Tag Archives: socialdemokraterna

Alliansen och blockpolitiken vinnare i Decemberöverenskommelse

Igår höll den rödgröna regeringen presskonferens tillsammans med de borgerliga partierna, och meddelade att det inte blir något nyval då man kommit överens om en praxis för att underlätta för minoritetsregeringar att styra över Sverige. Även om det känns skönt att slippa ställa sig och kampanja i ett nyval om ett par månader så tror jag att det här var ett dåligt beslut av de rödgröna. Framför allt av Miljöpartiet.

Det här innebär visserligen att de rödgröna kommer få igenom sina budgetar under de närmaste åren, men i alla övriga beslut kommer man att ha en högermajoritet emot sig. Risken är därmed stor att det blir en regering som antingen kommer vara betydligt mer passiv än den föregående eller som kommer få acceptera borgerlig politik i många fall, och som därmed kommer te sig som svag inför nästa val. Då kan Alliansen återvända, stärkta av regeringens svaghet, och styra ostört i minoritet, eftersom SD ändå röstar med dem i så gott som alla frågor.

Även om nyvalet inte lett till några större förändringar hade det förmodligen ändå satt större press på partierna i Alliansen att bryta blockpolitiken. Det är sannolikt att de borgerliga partierna hade kunnat försvagas ytterligare av ett nyval. Utifrån opinionsläget såg det ut som att Kristdemokraterna riskerade åka ut ur riksdagen, Moderaterna har precis bytt ledning, Folkpartiet går på tomgång. Om det blivit så hade sannolikheten för en blocköverskrivande regeringen ökat ytterligare. Den chansen har nu gått förlorad.

De områden man kommit överens om att “tala om” är sådana som man redan tidigare har haft tradition av blocköverskridande överenskommelser kring – energi, försvar och pensioner – så det är knappast något framsteg om man vill ha en mer blocköverskridande politik.

Även om Sverigedemokraterna förlorar på kort sikt genom att de tappar inflytande kan de mycket väl bli vinnare på lång sikt, om detta upplevs som att man trixar med reglerna för att hålla partiet utanför (vilket ju är det man gör). Dock skulle det kunna leda till mindre uppmärksamhet till SD och deras favoritfråga, vilket skulle kunna vara negativt för dem.

Även om en del fotfolk inom de borgerliga partierna är upprörda nu är Alliansen långsiktiga vinnare på denna överenskommelse, då de lyckas tränga ut Löven till vänster och på detta sätt cementera blockpolitiken, som de velat länge. Målet är sannolikt att mittenväljarna ska känna att politiken är för vänsterinriktad och gå till Moderaterna istället.

De stora förlorarna riskerar bli Miljöpartiet som nu sannolikt får lägga sig i frågor om försvar, energi och pensionerna. Samtidigt hade partiet riskerat ett stort tapp i ett nyval. Nu blir det viktigt att man lyckas få igenom stora reformer för klimatet om det ska vara värt att sitta i regering.

Kastvindar i opinionen

Flera opinionsmätningar har på senare tid visat på en utjämning mellan blocken och i vissa fall en ledning för Alliansen. Trots det visade SCB:s stora undersökning på en tydlig ledning för de rödgröna. Henrik Oscarsson gör på sin hemsida en betydligt mer skarpsinnig analys av detta opinionsläge än de flesta ledarskribenter. Till att börja med konstaterar han att det inte är underligt att det är skillnad mellan de olika mätningarna eftersom de skett under olika perioder. Att som DN:s Henrik Brors avfärda SCB:s mätning som en felmätning tyder därför mest på okunskap eller ideologiska motvilja mot mätningens resultat. Oscarsson lyfter även fram vad han anser vara de främsta orsakerna till att de rödgröna tappat väljare i de senaste mätningarna, bland annat följande:

“Gestaltningen av de rödgrönas politik har kommit att fokusera helt på privatekonomiska effekter och höjda skatter, vilket sannolikt missgynnar dem, istället för ideologiskt utfall i termer av ökad jämlikhet, mindre inkomstskillnader och ökad social trygghet (som är huvudavsikten med utspelen). … SVMP behöver få väljarna att lyfta blicken och fundera på frågan: “Hur många hundralappar i månaden är ett mer jämlikt och rättvist samhälle värt för dig och dina närmaste?”.”

