “ofrihetschock” om de rödgröna vinner valet, och Maud Olofsson målade upp en bild av ett Sverige där det bara finns en krydda i kryddhyllan och där man bara kan handla på Konsum. Politiker från alla partier ägnar sig till viss del åt smutskastning av motståndarna, men det här tycker jag nog var mer verklighetsfrämmande än det mesta. Även Reinfeldt hade släppt på sin statsmannaliknande hållning och eldade på publiken med tal om hur hemskt det skulle bli om de rödgröna vann. Visioner om den egna politiken lyste dock med sin fråvaro, om man inte räknar bibehållen inkomstskatt under ett år som en spännande och inspirerande vision.

En av Almedalsveckans höjdpunkter var för mig debatten mellan liberalen och före detta Timbromedarbetaren Johan Norberg och Maria Wetterstrand. Debatten handlade om huruvida Miljöpartiet är ett liberalt parti och huruvida liberaler är miljövänner. Anledningen till att just denna debatt blev så lyckad var dels att både Johan och Maria kan debattera sakligt utan att hänge sig åt en massa pajkastning, och att diskussionen kom att handla mer om grundläggande värderingar snarare än enskilda sakfrågor. Norberg menade att Mp i många avseenden är mer liberala än andra “liberala” partier som Folkpartiet, t ex genom sitt motstånd mot massövervakning och sin kamp för rättigheter för asylssökande och HBT-personer. Men han kritiserade även Mp för att vara teknikfientligt och moralistiskt, och för att anse att naturen har ett egenvärde bortom människan. Wetterstrand i sin tur menade att många liberaler inte förstår att vi måste ta hänsyn till att jorden har begränsade resurser, att många liberaler i högre utsträckning värnar företagens frihet än individens och att alla arter har rätt att leva. För den som vill se hela föreläsningen finns den här på Bambuser.
Debatten mellan Norberg och Wetterstrand arrangerades av den nyliberala tidningen Neo, som även anordnade det sämsta seminariet jag var på under veckan. Det senare handlade om förmynderi och bestod mest i att olika personer beklagade sig över hur jobbigt det var att staten bestämde att de inte fick supa och röka hur och närsomhelst, och att man borde lägga ner folkhälsoinstitutet. Seminariet bekräftade mest mina fördomar om att nyliberaler saknar insikt om grundläggande mänsklig psykologi och inte verkar bry sig om hur de andra skulle drabbas av deras föreslagna frihetsreformer, så länge det är bra för dem själva.

På andraplats vad gäller värsta seminarium kommer ett som anordnades av Bil Sweden, med titeln “Klimatalarmister och klimatskeptiker – vem har mest fel?”. Till denna “debatt” hade de bjudit in två “klimatalarmister” och fyra klimatskeptiker, plus att de själva knappast har en miljövänlig utgångspunkt. En av skeptikerna var kristdemokraternas riksdagsledamot Lars Gustafsson, som tidigare skrivit klimatsom under sitt anförande bland annat konstaterade att det inte finns någon konsensus i klimatfrågan bland forskare. När jag konfronterade honom med undersökningar som visar att en förkrossande majoritet av forskarna anser att människans inverkan på klimatet ligger bakom klimatförändringarna hävdade han att dessa forskare inte svarar så som de egentligen vill, av rädsla för repressalier. En ganska spektakulär anklagelse får man säga! När jag försökte pressa honom ytterliggare om detta sa han bara att “Jag tar mig friheten att tänka själv, jag bryr mig inte om vad andra tycker”. Nej du Lars, det är väl rätt uppenbart att det är så.

Sammantaget var det en inspirerande vecka, men jag saknade den mer öppenhjärtliga stämningen mellan politiker från olika partier som funnits när det inte varit valår.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Två parallella krig i Israel-palestinakonflikten

Politik, , ,

Jakop Dalunde och Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, kritiserar idag på Newsmill borgerliga politiker som försvarar Israels attack mot Ship to Gaza. Utöver moderaternas Niklas Wykman rycker även kristdemokraten Anneli Enochson och folkpartisten Mattias Sundin till Israels försvar. Det verkar som att det sitter i ryggmärgen hos vissa politiker att försvara övergrepp som begås av Israel, möjligen som en motreaktion mot vänsterns Israel-kritiska hållning. Man kan fråga sig om dessa borgerliga politiker hade varit lika snabba ut med att försvara Iran om det hade handlat om ett “Ship to Teheran” som hade blivit anfallet av iranska kommandosoldater? Det verkar som att man är beredd att bortse från uppenbara folkrättsliga brott när det är Israel som begår dem.

Ett annat misstag som tycks vara vanligt på den borgerliga sidan är att dra alla palestinier över en kam. Björn Wiman lyfter i en artikel i DN idag fram problemet med detta:

“I sin magnifika självbiografi ”En berättelse om kärlek och mörker” upprepar Amos Oz på ett ställe att Israel–Palestinakonflikten handlar om två parallella krig.

Det ena är det palestinska folkets legitima kamp mot ockupationen och för rätten till ett eget land. Varje vettig människa stöder detta.

Det andra kriget förs av fanatiska islamister från Iran till Gaza och går ut på att förgöra Israel och driva judarna ut ur landet. Varje vettig människa tar lika självklart avstånd från en sådan strävan.”

Tyvärr verkar somliga, liksom Niklas Wykman, anse att alla som kämpar för palestiniernas rättigheter endast går islamisternas ärenden. Jag vågar påstå att det är tvärtom. Om palestinierna fick mer drägliga levnadsförhållanden, och kanske (gud förbjude) tillbaka en del av det land som var deras, är jag säker på att färre skulle attraheras av Hamas och deras väpnade kamp. Israels högerregering är Hamas bästa vänner.

