Tag Archives: Sverigedemokraterna

Alliansen och blockpolitiken vinnare i Decemberöverenskommelse

Igår höll den rödgröna regeringen presskonferens tillsammans med de borgerliga partierna, och meddelade att det inte blir något nyval då man kommit överens om en praxis för att underlätta för minoritetsregeringar att styra över Sverige. Även om det känns skönt att slippa ställa sig och kampanja i ett nyval om ett par månader så tror jag att det här var ett dåligt beslut av de rödgröna. Framför allt av Miljöpartiet.

Det här innebär visserligen att de rödgröna kommer få igenom sina budgetar under de närmaste åren, men i alla övriga beslut kommer man att ha en högermajoritet emot sig. Risken är därmed stor att det blir en regering som antingen kommer vara betydligt mer passiv än den föregående eller som kommer få acceptera borgerlig politik i många fall, och som därmed kommer te sig som svag inför nästa val. Då kan Alliansen återvända, stärkta av regeringens svaghet, och styra ostört i minoritet, eftersom SD ändå röstar med dem i så gott som alla frågor.

Även om nyvalet inte lett till några större förändringar hade det förmodligen ändå satt större press på partierna i Alliansen att bryta blockpolitiken. Det är sannolikt att de borgerliga partierna hade kunnat försvagas ytterligare av ett nyval. Utifrån opinionsläget såg det ut som att Kristdemokraterna riskerade åka ut ur riksdagen, Moderaterna har precis bytt ledning, Folkpartiet går på tomgång. Om det blivit så hade sannolikheten för en blocköverskrivande regeringen ökat ytterligare. Den chansen har nu gått förlorad.

De områden man kommit överens om att “tala om” är sådana som man redan tidigare har haft tradition av blocköverskridande överenskommelser kring – energi, försvar och pensioner – så det är knappast något framsteg om man vill ha en mer blocköverskridande politik.

Även om Sverigedemokraterna förlorar på kort sikt genom att de tappar inflytande kan de mycket väl bli vinnare på lång sikt, om detta upplevs som att man trixar med reglerna för att hålla partiet utanför (vilket ju är det man gör). Dock skulle det kunna leda till mindre uppmärksamhet till SD och deras favoritfråga, vilket skulle kunna vara negativt för dem.

Även om en del fotfolk inom de borgerliga partierna är upprörda nu är Alliansen långsiktiga vinnare på denna överenskommelse, då de lyckas tränga ut Löven till vänster och på detta sätt cementera blockpolitiken, som de velat länge. Målet är sannolikt att mittenväljarna ska känna att politiken är för vänsterinriktad och gå till Moderaterna istället.

De stora förlorarna riskerar bli Miljöpartiet som nu sannolikt får lägga sig i frågor om försvar, energi och pensionerna. Samtidigt hade partiet riskerat ett stort tapp i ett nyval. Nu blir det viktigt att man lyckas få igenom stora reformer för klimatet om det ska vara värt att sitta i regering.

Analys av en valanalys

På Facebook tävlas det nu i att definiera varför valresultatet blev som det blev, varför SD blev så stora och varför det egna partiet tappade. Ofta är det argumenten från valrörelsen som återanvänds. En av dessa analyser som passerade mitt flöde i Facebook var Sofia Mirjamsdotters i Sundsvalls tidning, som jag tänkte titta lite närmare på som utgångspunkt för mina egna tankar kring valet. Här är några punkter i hennes artikel som jag ställer mig tveksam till.

”Det satsas mer på välfärden nu än innan Alliansen tog makten, och Sverige rankas fortfarande som ett av de bästa länderna i världen att leva i.”

Ja, det satsas mer nu eftersom anslag ofta räknas upp utifrån löneutveckling och övrig kostnadsutveckling. Men även om det satsas mer i kronor räknat är det inte säkert att de där kronorna är värda lika mycket som för 10 år sedan. Så i praktiken kan det vara en nedskärning. Det är ju så man har gjort i Stockholms läns landsting, där man skurit bort 2 % av uppräkningen till sjukhusen varje år.

Man kan läsa lite mer om detta dribblande med välfärdens finansiering här.

