Tag Archives: sjukvårdspolitik

Hälsoval istället för vårdval om de rödgröna vinner valet

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Stockholm presenterar idag på DN:s debattsida ett gemensamt alternativ till Alliansens vårdvalsmodell för primärvården. Alliansens modell har fått kritik bland annat för att man har skrotat den extra ersättningen till vårdgivare i socioekonomiskt svaga områden, att den inte tar hänsyn till att olika individer har olika vårdbehov samt att den leder till överetablering i resursstarka områden som i innerstan.

De rödgröna kommer istället gå till val på en så kallad “Hälsovals-modell” som i högre utsträckning tar hänsyn till den faktiska ohälsan i fördelningen av resurser mellan olika vårdgivare. Dels tänker man använda sig av vetenskaplig beprövade beräkningsmodeller för att värdera socioekonomisk hälsa i olika områden samt de enskilda patienternas vårdtyngd. Dels vill man stoppa den fria etableringen så att landstinget i högre utsträckning kan påverka var nya vårdgivare, både offentliga och privata, etablerar sig.

Förslaget är efterlängtat. Att vården ska drivas efter vinst istället för efter behov riskerar att leda till stort resursslöseri. Behöver jag nämna USA? Jag antar att borgerliga företrädare anser att fri etablering på sikt leder till en optimal vård. Exakt hur detta skulle gå till är dock oklart, samt varför företag skulle vilja etablera sig i områden med sjukare invånare om man inte får högre ersättning för dessa än för friskare patienter. Det borde inte heller komma som någon överraskning att det nuvarande systemet leder till ökad kvantitet snarare än kvalitet eftersom det är just för kvantitet man får betalt. Filippa Reinfeldt brukar framhäva att Vårdval Sthlm har ökat tillgängligheten, och lutar sig mot siffror som säger att antalet besök i vården ökar. Det är väl bra, om nu vården varit svårtillgänglig tidigare. Men risken är att denna ökning av besök inte har gynnat de som faktiskt behöver det.

En stafettläkare som jobbade på en privat vårdcentral i samma veva som Vårdval Stockholm infördes sa till att “Nu kommer det bli urinvägsinfektioner och halsinfektioner så det skriker om det”. Med det menade han att det var dessa patienter som skulle prioriteras eftersom de går snabbt att undersöka och man därmed kan klämma in många på kort tid. Som man har kunnat läsa tidigare var detta tydligen inte heller något unikt för denna vårdcentral. Att besöken ökar kan alltså lika gärna ses som negativt. Det viktiga är förstås att de som bäst behöver vård får det och att resurserna fördelas på effektivt sätt. Jag tror att hälsovalsmodellen kan vara ett steg i rätt riktning för att uppnå detta.

Birgitta Rydberg menar i ett svar till de rödgrönas utspel i DN att man inom Alliansen redan håller på och undersöker samma ersättningsmodeller. Detta verkar positivt eftersom det då finns hopp om ett bättre vårdsystem som kan vara längre än en mandatperiod. En annan fråga som är viktig för en välfungerande primärvård är att man kan behandla psykisk ohälsa, då en tredjedel av patienterna söker till vårdcentralerna på grund av detta. På sin blogg skriver Birgitta att:

“Det ekonomiska utrymmet för psykosociala besök, hos kurator eller psykolog på vårdcentralen eller husläkarmottagningen, fördubblades med Vårdval Stockholm. Besöken ökade med tio procent 2008 och minst det dubbla 2009.”

Det låter ju finemang och det var onekligen ett steg i rätt riktning. Men Birgitta glömmer bort att nämna att vårdvalsmodellen bara specificerar att vårdcentralen ska ha tillgång till “psykosocial kompetens”. Det går alltså lika bra med en “samtalsterapeut” som man då och då skickar en patient till som att ha flera psykologer anställda. I samma veva som man införde Vårdval Stockholm sparkades 8 av de 14 psykologer som arbetade inom primärvården i Stockholm, eftersom att ersättningsnivåerna för psykologsamtal var för låga. Detta gör att det blir en förlustaffär för en vårdgivare att anställa psykologer och riskerar att leda till en utarmning av den psykiatriska kompetensen i Stockholms primärvård.

