Tag Archives: Alliansen

Hälsoval istället för vårdval om de rödgröna vinner valet

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Stockholm presenterar idag på DN:s debattsida ett gemensamt alternativ till Alliansens vårdvalsmodell för primärvården. Alliansens modell har fått kritik bland annat för att man har skrotat den extra ersättningen till vårdgivare i socioekonomiskt svaga områden, att den inte tar hänsyn till att olika individer har olika vårdbehov samt att den leder till överetablering i resursstarka områden som i innerstan.

De rödgröna kommer istället gå till val på en så kallad “Hälsovals-modell” som i högre utsträckning tar hänsyn till den faktiska ohälsan i fördelningen av resurser mellan olika vårdgivare. Dels tänker man använda sig av vetenskaplig beprövade beräkningsmodeller för att värdera socioekonomisk hälsa i olika områden samt de enskilda patienternas vårdtyngd. Dels vill man stoppa den fria etableringen så att landstinget i högre utsträckning kan påverka var nya vårdgivare, både offentliga och privata, etablerar sig.

Förslaget är efterlängtat. Att vården ska drivas efter vinst istället för efter behov riskerar att leda till stort resursslöseri. Behöver jag nämna USA? Jag antar att borgerliga företrädare anser att fri etablering på sikt leder till en optimal vård. Exakt hur detta skulle gå till är dock oklart, samt varför företag skulle vilja etablera sig i områden med sjukare invånare om man inte får högre ersättning för dessa än för friskare patienter. Det borde inte heller komma som någon överraskning att det nuvarande systemet leder till ökad kvantitet snarare än kvalitet eftersom det är just för kvantitet man får betalt. Filippa Reinfeldt brukar framhäva att Vårdval Sthlm har ökat tillgängligheten, och lutar sig mot siffror som säger att antalet besök i vården ökar. Det är väl bra, om nu vården varit svårtillgänglig tidigare. Men risken är att denna ökning av besök inte har gynnat de som faktiskt behöver det.

En stafettläkare som jobbade på en privat vårdcentral i samma veva som Vårdval Stockholm infördes sa till att “Nu kommer det bli urinvägsinfektioner och halsinfektioner så det skriker om det”. Med det menade han att det var dessa patienter som skulle prioriteras eftersom de går snabbt att undersöka och man därmed kan klämma in många på kort tid. Som man har kunnat läsa tidigare var detta tydligen inte heller något unikt för denna vårdcentral. Att besöken ökar kan alltså lika gärna ses som negativt. Det viktiga är förstås att de som bäst behöver vård får det och att resurserna fördelas på effektivt sätt. Jag tror att hälsovalsmodellen kan vara ett steg i rätt riktning för att uppnå detta.

Birgitta Rydberg menar i ett svar till de rödgrönas utspel i DN att man inom Alliansen redan håller på och undersöker samma ersättningsmodeller. Detta verkar positivt eftersom det då finns hopp om ett bättre vårdsystem som kan vara längre än en mandatperiod. En annan fråga som är viktig för en välfungerande primärvård är att man kan behandla psykisk ohälsa, då en tredjedel av patienterna söker till vårdcentralerna på grund av detta. På sin blogg skriver Birgitta att:

“Det ekonomiska utrymmet för psykosociala besök, hos kurator eller psykolog på vårdcentralen eller husläkarmottagningen, fördubblades med Vårdval Stockholm. Besöken ökade med tio procent 2008 och minst det dubbla 2009.”

Det låter ju finemang och det var onekligen ett steg i rätt riktning. Men Birgitta glömmer bort att nämna att vårdvalsmodellen bara specificerar att vårdcentralen ska ha tillgång till “psykosocial kompetens”. Det går alltså lika bra med en “samtalsterapeut” som man då och då skickar en patient till som att ha flera psykologer anställda. I samma veva som man införde Vårdval Stockholm sparkades 8 av de 14 psykologer som arbetade inom primärvården i Stockholm, eftersom att ersättningsnivåerna för psykologsamtal var för låga. Detta gör att det blir en förlustaffär för en vårdgivare att anställa psykologer och riskerar att leda till en utarmning av den psykiatriska kompetensen i Stockholms primärvård.

