Tag Archives: Folkpartiet

Alliansen och blockpolitiken vinnare i Decemberöverenskommelse

Igår höll den rödgröna regeringen presskonferens tillsammans med de borgerliga partierna, och meddelade att det inte blir något nyval då man kommit överens om en praxis för att underlätta för minoritetsregeringar att styra över Sverige. Även om det känns skönt att slippa ställa sig och kampanja i ett nyval om ett par månader så tror jag att det här var ett dåligt beslut av de rödgröna. Framför allt av Miljöpartiet.

Det här innebär visserligen att de rödgröna kommer få igenom sina budgetar under de närmaste åren, men i alla övriga beslut kommer man att ha en högermajoritet emot sig. Risken är därmed stor att det blir en regering som antingen kommer vara betydligt mer passiv än den föregående eller som kommer få acceptera borgerlig politik i många fall, och som därmed kommer te sig som svag inför nästa val. Då kan Alliansen återvända, stärkta av regeringens svaghet, och styra ostört i minoritet, eftersom SD ändå röstar med dem i så gott som alla frågor.

Även om nyvalet inte lett till några större förändringar hade det förmodligen ändå satt större press på partierna i Alliansen att bryta blockpolitiken. Det är sannolikt att de borgerliga partierna hade kunnat försvagas ytterligare av ett nyval. Utifrån opinionsläget såg det ut som att Kristdemokraterna riskerade åka ut ur riksdagen, Moderaterna har precis bytt ledning, Folkpartiet går på tomgång. Om det blivit så hade sannolikheten för en blocköverskrivande regeringen ökat ytterligare. Den chansen har nu gått förlorad.

De områden man kommit överens om att “tala om” är sådana som man redan tidigare har haft tradition av blocköverskridande överenskommelser kring – energi, försvar och pensioner – så det är knappast något framsteg om man vill ha en mer blocköverskridande politik.

Även om Sverigedemokraterna förlorar på kort sikt genom att de tappar inflytande kan de mycket väl bli vinnare på lång sikt, om detta upplevs som att man trixar med reglerna för att hålla partiet utanför (vilket ju är det man gör). Dock skulle det kunna leda till mindre uppmärksamhet till SD och deras favoritfråga, vilket skulle kunna vara negativt för dem.

Även om en del fotfolk inom de borgerliga partierna är upprörda nu är Alliansen långsiktiga vinnare på denna överenskommelse, då de lyckas tränga ut Löven till vänster och på detta sätt cementera blockpolitiken, som de velat länge. Målet är sannolikt att mittenväljarna ska känna att politiken är för vänsterinriktad och gå till Moderaterna istället.

De stora förlorarna riskerar bli Miljöpartiet som nu sannolikt får lägga sig i frågor om försvar, energi och pensionerna. Samtidigt hade partiet riskerat ett stort tapp i ett nyval. Nu blir det viktigt att man lyckas få igenom stora reformer för klimatet om det ska vara värt att sitta i regering.

Liberalerna lämnar Folkpartiet

För inte länge sedan meddelande Alexander Bard att det liberala nätverket Liberati som verkat inom Folkpartiet lades ner. Nu meddelar den tidigare riksdagsledamoten Camilla Lindberg att hon lämnar partiet, då hon anser att “den liberala falangen i partiet är död” och att “populismen har tagit över helt”. Lindberg gjorde sig känd som den enda borgerliga riksdagsledamoten som röstade emot FRA. De övriga motståndarna inom Centern, Folkpartiet och Moderaterna vek sig efter att ha trakasserats och hotas av sina partier. För den som vill läsa mer om hur det gick till rekommenderas Fokus-journalisten Torbjörn Nilssons bok “De omänskliga”, som bland annat tar upp FRA-omröstningen.

Frågan är hur stort avbräck detta är för Folkpartiet – man måste respektera Lindberg för att hon stod upp för sina värderingar i FRA-omröstningen, men det lilla jag sett av henne i övrigt har känts mindre positivt. Se till exempel videon nedan där hon uppvisar en otrolig översittarattityd gentemot Miljöpartiets Zaida Catalan. Avhoppet känns dock som en bekräftelse på det som man anar när man följer Folkpartiets politiska utveckling utifrån – partiet tycks lägga allt större vikt vid populistiska förslag om “hårdare tag” och allt mindre vid de socialliberala värderingar man tidigare stått upp för.

Även Alliansfritt Sverige skriver om avhoppet>>

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fortsatt ledning för rödgröna – fortsatt tillväxt för MP

I den senaste SIFO-mätningen som presenteras idag i Svenska dagbladet ser de rödgrönas ledning i opinionen ut att bestå, och det är fortfarande främst MP som drar framåt. Hos borgarna är det istället Moderaterna som går bäst, medan alla de andra partierna backar. Kristdemokraterna ligger under spärren och Centern närmar sig den. Folkpartiet har tidigare legat bra till men backar nu även dem. Kan det bero på att partiet under allianssamarbetet blivit alltför likt de andra partierna?