Och om det nu satsas så mycket pengar på välfärden, var tar dem vägen? Det verkar inte vara så många som jobbar inom vården som känner av någon stor tillströmning av resurser…

Att Sverige fortfarande är ett av de bästa länderna att leva i… är det verkligen ett bra argument för att försämra levnadsvillkoren? Det finns ju alltid någon som har det sämre, men det betyder väl inte att vi inte ska försöka bygga ett bättre samhälle?

”Ytterligare ett faktum som motsäger vänsterns huvudargument är att nära hälften av de nya SD-väljarna kommer från Moderaterna. Det är knappast tidigare moderatväljare som tycker att Alliansen har slagit sönder välfärden,”

Det här är väl också väldigt konstigt resonemang? Väljare som i förra valet röstade på Moderaterna kan alltså inte vara missnöjda med Alliansens välfärdspolitik? Hur kan man dra sådana slutsatser? Många av väljarna röstade säkert på Alliansen för att de uppfattade som att de hade den bästa politiken även för välfärden. Och om man sen inte upplever att ens förväntningar har infriats blir man besviken och röstar på något annat parti.

Artikelförfattarens slutsats verkar vara att alla som röstade på SD gjorde det för att de är rasister, och att det inte hade något att göra med politiken som först under de senaste 8 åren.

Själv tror jag att valresultatet beror på flera saker, bl a annat:

- Ökade klyftor och försämrade trygghetssystem. Även om artikelförfattaren bagatelliserar detta finns det stöd för att det skapar grogrund för populism. Och klyftorna har ju ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land sedan 1995. Självklart alltså inte något bara Alliansen kan lastas för. Men utvecklingen har förstärkts av skattesänkningar i kombination med försämrade villkor för sjuka och arbetslösa. Ett intressant program om detta med ekonomiska klyftor och dess konsekvenser finns på SVT Play.

- Ständigt fokus på SD. Om man inte hela tiden hade talat om SD, hur illa man tyckte om deras politik och protesterat vid alla deras kampanjbesök tror i alla fall jag att de hade fått betydligt mindre uppmärksamhet, och mindre röster. Inte minst MP och F! gjorde ju en stor sak av att vara emot SD.

- Undermålig journalistik. Jag tycker att Public Service har gjort ett uselt jobb vad gäller att gå på djupet med de politiska frågorna och skapa givande debatter. Istället har man satsat på underhållning.

- Reinfeldts tal. Det går inte att komma ifrån att det bekräftade SD:s världsbild, och säkerligen bidrog till att just M tappade så mycket till SD. Jag tror det finns en och annan moderat taktiker som ångrar det draget idag…

Sverigedemokraterna breddar leden, rekryterar intoleranta invandrare

Sverigedemokraterna tar nu ett steg till i riktningen mot att bli Sveriges mest obehagliga parti. I en artikel i Sydsvenskan kan man läsa att man nu har flera kandidater med ursprung i Irak. Vad kan möjligen locka dessa personer till ett främlingsfientligt parti? Den gemensamma nämnaren är intolerans: homofoba invandrare lockas till att rösta på SD för att “KD är för tysta i kampen mot homo­vigslar”. Kristna irakier (Kaldeer) lockas med löften om att invandringen av irakiska muslimer, men inte irakiska kristna, ska begränsas!

Vi får se om det är en framgångsstrategi att försöka lägga vantarna på alla intoleranta röster man kan komma över, eller om partiet kommer upplösas när det “hotas av” integration mellan olika kulturer.

Läs även Björn Johnsons inlägg om fenomenet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Blockpolitik som förolämpning

Niklas Ekdal har skrivit ett bra debattinlägg på DNs debattsida. Hans tes är att blockpolitiken, som den bedrivs idag, leder till ökat politikerförakt och röstskolk, och öppnar upp för missnöjespartier som Sverigedemokraterna. För en gångs skull håller jag med honom, blockpolitiken sprider ett löjets skimmer över den politiska situationen i Sverige. Väljarna är inte dumma, de förstår ofta när det handlar om politiskt spel till skillnad från en genuin vilja att göra det som är bäst för landet. När politikerna då försöker få det att framstå som att det är en avgrund mellan de olika alternativen tappar man förtroende för dem. Själv stör jag mig något ofantligt på att Tomas Östros inte kan tagga ner lite och åtminstone försöka framstå som förnuftig. För att inte tala om Centerpartiet som verkar ha glömt att de sitter i regeringsställning och istället ägnar all tid åt att smutskasta Miljöpartiet.