Läs mer om förslaget i DN, Tv4, Dagens Medicin och Läkartidningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Borgerlig paranoia i riksdagen

Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har skrivit en “debattartikel” där man angriper Socialdemokraterna för att de samarbetar med Vänsterpartiet. Tesen de driver är att:

“Vänsterpartiet har en totalitär syn på samhället och demokratin. Staten ska uttolka majoritetens vilja, och individens rättigheter skall inskränkas. Den svenska demokratin skall förändras i grunden och ersättas av ett kollektivistiskt system.”

60-talets USA ringde, de vill ha tillbaka sin kommunistskräck.

Jag undrar i mitt stilla sinne vad de har för grund för att påstå detta? Det är närmast humoristiskt att påstå att V vill att individens rättigheter ska inskränkas, med tanke på att skribenterna själva har varit med och röstat igenom lagstiftningen kring FRA och IPRED. De ser väl med fasa på vårt grannland Norge, där Socialister nu suttit med i regeringen i en mandatperiod, vilket har lett till att landet förvandlats till en kommunistisk lydstat med planekonomi. Eller?

Jag kan bara referera till Niklas Forsbergs utmärkta krönika från förra året där har tar upp problemet med att likställa Vänsterpartiets vurmande för höga skatter och stor offentlig sektor med diktatur och förtryck. Självklart ska man kritisera sina politiska motståndares politik, men ta då upp sakfrågor istället för att hänge er åt luddig populistretorik.

Badlands Hyena driver med artikeln här, och här finns en lista över andra skräckscenarior efter valet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Maktskifte hägrar i huvudstaden

I dag presenterades en ny mätning av opinionsläget i Stockholm genomförd av United Minds i samarbete med Aftonbladet. Mätningen jämförs med resultatet vid valet 2006 och visar på en tydlig ledning för det rödgröna blocket i huvudstaden. Framför allt skräller Miljöpartiet som enligt mätningen gått fram mer än 8 % i opinionen till 17.9 %. Moderaterna har tappat mer än 8 % och Centern och Kristdemokraterna är närmast utraderade i staden.

Totalt får de rödgröna 49.5 % mot Alliansens 40.3 %.

/Aftonbladet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Regeringen exporterar övervakning

Det verkar som att FRA-lagstiftningen, IPRED och Stockholmsprogrammet har gett regeringen mersmak – nu vill man även att andra länder ska få del av våra fantastiska övervakningsmetoder! Och vilket bättre land att börja med än Libyen, ett land som “saknar yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet och rörelsefrihet.”

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Har sysselsättningen ökat eller minskat?

Det har på flera håll uppmärksammats att Reinfeldt i partiledardebatten hade fel när han påstod att graden av sysselsättning har ökat med 100 000 personer. Denna siffra kritiserades omedelbart av Tomas Östros, Socialdemokraternas talesperson i ekonomiska frågor. Han får nu rätt av Anders Borg som menar att anledningen till att det blev fel var att man har förändrat sättet att mäta antalet sysselsatta i enlighet med vad som är standard inom EU.

Förut mätte man sysselsättningsgrad hos de som var 16-64 år, men enligt det nya sättet räknas istället alla mellan 15-74 år in i undersökningen. Att sysselsättningen tycks ha ökat beror alltså antagligen främst på att man nu tar med folk mellan 64-74 år.

För att citera SVT:s Mats Knutsson:

“Korrigerar man uppgifterna så att rätt åldersgrupper jämförs med varandra kommer man fram till helt andra resultat. I gruppen 16-64 år har sysselsättningen tvärtemot vad statsministern påstod minskat med 12.300 personer mellan mätningen i september 2006 och december 2009. Tittar man på den större gruppen 15-74 år har sysselsättningen ökat med 11.800 under samma period. Även om denna siffra är något mindre genant för Reinfeldt så ligger även den ljusår ifrån hans uttalande om 100.000 fler sysselsatta.”

Det kan verka som en skitsak, men det säger något om vikten av att vara på det klara med vad man talar om. Som Mats säger i sin krönika så kommer striden om regeringsmakten till stor del handla om olika verklighetsbeskrivningar. Det viktiga blir då att veta vilken av beskrivningarna som ligger närmast verkligheten.