Han konstaterar vidare att förändringen i opinionsläget främst beror på att de borgerliga lyckats mobilisera sina väljare, snarare än att väljare har bytt block, vilket stärker tesen om att valet 2010 i mycket kommer att handla om att lyckas mobilisera de egna väljarna.

Något som talar emot vinst för de rödgröna är att Socialdemokraterna tenderar att vara dåliga på att mobilisera väljare i slutskedet av valrörelsen, samt att Miljöpartiets uppåtgående kurva har planat ut något. Vad som talar för vinst för de rödgröna är att det kommer vara ett rekordstort antal förstagångsväljare i valet i år, och bland unga finns det en klar majoritet för de rödgröna. Men då hänger det på att man mobiliserar dem att rösta. Förslagsvis bör de rödgröna lyfta fram Folkpartiets och Centerpartiets förslag om att sänka lönerna för ungdomar, det skulle kunna göra susen.

Moderaterna riskerar dessutom att äta upp sina allierade, och även om det är osannolikt finns det en risk för att Centern eller Kristdemokraterna trillar ut ur riksdagen. Det blir definitivt en spännande valrörelse. All bets are off.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Blockpolitik som förolämpning

Niklas Ekdal har skrivit ett bra debattinlägg på DNs debattsida. Hans tes är att blockpolitiken, som den bedrivs idag, leder till ökat politikerförakt och röstskolk, och öppnar upp för missnöjespartier som Sverigedemokraterna. För en gångs skull håller jag med honom, blockpolitiken sprider ett löjets skimmer över den politiska situationen i Sverige. Väljarna är inte dumma, de förstår ofta när det handlar om politiskt spel till skillnad från en genuin vilja att göra det som är bäst för landet. När politikerna då försöker få det att framstå som att det är en avgrund mellan de olika alternativen tappar man förtroende för dem. Själv stör jag mig något ofantligt på att Tomas Östros inte kan tagga ner lite och åtminstone försöka framstå som förnuftig. För att inte tala om Centerpartiet som verkar ha glömt att de sitter i regeringsställning och istället ägnar all tid åt att smutskasta Miljöpartiet.

Den intressanta frågan är dock varför de gör detta? Tror de verkligen att denna typ av uppträdande ger något utslag i röstsiffrorna? Det är klart att den som lyckas sälja in sin verklighetsuppfattning till väljarna har ett försprång. Men är verkligen bästa sättet att göra det att skrika “kommunist!”? Uppenbarligen tycks det inte vara så för Centerpartiet med tanke på deras opinionssiffror. Moderaterna är inte mycket bättre, Schlingmann har ju även han uttalat en fatwa mot de rödgröna. Heder dock åt Anders Borg som ofta (men inte alltid) uppvisar en civiliserad stil som debattör, och som inte brukar sänka sig till de lägsta angreppen (det har de Kristdemokraterna till). Med den effekt att han framstår som mer sympatisk och trovärdig.

För att sammanfatta: detta med smutskastning och överdrivet fientlig retorik är en problem på båda sidor av blockgränsen, och jag uppmanar, precis som Niklas Ekdal, alla politiker att tänka över om det är värt att sälja ut långsiktiga politiska beslut för kortsiktig makt, och om den nuvarande retoriken verkligen ger er det som ni vill ha.

Moderater blir socialdemokratiska inför valet

Det var stor humor att läsa Per Schlingmanns uttalanden från Moderaternas kommun- och landstingsdagar i DN:

– Det är viktigt med en stark offentlig sektor!

– Vi måste värna full sysselsättning!

– Vi ser strukturella problem med att kvinnor tjänar mindre än män!

