Vad är det omedvetna, vad är vårt medvetande och vad är skillnaden mellan dem? Fortsättning på föregående inlägg om vad vi egentligen vet om oss själva.
Om vi börjar med det omedvetna så poängterar Timothy Wilson i sin bok att man inte bör se det som en enskild entitet eller ett ting, utan snarare som ett samlingsnamn för en mängd olika mentala processer. Som vi nämnt tidigare tycks det omedvetna fungerar som en sorts grindvakt, som sorterar ut de väsentliga bitarna ur den flod av sensorisk information som når oss varje sekund, och skickar dem vidare till det medvetna. Det omedvetna tycks välja ut och värderar informationen åt oss utifrån olika principer. Wilson talar till exempel om “det psykologiska immunförsvaret”, vilket syftar till det omedvetnas tendens att välja ut information som bekräftar våra nuvarande föreställningar och som får att oss må bra, utöver att ge en någorlunda korrekt uppfattning om verkligheten. Tyvärr kan det omedvetna även bidra till nedstämdhet hos deprimerade, då det väljer ut information som överensstämmer med den negativ bild av sig själv och omvärlden som deprimerade oftast har.
Att tolka information på ett sätt som gör den mindre hotfull för vår säkerhet, självkänsla och verklighetsuppfattning är något vi är mästare på, även om det ofta leder till att vi får en förvrängd bild av verkligheten. Om vi var tvungna att medvetet försöka göra detta skulle det antagligen vara svårt att lura oss själva. Men när det sker på ett omedvetet plan fungerar det alldeles utmärkt, vilket tusentals studier i socialpsykologi kan bekräfta. Exempel på detta kan vara när en rasistisk person lägger extra märket till nyheter om invandrare som begår brott men missar nyheterna om svenskars brottslighet. Ett annat exempel är hur man klagar över andras negativa egenskaper utan att se sina egna tillkortakommanden (vilka kan vara förvånansvärt lika de egenskaper som man beklagar hos de andra!). Antagligen är det rätt funktionellt att ha en lite mer positiv bild av sig själv än vad som är realistiskt, men om skillnaden blir för stor kan det förstås vara problematiskt.
Vårt medvetna då? Till att börja med finns det olika åsikter om funktionen av vårt medvetande. Vissa filosofer menar att det är en illusion, en bieffekt av de omedvetna system som egentligen kontrollerar oss, som röken från ett ånglok. Den motsatta extremen är att se medvetandet som en VD som själv styr och ställer, men har en mängd (omedvetna) resurser till sitt förfogande. Wilson väljer att placera sig emellan extremerna och liknar medvetandet vid en president som visserligen inte fattar alla besluten själv, då det skulle vara ohanterligt, men som samtidigt har möjlighet att bestämma färdriktning och lägga in veton.
Vad finns det då för skillnader och likheter mellan dessa två system? Medan det omedvetna som nämnts ovan verkar bestå av en mängd olika system med olika funktioner, som i många fall är knutna till specifika delar av hjärnan, så är det svårt att se att medvetandet skulle bestå av olika delar. Vårt omedvetna är bra på att snabbt se mönster i omgivning och reagera på dem, medan vårt medvetna verkar fungera som en kontrollant av dessa reaktioner, så att vi kan korrigera eventuella felaktiga bedömningar. Ett klassiskt exempel på detta är att man är ute och promenerar och plötsligt får se en orm: musklerna spänner sig, andhämtningen ökar, sinnen fokuserar på hotet. När vi närmare analyserar ormen inser vi dock att det är en trädgren, och promenera vidare.
Vidare ger vårt medvetande oss den stora fördelen att kunna planera för framtiden. Detta är en aktivitet som ligger bortom det omedvetna, som fokuserar på informationen som tas emot i nuet. Å andra sidan är vårt medvetna hopplöst långsamt och resurskrävande i jämförelse med det omedvetna.
Det var en kort genomgång av begreppen inför några av de mer intressanta frågorna som detta berör. Nämligen, om jag nu har ett omedvetet och ett medvetande, vem är jag då? Är jag mitt medvetna jag eller mitt omedvetna? Det funderar vi över i del 3…
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om psykologi, filosofi, det omedvetna, medvetandet
