Tag Archives: Medvetande

2: Det medvetna och det omedvetna

Vad är det omedvetna, vad är vårt medvetande och vad är skillnaden mellan dem? Fortsättning på föregående inlägg om vad vi egentligen vet om oss själva.

Om vi börjar med det omedvetna så poängterar Timothy Wilson i sin bok att man inte bör se det som en enskild entitet eller ett ting, utan snarare som ett samlingsnamn för en mängd olika mentala processer. Som vi nämnt tidigare tycks det omedvetna fungerar som en sorts grindvakt, som sorterar ut de väsentliga bitarna ur den flod av sensorisk information som når oss varje sekund, och skickar dem vidare till det medvetna. Det omedvetna tycks välja ut och värderar informationen åt oss utifrån olika principer. Wilson talar till exempel om “det psykologiska immunförsvaret”, vilket syftar till det omedvetnas tendens att välja ut information som bekräftar våra nuvarande föreställningar och som får att oss må bra, utöver att ge en någorlunda korrekt uppfattning om verkligheten. Tyvärr kan det omedvetna även bidra till nedstämdhet hos deprimerade, då det väljer ut information som överensstämmer med den negativ bild av sig själv och omvärlden som deprimerade oftast har.

Att tolka information på ett sätt som gör den mindre hotfull för vår säkerhet, självkänsla och verklighetsuppfattning är något vi är mästare på, även om det ofta leder till att vi får en förvrängd bild av verkligheten. Om vi var tvungna att medvetet försöka göra detta skulle det antagligen vara svårt att lura oss själva. Men när det sker på ett omedvetet plan fungerar det alldeles utmärkt, vilket tusentals studier i socialpsykologi kan bekräfta. Exempel på detta kan vara när en rasistisk person lägger extra märket till nyheter om invandrare som begår brott men missar nyheterna om svenskars brottslighet. Ett annat exempel är hur man klagar över andras negativa egenskaper utan att se sina egna tillkortakommanden (vilka kan vara förvånansvärt lika de egenskaper som man beklagar hos de andra!). Antagligen är det rätt funktionellt att ha en lite mer positiv bild av sig själv än vad som är realistiskt, men om skillnaden blir för stor kan det förstås vara problematiskt.

Vårt medvetna då? Till att börja med finns det olika åsikter om funktionen av vårt medvetande. Vissa filosofer menar att det är en illusion, en bieffekt av de omedvetna system som egentligen kontrollerar oss, som röken från ett ånglok. Den motsatta extremen är att se medvetandet som en VD som själv styr och ställer, men har en mängd (omedvetna) resurser till sitt förfogande. Wilson väljer att placera sig emellan extremerna och liknar medvetandet vid en president som visserligen inte fattar alla besluten själv, då det skulle vara ohanterligt, men som samtidigt har möjlighet att bestämma färdriktning och lägga in veton.

Vad finns det då för skillnader och likheter mellan dessa två system? Medan det omedvetna som nämnts ovan verkar bestå av en mängd olika system med olika funktioner, som i många fall är knutna till specifika delar av hjärnan, så är det svårt att se att medvetandet skulle bestå av olika delar. Vårt omedvetna är bra på att snabbt se mönster i omgivning och reagera på dem, medan vårt medvetna verkar fungera som en kontrollant av dessa reaktioner, så att vi kan korrigera eventuella felaktiga bedömningar. Ett klassiskt exempel på detta är att man är ute och promenerar och plötsligt får se en orm: musklerna spänner sig, andhämtningen ökar, sinnen fokuserar på hotet. När vi närmare analyserar ormen inser vi dock att det är en trädgren, och promenera vidare.

Vidare ger vårt medvetande oss den stora fördelen att kunna planera för framtiden. Detta är en aktivitet som ligger bortom det omedvetna, som fokuserar på informationen som tas emot i nuet. Å andra sidan är vårt medvetna hopplöst långsamt och resurskrävande i jämförelse med det omedvetna.