Det får mig även att tänka på hur Alliansen har bollat med siffrorna om det så kallade “utanförskapet”, då man i efterhand har höjt siffrorna för utanförskap innan valet, antagligen för att det inte ska synas hur lite som har hänt på detta område.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Alliansen bör inte lägga sitt hopp till väljarnas rörlighet

“Väljarna är mer rörliga än någonsin!” påminner borgerliga ledarskribenter i kommentarer till opinionsundersökningar där läget inte ser så bra ut för Alliansen. På sin utmärkta blogg förklarar dock statsvetaren Henrik Oscarsson på vilket sätt väljarna är mer rörliga och varför Alliansen inte kan lita på att detta ska rädda dem.

Antal väljare som byter parti har visserligen stadigt ökat de senaste 50 åren. Men de flesta partibytena sker inom samma block. Moderater röstar på Folkpartiet och Vänsterpartister på Socialdemokraterna.

Från henrikoscarsson.com

Det är alltså ca en tredjedel av alla partibyten som är blockinterna, och den återstående tredjedelen är inte tillräckligt stor för att Reinfeldt ska kunna sova lugnt om natten. Många väljare bestämmer sig sent, men de bestämmer sig ofta för det parti de redan från början hade tänkt att rösta på. För att citera Henrik:

“Att förvänta sig stora förskjutningar över blockgränserna i sista steget av valrörelsen är överoptimistiskt givet väljarströmmarna i tidigare valrörelser.”

Däremot finns det i opinionsundersökningarna en stor del osäkra väljare, och det är snarare dessa som kommer bli viktiga för båda blocken: dels att mobilisera sina egna väljare, dels att locka till sig förstagångsväljarna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bristfällig demokrati i Centerpartiet

SVT berättar att Alliansens energiöverenskommelse hotas att fällas av fyra centerpartistiska riksdagsledmöter: Kerstin Lundgren, Solveig Ternström, Eva Selin Lindgren och Sven Bergström. SVT kan berätta om hur de fyra riksdagsledamöterna pressades att acceptera överenskommelsen men sade nej. Trots detta gick partiledningen ut och meddelade att man hade nått en överenskommelse. Solveig Ternström pressades dessutom att inte debattera frågan i riksdagen, vilket hon till slut avstod från att göra. De fyra är mycket kritiska till hur frågan har hanterats inom partiet, och Solveig Ternström överväger nu att lämna partiet.

Flera kritiska röster hörs nu inom partiet. Enligt Sven Bergström är många medlemmar oroliga för att bilden av C som ett miljövänligt parti håller på att urholkas, och Kerstin Lundgren menar att många nu lämnar partiet för att gå till miljöpartiet. Detta menar hon återspeglas i opinionssiffrorna, där C nu ligger långt under valresultatet.

Frågan riskerar nu att bli en rysare för regeringen liksom FRA-lagstiftningen blev. Det räcker nämligen med att fyra borgerliga ledamöter röstar nej till överenskommelsen för att Alliansens bräckliga majoritet ska falla. Vi får se om de ovan nämnda ledamöterna kan rösta ja med hedern i behåll.

Återigen vill jag ge mitt stående tips till partiledningen i C: lägg ner att försöka grönmåla er själva och svartmåla Miljöpartiet, väljarna är uppenbarligen inte hur lättlurade som helst. Se till att gå tillbaka lite till rötterna och börja driva en progressiv miljöpolitik istället.

I DN och i SvD:s värld existerar dock inte den här konflikten alls. Där tycks ledarskribenterna ha fullt upp med att hurra över den nya opinionsmätningen från Synovate som tyder på att de Rödgrönas försprång minskat.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Rödgrön ledning består i SIFO:s senaste mätning

I SIFO:s senaste opinionsmätning som publiceras idag behåller de Rödgröna sitt kraftiga övertag i opinionen med 51.8 % mot Alliansens 41.5 %. Enligt mätningen skjlle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen men inte få någon vågmästarställning eftersom de rödgröna är större än alliansen och SD tillsammans. Statistiken talar nu för regeringsskifte även om ingen vågar ta ut någon seger i förskott. Sören Holmberg, statsvetare, menar i DN att det är möjligt att försprånget minskar ju närmare valdagen man kommer eftersom oppositionen då måste precisera sin politik i högre grad och denna då i högre grad kommer bli måltavla för kritik från Alliansen.