Sverigedemokraterna ligger fortfarande under spärren. Piratpartiet tycks helt ha försvunnit ur mediebilden, och att partiet skulle ha ens en liten chans att komma in i riksdagen ter sig alltmer osannolikt.

Ingen av skillnaderna från senaste mätningen är statistiskt signifikanta, men bilden är ungefär den samma som framkommit i flertalet mätningar på senare tid. Moderaterna går framåt, men äter upp sina småsyskon. MP ligger dubbelt så högt som i förra valet. KD och C har problem. SD kan komma in i riksdagen.

De rödgröna 50,2 (+1,2)
S: 34,0 (-0,6)
MP: 10,6 (+1,3)
V: 5,6 (+0,5)

Alliansen 45,2 (-0,4)
M: 30,8 (+1,2)
FP: 5,9 (-0,6)
C: 4,7 (-0,9)
KD: 3,8 (-0,1)

SD: 3,8 (+0,4)
Övriga: 0,9 (-1,1)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Hälsoval istället för vårdval om de rödgröna vinner valet

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Stockholm presenterar idag på DN:s debattsida ett gemensamt alternativ till Alliansens vårdvalsmodell för primärvården. Alliansens modell har fått kritik bland annat för att man har skrotat den extra ersättningen till vårdgivare i socioekonomiskt svaga områden, att den inte tar hänsyn till att olika individer har olika vårdbehov samt att den leder till överetablering i resursstarka områden som i innerstan.

De rödgröna kommer istället gå till val på en så kallad “Hälsovals-modell” som i högre utsträckning tar hänsyn till den faktiska ohälsan i fördelningen av resurser mellan olika vårdgivare. Dels tänker man använda sig av vetenskaplig beprövade beräkningsmodeller för att värdera socioekonomisk hälsa i olika områden samt de enskilda patienternas vårdtyngd. Dels vill man stoppa den fria etableringen så att landstinget i högre utsträckning kan påverka var nya vårdgivare, både offentliga och privata, etablerar sig.

Förslaget är efterlängtat. Att vården ska drivas efter vinst istället för efter behov riskerar att leda till stort resursslöseri. Behöver jag nämna USA? Jag antar att borgerliga företrädare anser att fri etablering på sikt leder till en optimal vård. Exakt hur detta skulle gå till är dock oklart, samt varför företag skulle vilja etablera sig i områden med sjukare invånare om man inte får högre ersättning för dessa än för friskare patienter. Det borde inte heller komma som någon överraskning att det nuvarande systemet leder till ökad kvantitet snarare än kvalitet eftersom det är just för kvantitet man får betalt. Filippa Reinfeldt brukar framhäva att Vårdval Sthlm har ökat tillgängligheten, och lutar sig mot siffror som säger att antalet besök i vården ökar. Det är väl bra, om nu vården varit svårtillgänglig tidigare. Men risken är att denna ökning av besök inte har gynnat de som faktiskt behöver det.

En stafettläkare som jobbade på en privat vårdcentral i samma veva som Vårdval Stockholm infördes sa till att “Nu kommer det bli urinvägsinfektioner och halsinfektioner så det skriker om det”. Med det menade han att det var dessa patienter som skulle prioriteras eftersom de går snabbt att undersöka och man därmed kan klämma in många på kort tid. Som man har kunnat läsa tidigare var detta tydligen inte heller något unikt för denna vårdcentral. Att besöken ökar kan alltså lika gärna ses som negativt. Det viktiga är förstås att de som bäst behöver vård får det och att resurserna fördelas på effektivt sätt. Jag tror att hälsovalsmodellen kan vara ett steg i rätt riktning för att uppnå detta.

Birgitta Rydberg menar i ett svar till de rödgrönas utspel i DN att man inom Alliansen redan håller på och undersöker samma ersättningsmodeller. Detta verkar positivt eftersom det då finns hopp om ett bättre vårdsystem som kan vara längre än en mandatperiod. En annan fråga som är viktig för en välfungerande primärvård är att man kan behandla psykisk ohälsa, då en tredjedel av patienterna söker till vårdcentralerna på grund av detta. På sin blogg skriver Birgitta att:

“Det ekonomiska utrymmet för psykosociala besök, hos kurator eller psykolog på vårdcentralen eller husläkarmottagningen, fördubblades med Vårdval Stockholm. Besöken ökade med tio procent 2008 och minst det dubbla 2009.”

Det låter ju finemang och det var onekligen ett steg i rätt riktning. Men Birgitta glömmer bort att nämna att vårdvalsmodellen bara specificerar att vårdcentralen ska ha tillgång till “psykosocial kompetens”. Det går alltså lika bra med en “samtalsterapeut” som man då och då skickar en patient till som att ha flera psykologer anställda. I samma veva som man införde Vårdval Stockholm sparkades 8 av de 14 psykologer som arbetade inom primärvården i Stockholm, eftersom att ersättningsnivåerna för psykologsamtal var för låga. Detta gör att det blir en förlustaffär för en vårdgivare att anställa psykologer och riskerar att leda till en utarmning av den psykiatriska kompetensen i Stockholms primärvård.

