Idag har jag köpt ett månadskort för SL, efter att i helgen först knappt fått följa med på bussen eftersom jag inte hade köpt biljett i förväg, och sedan blivit tvungen att betala med tre enkelbiljetter för en resa. Jag hade först missat att man inte skulle kunna köpa biljetter av chauffören och vid den busshållplatsen jag stod fanns det ingen biljettautomat. Tough luck. Dagen efter missade jag att man numera måste stämpla det antal biljetter man ska använda under hela sin resa redan från början. Så när jag bytte buss förklarade chauffören att han skulle bli tvungen att stämpla två till. Jag kände mig som Tom Joad i Vredens druvor, när banktjänstemännen kommer för att ta hans gård och han inser att det inte kommer att hjälpa att skjuta dem, då man kan ändå inte döda banken. Busschauffören såg ut att ha blivit skjuten ett par gånger redan under dagen så jag lät bli.

Hela det här nya systemet fick mig dock att tänka lite på hur det skulle vara att inte kunna använda kollektivtrafik. I en dokumentär på UR under förmiddagen idag visade man ett program om en visionär cyklist som försökte föra fram cykeln som transportmedel i Sydafrika, då han menade att många grupper var utestängda från samhället geografiskt. Fattiga svarta hade ingen möjlighet att ta sig någon längre sträcka, och då skulle en cykel åtminstone kunna vara en möjlighet att öka rörligheten något.

När jag stod där på bussen och inte visste om jag skulle få åka med, kände jag mig lite som jag kan tänka mig att en del socialbidragstagare nu kommer att känna sig, när den nya regeringen drar in deras SL-kort. Detta för en besparing som, enligt socialborgarrådet i Stockholm Ulf Kristersson (m), inte är särskilt stor. Hur känns det att inte kunna ta sig längre än man kan gå eller cykla? Vilket i Stockholm inte är så värst långt. Detta bör ses i kombination med Alliansens förslag om att öppna för avgifter på bibliotek och att de tog bort de fria entréerna på statliga museer.

“Ja, grabbar, vi insåg väl alla att det inte skulle räcka med att hindra de fattigaste från att bilda sig, de skulle ju ändå kunna ta sig in till staden och förfula stadsbilden. Men inga problem som inte en välriktad besparing inte kan lösa. Om man nu bara kan fortsätta skjuta på sprututbytesprogram så borde även de där oklädsamma narkomanerna på plattan dö av…”