Den intressanta frågan är dock varför de gör detta? Tror de verkligen att denna typ av uppträdande ger något utslag i röstsiffrorna? Det är klart att den som lyckas sälja in sin verklighetsuppfattning till väljarna har ett försprång. Men är verkligen bästa sättet att göra det att skrika “kommunist!”? Uppenbarligen tycks det inte vara så för Centerpartiet med tanke på deras opinionssiffror. Moderaterna är inte mycket bättre, Schlingmann har ju även han uttalat en fatwa mot de rödgröna. Heder dock åt Anders Borg som ofta (men inte alltid) uppvisar en civiliserad stil som debattör, och som inte brukar sänka sig till de lägsta angreppen (det har de Kristdemokraterna till). Med den effekt att han framstår som mer sympatisk och trovärdig.

För att sammanfatta: detta med smutskastning och överdrivet fientlig retorik är en problem på båda sidor av blockgränsen, och jag uppmanar, precis som Niklas Ekdal, alla politiker att tänka över om det är värt att sälja ut långsiktiga politiska beslut för kortsiktig makt, och om den nuvarande retoriken verkligen ger er det som ni vill ha.

Miljöpartiet får högsta siffrorna någonsin i senaste demoskop

Bild tagen från Expressen

Svenska dagbladet och Expressen skriver idag om den senaste opinionsmätningen från Demoskop som visar att de rödgröna ökar sitt försprång gentemot alliansen. De rödgröna får 52.4 % av rösterna, medan alliansen får 43.7 %, och skillnaden blir alltså 8.7 procentenheter. Den största ökningen i mätningen står Socialdemokraterna för, medan Kristdemokraterna har den största minskningen. Miljöpartiet ökar till 11 % i mätningen, och får därmed sin högsta siffra någonsin i Demoskopmätningarna. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hamnar båda utanför riksdagen, och även Centerpartiet ligger farligt nära spärren.

Man får väl hålla med Kent Persson att det knappast är läge för alliansens medlemmar att ge upp, men det verkar onekligen ganska motigt. Vanligtvis brukar skillnaden mellan blocken minska ju närmare valet man kommer, men historiskt sett bara med ca 1.5 % i genomsnitt, enligt statsvetaren Henrik Oscarsson. Om det gäller även i detta val ser det alltså mörkt ut för alliansen.

Inte undra på att Moderaterna nu ser det som sitt främsta mål att svartmåla Miljöpartiet. När partier börjar beställa opinionsundersökningar för att racka ner på andra partier, då vet man att det kommer bli en smutsig valrörelse. Kommer det då ge någon utdelning för Moderaterna att göra detta? Möjligen, men Centerpartiet har redan försökt med en rad artiklar utan att det vare sig verkar ha lyft Centern eller ha sänkt MP. En förklaring till detta kan vara att väljarna känner igen smutskastning och inte uppskattar den typen av politiskt spel. Tvärtom verkar många uppskatta att politikerna håller god ton gentemot varandra. En annan förklaring kan vara att väljarrörligheten främst sker inom de olika blocken.

Enligt artikeln i Expressen tycks det som att M riktar in sig på vissa formuleringar i MP:s partiprogram som anses kontroversiella. Men frågan är om inte det finns konstiga formulering och idéer i de flesta partiers partiprogram? Visioner som medlemmar vill ska finnas med men som sedan ingen i praktiken arbetar för att genomföra.

Jag hoppas att Miljöpartiet kommer att försöka hålla sig över den låga nivån och inte dras in för mycket i denna politiska smutskastning. Det tror jag att man bara kan vinna på.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fortsatt ledning för rödgröna – fortsatt tillväxt för MP

I den senaste SIFO-mätningen som presenteras idag i Svenska dagbladet ser de rödgrönas ledning i opinionen ut att bestå, och det är fortfarande främst MP som drar framåt. Hos borgarna är det istället Moderaterna som går bäst, medan alla de andra partierna backar. Kristdemokraterna ligger under spärren och Centern närmar sig den. Folkpartiet har tidigare legat bra till men backar nu även dem. Kan det bero på att partiet under allianssamarbetet blivit alltför likt de andra partierna?

