Tag Archives: Åsa Romson

Kungen är död, länge leve kungen!

I media har det på senaste tiden skrivits och pratats en del om vem som ska ta över som språkrör efter Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, och framförallt vad det kommer innebära för partiet om Maria försvinner från posten. Vissa tycks anse att MP:s framgångar på sista tiden enbart hänger på Maria W:s popularitet, och att hennes abdikering kommer vara ett hårt slag för partiet. Per Gudmundsson på SvD tycks utgå från att folk bara röstar på Maria och anser därmed att opinionsframgångarna beror på att “det har gått väljarna förbi” att hon ska avgå från sin post efter valet. Nåja, vi kan ju inte alla vara lika upplysta som Per!

Jag tror dock att Per Gudmundsson med flera kommer bli besvikna. Dels tror inte jag att det behöver innebära något större avbräck att Maria inte sitter som språkrör då honi vilket fall inte kommer försvinna ur politiken. Om de Röd-Gröna vinner valet (vilket alla de senaste opinionsmätningarna pekar på) kommer hon sitta med som minister i regeringen. Om Alliansen vinner valet kommer hon säkerligen att få någon annan viktig position inom partiet, utöver att vara riksdagsledamot. Hon kommer i vilket fall att fortsätta synas och höras i media vilket innebär att MP kan komma att ha ett “bonus-språkrör”.

För det andra handlar det om vilka som blir de nya språkrören. Gustav Fridolin har annonserat sin comeback i partiet och kommer med all sannolikhet att komma in i riksdagen igen. Han har tippats som nytt språkrör och har goda chanser att bli det. En möjlig kandidat till kvinnligt språkrör är Mikaela Valtersson. Hon har visat att MP är pragmatiskt och kan samarbeta både åt höger och vänster. Åsa Romson är en annan person som jag tror skulle göra ett utmärkt jobb. Skulle någon av dessa bli språkrör finns det ingen anledning att tro att de skulle bli så mycket mindre populära än Maria.

Slutligen handlar det om hur stor betydelse språkrören egentligen har för opinionssiffrorna. Jag är övertygad om att det finns en Maria-effekt, men det är inte hela förklaringen till partiets framgångar. Framför allt tror jag det handlar om en utveckling i  partiets vilket väljarna har blivit medvetna om. Man skakat av sig de mesta av flumradikalerna som fanns med när partiet bildades. Jag tror därför att omsvängningen i frågan om EU-utträde, som en symbol för partiets utveckling, har haft större betydelse för framgången än både fokuset på klimatfrågorna och Maria-effekten. Samarbetet med Socialdemokraterna har troligtvis också gynnat partiet. Mittenväljare har förstått att MP är det parti som starkast står upp för socialliberala värden. Som en bekant konstaterade: “MP kan bli ett parti för borgare med hjärta”.

Reportage från SVT om möjliga kandidater till språkrörsposterna:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,