För det mesta känner jag mig mycket nöjd med att bo i Sverige som jag anser vara ett av världens bästa länder att bo i, med tanke på vårt sociala skyddsnät, vår sjukvård, frihet, o s v. Men ibland skäms jag över att vara svensk. Som till exempel när jag läser att Sverige får bottenbetyg vad gäller vården av HIV-smittade i jämförelse med andra länder i Europa. Danmark, Norge och Finland ligger alla före oss.
I den aktuella undersökningen, som tagits fram av Health Consumer Powerhouse (HCP), ett analys- och informationsföretag för hälso- och sjukvårdsinformation, har Sverige fått låga betyg av flera olika anledningar. De främsta är:
- Bristen på vård till papperslösa flyktingar.
- Papperslösa personer i Sverige är hänvisade att söka vård som ges av frivilliga doktorer och sköterskor. Det slår på det här indexet, säger Arne Björnberg, utvecklingschef på HCP.
- Hivsmittade i Sverige kan åtalas för att ha överfört smitta.
Den europeiska expertgrupp som tagit fram indexet anser att åtal diskriminerar de hivsmittade, samtidigt som det inte finns några tecken på att det skulle minska risken för spridning, enligt Björnberg.
Hiv blir allt vanligare i Europa och andelen smittade ökade med omkring 8 procent mellan 2006 och 2007. Hiv ökar även bland ungdomar i Sverige, där det de senaste 5 åren skett en tredubbling av antalet fall.
Vad har regeringen gjort då för att hindra denna spridning? Trots hiv-epidemi bland missbrukare i Stockholm har Birgitta Rydberg (fp) sagt nej till sprututbyten.
Utifrån det ovanstående känns det mycket bra att de RödGröna lagt ett förslag om ett fempunktsprogram för att bekämpa hiv-spridningen och att Vänsterpartiet har förstått att repressalier mot hiv-smittade inte minskar spridningen, utan tvärtom ökar risken för att smittade inte vågar testa sig eller söka hjälp. Hoppas att vi i MP och S följer med på det spåret.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om HIV, politik, missbruk, stigma