Sverigedemokraterna ligger fortfarande under spärren. Piratpartiet tycks helt ha försvunnit ur mediebilden, och att partiet skulle ha ens en liten chans att komma in i riksdagen ter sig alltmer osannolikt.

Ingen av skillnaderna från senaste mätningen är statistiskt signifikanta, men bilden är ungefär den samma som framkommit i flertalet mätningar på senare tid. Moderaterna går framåt, men äter upp sina småsyskon. MP ligger dubbelt så högt som i förra valet. KD och C har problem. SD kan komma in i riksdagen.

De rödgröna 50,2 (+1,2)
S: 34,0 (-0,6)
MP: 10,6 (+1,3)
V: 5,6 (+0,5)

Alliansen 45,2 (-0,4)
M: 30,8 (+1,2)
FP: 5,9 (-0,6)
C: 4,7 (-0,9)
KD: 3,8 (-0,1)

SD: 3,8 (+0,4)
Övriga: 0,9 (-1,1)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Rekordsiffror för MP i ny opinionsmätning

I United Minds/Aftonbladets senaste opinionsmätning får Miljöpartiet 13,5%, högre än någonsin tidigare. Mp ser ut att bli nyckeln till en rödgrön vinst, enligt Aftonbladets Lena Mellin.

– Om det fanns en tid då S kunde bestämma och sedan göra kompromisser i detaljerna, är den tiden över. Miljöpartiet kommer att kräva att få vara en jämbördig aktör, inte ett stödparti åt S, säger Carl Melin, opinionschef på United Minds.

De rödgröna får tillsammans 50,3% mot Alliansens 39,4%. “Skräcksiffror för Alliansen” skriver Aftonbladet. Moderaterna och Centerpartiet tappar mest.

– Centerpartiet har gått dåligt under lång tid. Maud Olofsson verkar inte ha varit i form, utan har ofta skickat fram statssekreterare, säger Carl Melin.

Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen enligt mätningen, men får ingen vågmästarroll.

Nu ska det sägas att United Minds ofta ger annorlunda resultat än de andra opinionsundersökningarna. Precis som SKOP oftast ger fördel åt de borgerliga, tycks United Minds ofta ge fördel åt de rödgröna. En tanke kring vad det kan bero på är att United Minds använder nån sorts “webpaneler” för sin undersökning, vilket kan tänkas göra att deltagandet blir högre bland yngre väljare. Om detta sen är mer eller mindre representativt än de andra undersökningarna vet jag inte, men man bör ta den med en nypa salt.

Om man vill ha mer pålitliga data kan man istället kolla på Ekots nya webbsida inför valet, där man låtit Novus Opinion sammanställa en Poll of polls, på liknande sätt som statsvetaren Henrik Oscarsson. Även där kan man dock se en tydlig rödgrön ledning.

Alliansens företrädare och borgerliga skribenter tröstar sig med att opinionsläget blir jämnare ju närmare valet vi kommer. Men detta är en myt, enligt Henrik Oscarsson, som på sin blogg har jämfört opinionsundersökningar från valår och icke-valår. Hans slutsats är att det generellt sett har varit tvärtom, större skillnad under valåren än under övriga perioder. Det finns dock en tendens att det blir jämnare under valårets gång, ju närmare valet man kommer. Men denna förändring har varit av blygsam storleksgrad, ca 1.5 %, med stor variation mellan olika valår.

Summa summarum: det ser bra ut för de rödgröna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Rödgrön ledning består i SIFO:s senaste mätning

I SIFO:s senaste opinionsmätning som publiceras idag behåller de Rödgröna sitt kraftiga övertag i opinionen med 51.8 % mot Alliansens 41.5 %. Enligt mätningen skjlle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen men inte få någon vågmästarställning eftersom de rödgröna är större än alliansen och SD tillsammans. Statistiken talar nu för regeringsskifte även om ingen vågar ta ut någon seger i förskott. Sören Holmberg, statsvetare, menar i DN att det är möjligt att försprånget minskar ju närmare valdagen man kommer eftersom oppositionen då måste precisera sin politik i högre grad och denna då i högre grad kommer bli måltavla för kritik från Alliansen.