Det var en kort genomgång av begreppen inför några av de mer intressanta frågorna som detta berör. Nämligen, om jag nu har ett omedvetet och ett medvetande, vem är jag då? Är jag mitt medvetna jag eller mitt omedvetna? Det funderar vi över i del 3…

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

1: Vad vet vi egentligen om oss själva?

Somliga menar att Freuds största bidrag till psykologin var att han introducerade iden om det omedvetna, det vill säga att vi inte alltid är medvetna om våra egna mentala processer. Numera betraktas det omedvetna dock av många som ett omodernt begrepp, och många ser med misstänksamhet på påståenden att vi skulle kunna tränga bort minnen och känslor på det sätt som Freud tänkte sig.

Men om man tittar lite närmare på begreppet “det omedvetna” och hur vi fungerar i vardagen blir det ganska snabbt uppenbart att en mycket stor mängd av våra beteenden, tankar och kanske även känslor, verkar finnas utanför vår medvetenhet. Detta är inget nytt för forskare inom kognitionspsykologi och socialpsykologi, men man har använt andra namn för att beskriva fenomenet – “implicit”, “automatisk”, “pre-attentiv” istället för “omedveten”. Kanske för att slippa förknippas med de Freudianska teorierna?

I sin bok “Strangers to ourselves” argumenterar psykologen Timothy Wilson för att majoriteten av våra mentala processer sker i det omedvetna, vilket han väljer att kalla “det adaptiva omedvetna”. Med det vill han peka på att det finns ett stort överlevnadsvärde i att en mängd mentala händelser och processer sker utan att vi behöver bli medvetna om dem.

Wilson målar upp ett tankeexperiment där en man vaknar upp en dag och finner att hans omedvetna har försvunnit, så att han nu måste klara sin vardag enbart med sitt medvetna sinne. Till och börja med skulle han få stora problem bara med att kliva upp ur sängen. Kroppen har nämligen ett avancerat sensoriskt system som håller koll på var alla kroppsdelar befinner sig, vilket brukar kallas proprioception. Utan att vara medvetna om det får vi ständigt feedback från kroppen, och gör justeringar för att till exempel hålla balansen. Det finns exempel på människor som på grund av hjärnskador har förlorat denna förmåga och därmed får ägna hela sin tankekraft åt att ständigt hålla koll på alla kroppens delar. Om lyset släcks och de inte längre kan se de olika kroppsdelarna faller de ohjälpligen ihop i en hög på golvet.

Att förstå tal skulle även det blir oerhört svårt och resurskrävande om inte vissa processer kunde ske i det omedvetna. Istället för att automatiskt dra slutsatser om ordens betydelse i relation till varandra skulle man vara tvungen att bedöma varje ord för sig. Vidare, om vår medvetne man trots allt lyckades ta sig ut ur huset, gå över gatan och plötsligt såg en bil komma emot honom skulle han antagligen vara chanslös – att medvetet tänka efter och begrunda hur vi ska göra i en sådan situation är inte särskilt lyckat.

Forskare har genom att räkna receptorceller och nerver som är kopplade till våra sinnesorgan kommit fram till att vi tar emot ungefär 11 000 000 bitar information i sekunden. Andra experiment har lett fram till slutsatsen att vi medvetet kan processa ungefär 40 bitar information per sekund. Vart tar de resterande 10 999 960 bitarna vägen? Det vore sannerligen konstigt om kroppen trots denna massiva sensoriska kapacitet inte gjorde något med den. Troligtvis är det vårt omedvetna som hanterar sådan information.

Slutsatsen av detta är alltså att många mentala processer sker utanför vårt medvetande, och utan det skulle vi människor nog inte ha klarat oss såpass bra som vi gjort. Hur samverkar då dessa system? För att komma fram till det måste vi först försöka definiera det omedvetna och det medvetna. Mer om det i nästa del.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,