Finns det överhuvudtaget någon som litar på det som kommer ur den mannens mun? Och hur känns det för gammelmoderaterna att få höra sånt här? Det tycks som att strategin inför denna valrörelse bygger på huvudsakligen två punkter:

Framstå som Socialdemokrater själva, för att göra det mindre intressant att rösta på S.
Klanka ner på motståndarna, hellre än att tala om sin egen politik.

Tomas Agdalen skriver även han om socialdemokratiseringen av Moderaterna, men till skillnad från honom tror jag fortfarande att det finns stora skillnader mellan partierna och att det helt enkelt handlar om retorik från Schlingmanns sida. Däremot tror jag precis som Tomas att det riskerar att leda till att väljare går till mer extrema partier,  som Sverigedemokraterna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Hälsoval istället för vårdval om de rödgröna vinner valet

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Stockholm presenterar idag på DN:s debattsida ett gemensamt alternativ till Alliansens vårdvalsmodell för primärvården. Alliansens modell har fått kritik bland annat för att man har skrotat den extra ersättningen till vårdgivare i socioekonomiskt svaga områden, att den inte tar hänsyn till att olika individer har olika vårdbehov samt att den leder till överetablering i resursstarka områden som i innerstan.

De rödgröna kommer istället gå till val på en så kallad “Hälsovals-modell” som i högre utsträckning tar hänsyn till den faktiska ohälsan i fördelningen av resurser mellan olika vårdgivare. Dels tänker man använda sig av vetenskaplig beprövade beräkningsmodeller för att värdera socioekonomisk hälsa i olika områden samt de enskilda patienternas vårdtyngd. Dels vill man stoppa den fria etableringen så att landstinget i högre utsträckning kan påverka var nya vårdgivare, både offentliga och privata, etablerar sig.

Förslaget är efterlängtat. Att vården ska drivas efter vinst istället för efter behov riskerar att leda till stort resursslöseri. Behöver jag nämna USA? Jag antar att borgerliga företrädare anser att fri etablering på sikt leder till en optimal vård. Exakt hur detta skulle gå till är dock oklart, samt varför företag skulle vilja etablera sig i områden med sjukare invånare om man inte får högre ersättning för dessa än för friskare patienter. Det borde inte heller komma som någon överraskning att det nuvarande systemet leder till ökad kvantitet snarare än kvalitet eftersom det är just för kvantitet man får betalt. Filippa Reinfeldt brukar framhäva att Vårdval Sthlm har ökat tillgängligheten, och lutar sig mot siffror som säger att antalet besök i vården ökar. Det är väl bra, om nu vården varit svårtillgänglig tidigare. Men risken är att denna ökning av besök inte har gynnat de som faktiskt behöver det.

En stafettläkare som jobbade på en privat vårdcentral i samma veva som Vårdval Stockholm infördes sa till att “Nu kommer det bli urinvägsinfektioner och halsinfektioner så det skriker om det”. Med det menade han att det var dessa patienter som skulle prioriteras eftersom de går snabbt att undersöka och man därmed kan klämma in många på kort tid. Som man har kunnat läsa tidigare var detta tydligen inte heller något unikt för denna vårdcentral. Att besöken ökar kan alltså lika gärna ses som negativt. Det viktiga är förstås att de som bäst behöver vård får det och att resurserna fördelas på effektivt sätt. Jag tror att hälsovalsmodellen kan vara ett steg i rätt riktning för att uppnå detta.

Birgitta Rydberg menar i ett svar till de rödgrönas utspel i DN att man inom Alliansen redan håller på och undersöker samma ersättningsmodeller. Detta verkar positivt eftersom det då finns hopp om ett bättre vårdsystem som kan vara längre än en mandatperiod. En annan fråga som är viktig för en välfungerande primärvård är att man kan behandla psykisk ohälsa, då en tredjedel av patienterna söker till vårdcentralerna på grund av detta. På sin blogg skriver Birgitta att:

“Det ekonomiska utrymmet för psykosociala besök, hos kurator eller psykolog på vårdcentralen eller husläkarmottagningen, fördubblades med Vårdval Stockholm. Besöken ökade med tio procent 2008 och minst det dubbla 2009.”

