Tag Archives: privatisering

Falska meriter och kovändningar

Var det någon mer än jag som drog på smilbanden när det visade det sig att vår käre arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins masterexamen kommer från ett ”fusk-universitet”? Visserligen kan det ju mycket väl vara så att Sven-Otto själv har blivit lurad även om man kan undra varför en så ambitiös man som han skulle välja ett sådant universitet för sina studier. Man kan också fundera på hur mycket jobb han lade ner på denna masterexamen, som ska motsvara ca 2 års studier på avancerad nivå. Mitt stalltips till Otto är att inte försöka få högskoleverket att godkänna hans examen, så slipper detta uppdagas. Detta råd verkar han nu följa då han tagit bort den från sin meritlista och belagt sig själv med munkavel i denna fråga.

Annars är det ju lite tråkigt att det är just Sven-Otto som försatt sig i detta, han är ju en av de få i den nya regeringen som visat prov på förmåga att kunna se bortom de ideologiska gränserna, till exempel då han nyktert förklarade i DN vilka stora fördelar det finns med den svenska arbetsmarknadsmodellen, med fackföreningar och kollektivavtal, i samband med det stora salladsbråket. Hade det inte varit ännu roligare om det vore utbildningsministern som råkat ut för detta? Men man vill ju inte slå på en som ligger.

Vad har vår nya regering annars haft för sig efter valet då?

Alliansen demoniserade ju, med rätta, socialdemokraternas utnämningspolitik innan valet. Det var definitivt något man skulle ändra på om man kom till makten, sades det. Så vad har hänt? Man inledde regerandet med att utse Ulf Adelson till landshövding i Stockholm. Lika insiktsfullt som att inleda en vit vecka med en sup, beskriver statsvetaren Tommy Möller det i en debattartikel i DN. I denna artikel citerar han Mats Odell som i en radiointervju nyligen, angående denna kovändning, sagt att ”en valrörelse har sin egen dynamik”. Sin egen dynamik? Upp till läsaren att tolka, men det innebär tydligen att det är ok att ändra sig efteråt.

En annan viktig poäng för alliansen under valrörelsen var ju även detta att slopa stopplagen och att tillåta utförsäljning av vården. Man målade upp en vacker bild där personalen själva skulle kunna gå ihop och bilda företag tillsammans, och på så sätt få mer makt och kontroll över sina egna jobb och sin tillvaro. Det låter ju alldeles förträffligt, men frågan är om det kommer vara en mängd små kooperativ eller ett fåtal stora multinationella företag som kommer köpa upp sjukvården, för att sedan kunna ta ut vinst från en verksamhet som alla svenskar betalar med sina skattepengar. Förra regeringen var med rätta oroliga för detta och startade därför en utredning som syftade till att leverera enklare regler för kooperativ och små företag, så att dessa skulle ha bättre möjligheter att komma in på vård och omsorgsmarknaden. Denna utredning har nu Göran Hägglund lagt ner utan förklaring. Ingen kritik har framkommit mot utredningen. Det är svårt att tolka på annat sätt än att regeringen plötsligt har bytt fot även i denna fråga och att det nu blir en gräddfil för storföretagen in i vården.

Det finns förövrigt gott om exempel på hur små vårdföretags slås ut av stora vårdjättar. Det finns även färska exempel på hur det kan gå när man ska sälja ut fungerande vård, som Förenade Care ABs vård av svårt cancersjuka i Täby. Företaget lade ett skambud för att få fortsätta driva verksamheten, vilket innebär att de tvingats till stora nedskärningar. Nu har halva läkarstyrkan sagt upp sig i protest då de anser att det inte går att bedriva en human vård under dessa förhållanden. Förlorarna i det hela: de svårt cancersjuka.

(M)iljoner till M

Hemliga bidragsgivare skänkte 30 miljoner till Moderaterna under valrörelsen skriver bland andra DN. I utbyte mot detta får de bli medlemmar i föreningen “Tornet” enligt Per Schlingmann, Moderaternas partisekreterare, och träffa Fredrik Reinfeldt två gånger om året.