Per Gudmunsson förfasar sig på sedvanligt maner i SvD över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan komma att få inflytande över politiken, hemska tanke! Han sätter sitt hopp till att Alliansen tillsammans med SD, som han verkar tycka bättre om än V och MP, ska bli tillräckligt stora tillsammans för att en “oklar parlamentarisk situation ska uppstå”.

Statsvetaren Henrik Oscarsson påminner på sin utmärkta blogg om att vi kommer ha ett rekordstort antal förstagångsväljare i det kommande valet. Exakt hur det kan tänkas påverka resultatet är oklart, men man kan konstatera att V och MP oftast haft större stöd bland förstagångsväljarna medan det har varierat mer för övriga partier.

SIFO:s siffror för alla partier:

• Socialdemokraterna 36,9 (+0,2)
• Moderaterna 25,8 (+0,7)
• Miljöpartiet 9,4 (–0,9)
• Folkpartiet 6,7 (–0,1)
• Vänsterpartiet 5,5 (+0,3)
• Centern 5,0 (–0,2)
• Kristdemokraterna 4,0 (+0,3)
• Sverigedemokraterna 5,0 (–0,1)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fortsatt ledning för de rödgröna i opinionen

Idag redovisas Novus Opinions senaste opinionsmätning i TV4. I den kan man se att oppositionen fortsatt har ledningen med 51,8 % mot 41,9 %. Miljöpartiet får i mätningen sitt högsta resultat någonsin i Novus Opinions mätningar, 11,3 %. Om mätningen skulle vara ett valresultat skulle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen med sina 4,4 % men inte bli vågmästare.

Socialdemokraterna 35,5
Miljöpartiet 11,3
Vänsterpartiet 5,0
Moderaterna 26,1
Folkpartiet 6,2
Centern 5,2
Kristdemokraterna 4,4
Sverigedemokraterna 4,4

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Avreglering ingen vinst för konsumenten

Ännu en gång har avreglering och privatisering lett till ökade kostnader för konsumenterna. Vi har sett det på elmarknaden och nu får vi se det på läkemedelsmarknaden som regeringen nu avreglerar i samma veva som man privatiserar stora delar av apoteket. DN berättar att läkemedelsbolag har passat på att höja priserna på receptfria läkemedel inför att dessa ska börja säljas i vanliga butiker.

“Av Apotekets 50 mest sålda receptfria läkemedel höjdes priserna på ett trettiotal produkter mellan januari och oktober 2009. Det visar en genomgång DN Ekonomi gjort. Under perioden skedde bara en enda prissänkning. Det var på magsårs-medicinen Omeprazol där det funnits en kraftig prispress de senaste åren.

Den genomsnittliga prishöjningen var drygt 11 procent. På sex produkter höjdes priset med över 20 procent. Hostmedicinen Theracough fick den största höjningen med närmare 50 procent.”

Detta borde inte vara förvånande – ge marknaden fria händer och den kommer att försöka öka sin omsättning och vinst. Motiveringen till att avskaffa monopolet har varit att öka tillgängligheten och sänka priserna på läkemedel. Tillgängligheten på attraktiva orter som Stockholm kommer säkerligen öka genom att det kommer dyka upp apotek som har längre öppettider. Risken är dock att den minskar på mindre orter utan samma “marknadspotential”. Vad gäller priser riskerar man att få samma utveckling som i Norge, där priserna ökade kraftigt efter privatiseringen av apoteksmarknaden. Man bör även beakta att Sverige redan har billigare läkemedel än genomsnittet i Europa.

Nu är det för tidigt att sia om vad som kommer hända vad gäller priserna i Sverige. Det positiva med privatiseringen av Apoteket är att man valt att behålla en del av apoteken i statlig regi. Detta kan leda till en mer välfungerande marknad, då de statliga Apoteket kan bidra till att pressa de privata aktörerna och hålla priserna nere. Det är också en god sak att man valt att sälja ut en del av apoteken till storföretag och en del till mindre aktörer. Frågan är dock vad regeringen har för planer för framtiden? Vill man på sikt sälja ut allt? Risken är dessutom att de stora aktörerna efterhand tar över de små tills vi får, som inom så många andra marknader, ett fåtal stora privata aktörer som kan styra marknaden som de vill.