Det låter ju finemang och det var onekligen ett steg i rätt riktning. Men Birgitta glömmer bort att nämna att vårdvalsmodellen bara specificerar att vårdcentralen ska ha tillgång till “psykosocial kompetens”. Det går alltså lika bra med en “samtalsterapeut” som man då och då skickar en patient till som att ha flera psykologer anställda. I samma veva som man införde Vårdval Stockholm sparkades 8 av de 14 psykologer som arbetade inom primärvården i Stockholm, eftersom att ersättningsnivåerna för psykologsamtal var för låga. Detta gör att det blir en förlustaffär för en vårdgivare att anställa psykologer och riskerar att leda till en utarmning av den psykiatriska kompetensen i Stockholms primärvård.

Läs mer om förslaget i DN, Tv4, Dagens Medicin och Läkartidningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Har sysselsättningen ökat eller minskat?

Det har på flera håll uppmärksammats att Reinfeldt i partiledardebatten hade fel när han påstod att graden av sysselsättning har ökat med 100 000 personer. Denna siffra kritiserades omedelbart av Tomas Östros, Socialdemokraternas talesperson i ekonomiska frågor. Han får nu rätt av Anders Borg som menar att anledningen till att det blev fel var att man har förändrat sättet att mäta antalet sysselsatta i enlighet med vad som är standard inom EU.

Förut mätte man sysselsättningsgrad hos de som var 16-64 år, men enligt det nya sättet räknas istället alla mellan 15-74 år in i undersökningen. Att sysselsättningen tycks ha ökat beror alltså antagligen främst på att man nu tar med folk mellan 64-74 år.

För att citera SVT:s Mats Knutsson:

“Korrigerar man uppgifterna så att rätt åldersgrupper jämförs med varandra kommer man fram till helt andra resultat. I gruppen 16-64 år har sysselsättningen tvärtemot vad statsministern påstod minskat med 12.300 personer mellan mätningen i september 2006 och december 2009. Tittar man på den större gruppen 15-74 år har sysselsättningen ökat med 11.800 under samma period. Även om denna siffra är något mindre genant för Reinfeldt så ligger även den ljusår ifrån hans uttalande om 100.000 fler sysselsatta.”

Det kan verka som en skitsak, men det säger något om vikten av att vara på det klara med vad man talar om. Som Mats säger i sin krönika så kommer striden om regeringsmakten till stor del handla om olika verklighetsbeskrivningar. Det viktiga blir då att veta vilken av beskrivningarna som ligger närmast verkligheten.

Det får mig även att tänka på hur Alliansen har bollat med siffrorna om det så kallade “utanförskapet”, då man i efterhand har höjt siffrorna för utanförskap innan valet, antagligen för att det inte ska synas hur lite som har hänt på detta område.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Röd-Gröna ökar ledningen

Svd rapporterar om en ny opinionsmätning genomförd av Novus Opinion som publiceras idag av TV4-nyheterna där oppositionen ökar sin ledning till 6 procentenheter över alliansen. I mätningen kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen, men inte ens om Alliansen samarbetar med dem blir de alltså större än oppositionen.

I mätningen går S och M fram. FP har nu tappat de extra procent man fick strax efter framgången i EP-valet och KD balanserar som vanligt på gränsen till att åka ut. Görans upprepade attacker på “kulturvänstern” verkar inte ge så mycket utdelning som han hoppas. Om man jämför med förra valet är det främst Miljöpartiets ökning som tryggar oppositionens ledning och denna verkar bestå.

Fredrik Reinfeldt är medveten om risken för att KD åker ut ur riksdagen, men litar på att andra alliansväljare kommer taktikrösta på dem. Vad gäller SD vill han fortfarande inte uttala sig om huruvida han kan tänka sig få stöd av dem för att behålla makten, antagligen för att han inser att det är ett mycket troligt scenario. Även om det inte nödvändigtvis skulle betyda formellt samarbete med dem är det mycket osannolikt att SD skulle stödja Alliansen under hela mandatperioden utan att få något tillbaka.