Läs mer om förslaget i DN, Tv4, Dagens Medicin och Läkartidningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Landstingspolitiker krävde minnesmottagning i debattartikel – visste inte att det redan fanns

En rolig notis i Dagens Medicin berättar om Oppositionsrådet Alexander Wendt (m) i Landstinget Blekinge, som skrev en debattartikel i Blekinge Läns Tidning där han krävde att det skulle startas en minnesmottagning för minnesutredningar. Problemet? Det fanns redan en sedan flera år tillbaka…

– Jag visste inte det, faktiskt. Det är bara att erkänna, säger Alexander Wendt i intervjun.

Detta hindrar dock honom inte att rikta kritik mot den verksamhet han till nyligen inte visste fanns!

– Den är inte komplett. Som jag ser det är den ett embryo till en blivande minnesmottagning. Det saknas viss kompetens och kunskap i den befintliga mottagningen.

Maria Söderström, avdelningschef inom psykiatrin och ansvarig för minnesmottagningen, tar dock lätt på oppositionsrådets kritik.

– Vi har hög kompetens. Vi klarar vårdgarantin, har inga väntetider och vi har gjort hundratals demensutredningar, säger hon till Blekinge Läns Tidning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vårdpolitisk propaganda från Vårdföretagarna

Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Hans Dahlgren fortsätter föra ut sin onyanserade propaganda för privatisering av vården, denna gång på Politikerbloggen. Jag kommenterar här några av hans uttalanden i artikeln:

“Om de anställda trivs bättre i privata vårdföretag så bör företagandet uppmuntras, inte begränsas, eftersom nöjda medarbetare ger bättre vård och sannolikt med högre kvalité.”

Visst är det så! Men hur trivs då de anställda? En hel del trivs sämre i privata företag, en del trivs bättre och för en del är det hugget som stucket. Hur det ser ut i verkligheten säger Hans inget om.

“Vården utvecklas för de anställdas bästa. Fler arbetsgivare betyder bättre arbetsvillkor.”

På vilket sätt betyder fler arbetsgivare automatiskt bättre arbetsvillkor? Visa mig gärna hårda fakta på det. Det finns uppenbara motexempel på hur personal och patienter blivit lidande i privat vård och omsorg, så sambandet kan inte riktigt vara så enkelt.

“Arbetet med prioriteringar (i vården) och hur vi skall få kakan att växa kommer att behöva inledas av en ny regering.”

Visst är det så. Men en stor metastudie av produktivitet inom vården visade på något större produktivitet inom den offentliga sektorn än hos den privata. Uppenbarligen är det inte självklart att privat vård skulle vara mer effektiv och att privatisering därmed skulle lösa problemet med finansieringen av vården.

“… även miljöpartiet nu så tydligt slår ner på valfriheten och regeringens reformer på det området…”

I Hans Dahlgrens och andra högerpolitikers ögon tycks valfrihet innebära att välja mellan ett antal olika privata bolag för sin vård. En verklig valfrihet, som Miljöpartiet förespråkar, får vi först när alla alternativ finns tillgängliga, så att man kan välja mellan vård som drivs av staten, av privata företag, av stiftelser och ideella föreningar eller av personalkollektiv.

Jag är positivt inställd till privatisering av de flesta välfärdstjänster. Men man måste inse att privatisering inte är en helig graal som kommer lösa samhällets alla problem och att välfärdstjänster inte är detsamma som att sälja potatis eller mobiltelefoner. Det är en marknad där andra regler bör gälla. Det är inte heller rimligt att ideologiska antaganden utan grund i fakta och forskning ska styra beslut som rör människors möjlighet att få bästa möjliga vård.

Om Vårdföretagarnas näringspolitiske chef verkligen ville ha ett partiöverskridande samarbete skulle han göra bättre i att vara lite mer nyanserade i sin syn på de icke-borgerliga partiernas vårdpolitik och på privat företagande i vården.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,