Per Gudmunsson förfasar sig på sedvanligt maner i SvD över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan komma att få inflytande över politiken, hemska tanke! Han sätter sitt hopp till att Alliansen tillsammans med SD, som han verkar tycka bättre om än V och MP, ska bli tillräckligt stora tillsammans för att en “oklar parlamentarisk situation ska uppstå”.

Statsvetaren Henrik Oscarsson påminner på sin utmärkta blogg om att vi kommer ha ett rekordstort antal förstagångsväljare i det kommande valet. Exakt hur det kan tänkas påverka resultatet är oklart, men man kan konstatera att V och MP oftast haft större stöd bland förstagångsväljarna medan det har varierat mer för övriga partier.

SIFO:s siffror för alla partier:

• Socialdemokraterna 36,9 (+0,2)
• Moderaterna 25,8 (+0,7)
• Miljöpartiet 9,4 (–0,9)
• Folkpartiet 6,7 (–0,1)
• Vänsterpartiet 5,5 (+0,3)
• Centern 5,0 (–0,2)
• Kristdemokraterna 4,0 (+0,3)
• Sverigedemokraterna 5,0 (–0,1)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

S öppnar för samarbete över blockgränser

I DN idag kan man läsa att SD hamnar över riksdagsspärren i en ny mätning från Synovate. De Rödgröna leder över Alliansen, men inte tillräckligt för att få egen majoritet, på grund av SD. Mona Sahlin anser att om detta blir valresultatet så ska man försöka bilda en blocköverskridande majoritetsregering. Reinfeldt däremot menar att en sådan blocköverskridande överrenskommelse bara skulle gynna missnöjespartier som SD och hänvisar till erfarenheter från Europa.

Vad jag undrar är dock om detta verkligen stämmer? Tyskland styrdes ju av en stor koalition av borgerliga CDU och Socialdemokraterna, vilket inte verkade gynna extremisterna nämnvärt, men däremot skada Socialdemokraterna.

För det andra är det skillnad på att skapa en storkoalition och att bilda en mittenregering. Jag kan verkligen tänka mig att många väljare skulle känna sig desillusionerade om ALLA partier verkar sitta i samma båt. Men det är det ju inte heller frågan om här, utan bara att man ska bryta upp de artificiella blockgränserna. Tvärtom verkar det finnas ett stöd för blocköverskridande överrenskommelser bland svenska folket.

Jag tycker det vore självklart att i en situation som den ovan släppa tidigare allianser och samarbeten och gå in mer förutsättningslöst i nya förhandlingar, så får man ser vilka alternativ som kommer ut av det.

Noterar även att Miljöpartiet går fram även i denna mätning, till 9,1%, högsta siffran hos Synovate sen 1996.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Röd-Gröna ökar ledningen

Svd rapporterar om en ny opinionsmätning genomförd av Novus Opinion som publiceras idag av TV4-nyheterna där oppositionen ökar sin ledning till 6 procentenheter över alliansen. I mätningen kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen, men inte ens om Alliansen samarbetar med dem blir de alltså större än oppositionen.

I mätningen går S och M fram. FP har nu tappat de extra procent man fick strax efter framgången i EP-valet och KD balanserar som vanligt på gränsen till att åka ut. Görans upprepade attacker på “kulturvänstern” verkar inte ge så mycket utdelning som han hoppas. Om man jämför med förra valet är det främst Miljöpartiets ökning som tryggar oppositionens ledning och denna verkar bestå.

Fredrik Reinfeldt är medveten om risken för att KD åker ut ur riksdagen, men litar på att andra alliansväljare kommer taktikrösta på dem. Vad gäller SD vill han fortfarande inte uttala sig om huruvida han kan tänka sig få stöd av dem för att behålla makten, antagligen för att han inser att det är ett mycket troligt scenario. Även om det inte nödvändigtvis skulle betyda formellt samarbete med dem är det mycket osannolikt att SD skulle stödja Alliansen under hela mandatperioden utan att få något tillbaka.

Siffror från mätningen
S: 34.9 V: 5.9 MP: 8.7
M: 27.2 FP: 6.3 C:5.8 KD: 4.2
SD: 4.2
PP: 1.8

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,