Siffror från mätningen
S: 34.9 V: 5.9 MP: 8.7
M: 27.2 FP: 6.3 C:5.8 KD: 4.2
SD: 4.2
PP: 1.8

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vinstdrift i skolan – omöjligt att ifrågasätta?

Det har nu i några dagar förts en debatt i DN mellan olika företrädare för Socialdemokraterna och ledarredaktionen om huruvida man bör få ta ut vinst på skolverksamhet eller inte. Carin Jämtin inledde med en artikel där hon bland annat skriver följande:

“Stora delar av friskolornas vinster hamnar i aktieägarnas fickor i stället för att komma eleverna till del, trots att de privata välfärdsföretagen finansieras med skattemedel. Det är oacceptabelt. Vinsterna bör i stället användas för att höja kvaliteten i verksamheten. Jag vill därför att Socialdemokraternas partikongress i höst ställer sig bakom begränsningar av vinstuttag för välfärdsentreprenörer.”

Snabbt kom svar från 6 socialdemokratiska kommunpolitiker, som menar att “skolpolitikernas uppdrag i dag är att garantera alla barn den kunskap de har rätt till, oavsett om eleverna går i en kommunal skola eller friskola.”. De menar att man istället bör arbeta för att friskolor och kommunala skolor ska ha lika villkor, vilket inte är fallet idag. De skriver att

“Ett vinstförbud kommer bara att leda till att skolor antingen drivs av kommuner eller av stora friskolekoncerner som har ekonomiskt och juridiskt kunnande för att kringgå ett förbud mot vinst. De stora förlorarna kommer att vara friskolor som drivs av engagerade föräldrar eller personal. Helt enkelt kooperativ som vi socialdemokrater mest av alla värnar.”

Kjell-Olof Feldt, som var med och drev igenom en mängd privatiseringar och nedskärningar av offentlig sektor under sin tid som finansminister, reagerar även han och menar att “företagande måste vara lönsamt, ge vinst, så att de som bidrar med nödvändigt kapital får ersättning för uppoffringar och risktagande.”. Bland annat skriver han att

“Något belägg för att utbildnings- och vårdföretag som redovisar vinst genomgående har lägre kvalitet på de tjänster de utför finns emellertid inte. Snarare gäller motsatsen: de brister i utbildning och vård som uppdagas återfinns oftast i företag som går med förlust, beroende på antingen ineffektiv resursanvändning eller dåliga ekonomiska uppgörelser med kommunen eller landstinget.”

De minst onyanserade kommentarerna står föga förvånande Hans Bergstöm på DN’s ledarredaktion för. Man skriver bland annat att “Jämtin vill att socialdemokratin ska gå 40 år tillbaka i tiden i sitt ideologiska tänkande” och att menar att hon vill “att all privat företagsamhet ska förbjudas inom de stora tjänsteområdena vård, skola och omsorg”.

Det intressanta är att ingen av de som kommenterat Jämtins inlägg nämner det hon skriver om andra länder i norden. Det är nämligen inget annat land i Norden som tillåter att företag tar ut vinst på skolverksamhet. Slutsatsen enligt kommentatorerna måste väl då vara att Danmark, Norge och Finland har undermåliga skolor? Men tvärtom verkar ju t ex finländarna få bättre resultat i internationella jämförelser av elevernas kunskap än Sverige. Det är intressant i sammanhanget att man aldrig hört Jan Björklund tala om friskolereformen som möjlig orsak till (som han påstår) svenska elevers sjunkande kunskapsnivåer. Detta trots att friskolor har lägre lärartäthet, fler obehöriga lärare, ofta saknar bibliotek, e t c.