Socialdemokraten Peter Andersson kommenterar det hela på sin blogg:

Det är inget nytt att partier får stöd av närstående intressen. Det facklig-politiska samarbetet som gett Socialdemokratin stöd av facket, har alltid kritiserats hårt av borgerligheten samtidigt som de själva fått stöd av näringslivet. Där är det i grunden en fråga om hur stöden beslutas i respektive givarorganisation. Det som nu “avslöjas” skulle kunna vara något sådant. Eller gåvor från enskilda, vars rätt att stödja sitt parti ingen kan ifrågasätta. Men….tänk tanken att något större vårdföretag står på den hemliga givarlistan. Eller möjligen potentiella investerare i privatiserade skolor. Eller tänk om där finns givare med kopplingar till de hemtjänstföretag som nu ser en skattefinansierad jättemarknad öppna sig. Eller sugna köpare av statens vinstrika företag som nu ska säljas.

Det finns förstås en anledning till att Moderaterna motsätter sig att redovisa varifrån pengarna kom, och jag är säker på att det inte bara handlar om donatorernas integritet. Jämför med EMU kampanjen när ja-sidan även där vägrade redovisa hur mycket pengar de investerade i att omvända det svenska folket. Anledningen är förstås att man förstår hur det ser ut om det kommer ut i öppen dager vem som har donerat. Folk är inte dummare än att de förstår att donationer skapar förpliktelser och att pengar påverkar (jag anser till exempel, till skillnad från Carl Bildt, att näringsidkaren Carl Bildt ÄR samma person som politikern Carl Bildt).

Öppenhet är en grundläggande demokratisk förutsättning. Och det är otroligt naivt att tro att inte bidrag skulle påverka politiken. Med vänstern vet man var pengarna kommer ifrån (LO) och kan sen ta ställning till vad man tycker om det hela. Med moderaterna vet man inte alls. I dagsläget skulle M alltså kunna ta emot bidrag från nazister utan att någon behövde veta. Skulle det vara ok?

Det är också intressant att moderaterna brukar angripa LOs donationer till socialdemokraternas med att den enskilde fackmedlemmen tvingas att bidra till socialdemokraterna. Men varifrån kommer då Svensk Näringslivs pengar, från ingenstans? De kommer förstås från de enskilda företagen som är medlemmar i den organisationen, och alltså från de företagens konsumenter, från vilka alla företagens pengar i förlängningen kommer. Det är kanske inte alla konsumenter som vill bidra till Moderaterna?

En konsol att dö för

Det verkar som att verkligheten besannat Max Barrys ideer om marknadsföring från hans bok “Jennifer Government”. Boken utspelar sig i en nära framtid där ALLT är privatiserat, och där folk tar sina efternamn efter företaget de är anställda av – därav titeln på boken. Jennifer Staten är en statsanställd agent som försöker sätta dit en pr-man från Nike, John Nike. John har orkestrerat den, i sina ögon, perfekta pr-kuppen. Nike har gjort reklam för sina nya skor “Mercury” i månader. Men fortfarande finns inte ett ex på marknaden. På så sätt har man drivit upp förväntningarna till det hysteriska. Men det räcker inte.

För att försäkra sig om att hypen blir tillräckligt stor när skorna äntligen släpps får John en lägre anställd på Nike att skriva på ett kontrakt, där han lovar att skjuta ett par ungdomar vid en av butikerna där skorna ska släppas – på så sätt framstår det som att folk är beredda att mörda för skorna. Boken rekommenderas varmt. Nu till verkligheten…

Nyligen släppte Sony sin efterlängtade spelkonsol PlayStation 3. Dock släppte man bara ett mycket begränsat antal konsoler i varje butik. Flera personer skadades allvarligt vid olika incidenter då andra ungdomar försökte råna de som varit tursamma nog att ha fått tag i ett exemplar av konsolen.

Barry kommenterade det hela på sin hemsida:

“Not that I’m saying Sony deliberately engineered a stock shortage and then hired an assassin to shoot someone in the stampede in order to build up the hype. That would be unspeakably immoral. To rip off the opening of Jennifer Government so blatantly, I mean.”