Fattigdom i Sverige minskar, men klyftorna ökar

Politik, , , , , ,

Finansminister Anders Borg presenterade nyligen siffror från finansdepartementet, som visar på vilken effekt Alliansens politik haft för olika grupper i samhället. Siffrorna visar tydligt att de som har tjänat på politiken är i högre grad män än kvinnor, och i högre grad höginkomsttagare än låginkomsttagare. Borg gjorde sitt bästa för att släta över detta och menade att politiken kommer gynna kvinnor och lågavlönade på lång sikt. Om jag tillhörde någon av de grupperna skulle jag nog inte känna mig så värst lugnad av detta besked, som bygger på oklara antaganden och vaga framtidsprognoser.

Borg menar även att inkomstskillnaderna har minskat genom deras politik. Man kan verkligen undra om det stämmer och huruvida man då kan tacka Alliansens politik för detta. Socialstyrelsen kom nyligen med en rapport som beskriver utvecklingen av sociala problem och särskilt riskutsatta grupper under åren 1990-2007. Där konstaterar man bland annat att:

  • Andelen av Sveriges befolkning som lever under det absoluta fattigdomsstrecket minskade från 11 till 5 procent mellan 1997 och 2007.
  • Inkomsterna höjdes totalt sett men inkomstskillnaderna ökade eftersom de högavlönade fick större lönelyft.
  • Ungdomar, ensamstående mammor och invandrare löper störst risk för att hamna i fattigdom.

Detta kan förstås inte bara läggas Alliansen till last eftersom denna utveckling har pågått sedan 1995. Det är dog tydligt om man läser i rapporten att klyftan har ökat mer än föregående år sen Alliansen kom till makten. Föga förvånande, just med tanke på att högavlönade fått mer i plånboken än lågavlönade.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Miljöpartiet får högsta siffrorna någonsin i senaste demoskop

Politik, , , , , , , , , ,

Bild tagen från Expressen

Svenska dagbladet och Expressen skriver idag om den senaste opinionsmätningen från Demoskop som visar att de rödgröna ökar sitt försprång gentemot alliansen. De rödgröna får 52.4 % av rösterna, medan alliansen får 43.7 %, och skillnaden blir alltså 8.7 procentenheter. Den största ökningen i mätningen står Socialdemokraterna för, medan Kristdemokraterna har den största minskningen. Miljöpartiet ökar till 11 % i mätningen, och får därmed sin högsta siffra någonsin i Demoskopmätningarna. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hamnar båda utanför riksdagen, och även Centerpartiet ligger farligt nära spärren.

Man får väl hålla med Kent Persson att det knappast är läge för alliansens medlemmar att ge upp, men det verkar onekligen ganska motigt. Vanligtvis brukar skillnaden mellan blocken minska ju närmare valet man kommer, men historiskt sett bara med ca 1.5 % i genomsnitt, enligt statsvetaren Henrik Oscarsson. Om det gäller även i detta val ser det alltså mörkt ut för alliansen.

Inte undra på att Moderaterna nu ser det som sitt främsta mål att svartmåla Miljöpartiet. När partier börjar beställa opinionsundersökningar för att racka ner på andra partier, då vet man att det kommer bli en smutsig valrörelse. Kommer det då ge någon utdelning för Moderaterna att göra detta? Möjligen, men Centerpartiet har redan försökt med en rad artiklar utan att det vare sig verkar ha lyft Centern eller ha sänkt MP. En förklaring till detta kan vara att väljarna känner igen smutskastning och inte uppskattar den typen av politiskt spel. Tvärtom verkar många uppskatta att politikerna håller god ton gentemot varandra. En annan förklaring kan vara att väljarrörligheten främst sker inom de olika blocken.

Enligt artikeln i Expressen tycks det som att M riktar in sig på vissa formuleringar i MP:s partiprogram som anses kontroversiella. Men frågan är om inte det finns konstiga formulering och idéer i de flesta partiers partiprogram? Visioner som medlemmar vill ska finnas med men som sedan ingen i praktiken arbetar för att genomföra.

Jag hoppas att Miljöpartiet kommer att försöka hålla sig över den låga nivån och inte dras in för mycket i denna politiska smutskastning. Det tror jag att man bara kan vinna på.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fortsatt ledning för rödgröna – fortsatt tillväxt för MP

Politik, , , , , , , , , ,

I den senaste SIFO-mätningen som presenteras idag i Svenska dagbladet ser de rödgrönas ledning i opinionen ut att bestå, och det är fortfarande främst MP som drar framåt. Hos borgarna är det istället Moderaterna som går bäst, medan alla de andra partierna backar. Kristdemokraterna ligger under spärren och Centern närmar sig den. Folkpartiet har tidigare legat bra till men backar nu även dem. Kan det bero på att partiet under allianssamarbetet blivit alltför likt de andra partierna?

Sverigedemokraterna ligger fortfarande under spärren. Piratpartiet tycks helt ha försvunnit ur mediebilden, och att partiet skulle ha ens en liten chans att komma in i riksdagen ter sig alltmer osannolikt.

Ingen av skillnaderna från senaste mätningen är statistiskt signifikanta, men bilden är ungefär den samma som framkommit i flertalet mätningar på senare tid. Moderaterna går framåt, men äter upp sina småsyskon. MP ligger dubbelt så högt som i förra valet. KD och C har problem. SD kan komma in i riksdagen.

De rödgröna 50,2 (+1,2)
S: 34,0 (-0,6)
MP: 10,6 (+1,3)
V: 5,6 (+0,5)

Alliansen 45,2 (-0,4)
M: 30,8 (+1,2)
FP: 5,9 (-0,6)
C: 4,7 (-0,9)
KD: 3,8 (-0,1)

SD: 3,8 (+0,4)
Övriga: 0,9 (-1,1)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,