Läs mer om förslaget i DN, Tv4, Dagens Medicin och Läkartidningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Röd-Gröna ökar ledningen

Svd rapporterar om en ny opinionsmätning genomförd av Novus Opinion som publiceras idag av TV4-nyheterna där oppositionen ökar sin ledning till 6 procentenheter över alliansen. I mätningen kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen, men inte ens om Alliansen samarbetar med dem blir de alltså större än oppositionen.

I mätningen går S och M fram. FP har nu tappat de extra procent man fick strax efter framgången i EP-valet och KD balanserar som vanligt på gränsen till att åka ut. Görans upprepade attacker på “kulturvänstern” verkar inte ge så mycket utdelning som han hoppas. Om man jämför med förra valet är det främst Miljöpartiets ökning som tryggar oppositionens ledning och denna verkar bestå.

Fredrik Reinfeldt är medveten om risken för att KD åker ut ur riksdagen, men litar på att andra alliansväljare kommer taktikrösta på dem. Vad gäller SD vill han fortfarande inte uttala sig om huruvida han kan tänka sig få stöd av dem för att behålla makten, antagligen för att han inser att det är ett mycket troligt scenario. Även om det inte nödvändigtvis skulle betyda formellt samarbete med dem är det mycket osannolikt att SD skulle stödja Alliansen under hela mandatperioden utan att få något tillbaka.

Siffror från mätningen
S: 34.9 V: 5.9 MP: 8.7
M: 27.2 FP: 6.3 C:5.8 KD: 4.2
SD: 4.2
PP: 1.8

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Valanalys EP 2009

Så har då svenskarna sagt sitt om vilka parlamentariker vi ska skicka till Bryssel. Resultatet borde inte innebära några större förvåningar för någon. Att Piratpartiet kom in var väntat, möjligen gick det ännu bättre för dem än analytikerna trott. När jag på söndagen stod utanför vallokalen och delade ut valsedlar kunde jag notera att det ingalunda var enbart finniga tonårsgrabbar som tog emot Piratpartiets valsedlar, utan även äldre, propert klädda kvinnor och män. Ett friskhetstecken för demokratin i det avseendet att folk gick ut och röstade i högre grad, särskilt de unga. Sen är ju EP-valet som bekant ett missnöjesval och PP är ett missnöjesparti. Därför var det inte heller förvånande att S och M gick kräftgång. I EP-valet passar medborgarna på att trycka till de stora partierna.

Att Folkpartiet gick fram var väl inte heller det någon överraskning. Jag skulle gärna vilja se vad de hade för valbudget, här i Stockholm har de synts konstant. Sen har de ju även Marit, som kan komma med vilka grundlösa påståenden som helst utan att bli ifrågasatt av media, eftersom hon är en så trevlig tant.

Anledningen till att vänstern gick bakåt beror säkert delvis på att de inte lyckats nå ut, att EU-kritiska väljare i större utsträckning väljer sofflocket och att en del av deras väljare gick till PP, Fi och Miljöpartiet. Att Fi inte kom in var väntat och det var även glädjande att SD hölls utanför.

Miljöpartiet då så till sist. Carl Schlyter anser att framgången beror på att väljarna tyckte att klimatfrågan var den viktigaste. Han har nog lite svårt att erkänna att det antagligen även beror på att man slopade utträdeskravet, eftersom han var en av dem som ville ha det kvar. Det blir nu tydligt att detta var ett strategiskt korrekt beslut. Jag tror att detta, samt Miljöpartiets mognad, Carl Schlyters prisade insats som parlamentariker under föregående mandatperiod och Maria Wetterstrand, har ökat folks förtroende för partiet i allmänhet, inte bara vad gäller klimatfrågor. Man har tagit tydlig ställning för individens integritet och mot storföretagen. Man har en balanserad syn på privat och offentligt ägande och dras inte med samma ideologiska bagage som de äldre partierna till höger och vänster. Slutligen är man nu det enda riktigt socialliberala partiet i sveriges riksdag, efter att Folkpartiet har glidit mer och mer åt höger. Med detta i bakhuvudet är det inte förvånande att man tar unga väljare som inte känner sig hemma i den traditionella arbetarvänstern eller hos den darwinistiska Alliansen, väljer miljöpartiet.

Ytterliggare en viktig fråga är hur man ska tolka resultatet om man ser det som en opinionsyttring inför nästa val. Vissa analytiker på högerkanten tolkar självklart resultatet som att det är uppförsbacke för oppositionen. Självklart är utgången av riksdagsvalet långt ifrån självklar. Men dessa vinklade analyser missar det faktum att socialdemokrater och vänsterpartister i större utsträckning sitter på sofflocket i EP-val. Alltså skulle oppositionen mycket väl kunnat ha kammat hem segern om detta hade varit riksdagsval då även dessa grupper kommer ut och röstar.

För Miljöpartiet är valresultatet i kombination med de höga siffrorna i det senaste årets opionsmätningarna lovande. Mp blev i detta val större än S i Stockholm, och enskilt största partie på exempelvis söder, Midsommarkransen, Lappkärrsberget. Det bådar gott för framtiden att ungdomar och studenter väljer att rösta på Mp och Pp.