Jag ställer mig tveksam till påståendet ovan att minskat vinstuttag skulle gynna storföretag på bekostnad av personalkollektiv. Hur många personalkollektiv har vi egentligen fått genom friskolereformen undrar jag? Skulle de inte ha bildats om de inte fick gå med vinst? Kanske är det så att minskat vinstuttag skulle utarma den svenska skolan, kanske är det som Bergstöm säger i DN, att skolorna inte skulle kunna expandera om de inte fick ta ut vinst (varför det nu skulle vara så viktigt att de enskilda skolorna expanderar?) Men vinstförespråkarna får i sådana fall förklara hur det kommer sig att skolverksamheten i den övriga nordiska länderna kan fungera så bra utan att ägarna får ta ut vinst. Som Kent Werne påpekar är det knappast självklart att det skulle finnas ett positivt samband mellan vinstdrift och kvalitet i undervisningen, något som bland annat DNs redaktion tycks ta för givet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Miljöpartiet ökar i ny opinionsmätning, nu dubbelt så stora som i valet 2006

Det tycks som att det långsiktiga arbetet som språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson bedrivit för att visa att Miljöpartiet numera är ett moget parti börjar ge utdelning. Aftonbladet rapporterar om en ny opinionsundersökning inför riksdagsvalet från United Minds, där stödet för MP ökar till 10,5%, vilket är det högsta resultatet för partiet i en mätning inför riksdagsvalet som jag har sett! United Minds analyserar inte anledningen till detta, utan bekymrar sig mest om att väljare går från de borgerliga partierna till Piratpartiet.

Troligtvis är det så att resultatet i EU-valet gett MP skjuts på två sätt: dels har det blivit tydligt att partiet har seriösa politiker som jobbar hårt och inte bara ser politiska uppdrag som en födkrok (se mitt tidigare inlägg om Carl Schlyter). Dels har partiet numera ett såpass högt stöd att det underlättar för tidigare tveksamma väljare att lägga sin röst på MP. Vi människor är nämnligen inte mer komplicerade än att vi påverkas av vad andra tycker, och om över 10% stöder ett parti måste det väl vara något vettigt med partiet? Opinionmätningar inte bara mätningar utan även något som till viss del påverkar opinionen.

Slutligen tror jag att ökningen till stor del beror på att Miljöpartiet håller på att ta över rollen som det främsta alternativet bland solidariskt sinnade välutbildade och storstadsbor, på bekostnad av Socialdemokraterna och Vänstern. För de som känner sig främmande inför en otidsenlig klassretorik eller har en mer individualistisk människosyn men inte köper alliansens marknadliberala politik, erbjuder MP ett alternativ.

Vad kan man i övrigt dra för slutsatser utifrån opinionsundersökningen då? För det första skulle det med trygg majoritet bli en rödgrön regering om detta var ett valresultat, även om Sverigedemokraterna skulle stödja alliansen. Sverigedemokraterna kommer alltså in i riksdagen och Kristdemokraterna åker ut. Från pest till kolera. Piratpartiet går framåt och ligger strax under spärren. De unga väljarna ratar i allt högre utsträckning de borgerliga partierna, och Moderaterna ligger nu under sitt resultat från senaste valet.

Piratpartiet tar sina väljare främst från Alliansen, vilket inte torde överraska någon. Dels har ju alliansen profilerat sig som det integritetsfientliga alternativet nummer ett genom FRA, Ipred, med mera. Dels har Piratpartiet en klart borgerlig lutning, Rick Falkvinge kallar sig ultrakapitalist och Christian Engström är gammal folkpartist. I de frågor som oppositionens väljare vanligtvis tycker är viktiga, såsom klimat, solidaritet och jämställdhet, har de som bekant inget att komma med, och både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ju tagit ställning för avkriminalisering av fildelning för privat bruk.

Slutligen bör man väl lägga in den vanliga brasklappen: det är inget valresultat, det är en opinionsundersökning som dessutom är genomförd över nätet vilket kan tänkas ge fördel för partier med många unga väljare. Mycket kan såklart också hända fram till riksdagsvalet 2010. Samtidigt är det förstås roligare att stödet ökar än att det minskar för de Gröna.

Läs hela rapporten från United Minds här>>

Intressant?
Andra skriver om: Val 2010, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Piratpartiet, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Opinionsundersökning, Politik.