Monthly Archives: December 2009

Gudmundsson kastar sten i det journalistiska glashuset

SvD:s ledarsida spekulerar ledarskribenten Per Gudmundsson om att halva journalistkåren är miljöpartister och att detta är orsaken till den positiva rapportering om partiet som konstateras i en undersökning i dagarna. Moderata bloggar (1, 2)  stämmer snabbt in. “Aha, det är därför vi ligger dåligt till i opinionen, inte för att vi utförsäkrar cancersjuka!”

Visst märks det att MP har medvind i media nuförtiden och det bidrar säkert till det opinionslyft partiet fått på senare tid. Samtidigt kanske det även handlar om att det inte finns sådär jättemycket spännande negativt att rapportera om. Man bråkar inte lika mycket internt som vissa andra större partier, man sitter inte med i regeringen, som bloggaren Röda Berget konstaterar, och genomför därför inga förändringar som kan granskas (sjukförsäkring, någon?). Det är svårt att framställa MP som toppstyrt eftersom det antagligen det partiet som starkast slår vakt om interndemokratin, och så vidare.

Det tidigare trumfkortet för journalister och politiska motståndare som ville svartmåla partiet, flumstämpeln, får inte längre lika bra fäste då partiet gått mer mot att ett modernt socialliberalt sådant. Visst finns det fortfarande tokar, men knappast i högre utsträckning än i alla andra partier (Vellinge, någon?).

Men visst är det en viktig fråga som Gudmunsson tar upp,  den om journalisternas makt i samhället. Jag ser nu fram emot att läsa mer av hans granskande inlägg om hur mediavärlden påverkas av att de två största tidningarna i Sverige båda är borgerliga, och huruvida hans egna inlägg kan tänkas innehålla någon slagsida åt endera hållet (förstås helt otänkbart och chockerande att ens antyda).

För att tala klarspråk: Per Gudmundsson och andra ledarskribenter på SvD samt DN har ofta agerat som rena partimegafoner åt högern. Dessa journalister älskar att tala om för oss att undersökningar visar att journalister i högre utsträckning röstar till vänster och att detta är ett problem. De talar dock inte lika högt om det faktum att dessa journalister inte skriver sina inlägg på de två största ledarsidorna i Sverige, utan möjligen på någon lokalblaska, om de överhuvudtaget jobbar med politiska frågor. Avsaknaden av denna analys gör det svårt att ta Gudmundsson och hans gelikar på allvar.

Andra som skriver om Pers stenkastande: Johan Westerholm, Jinge och Lasse.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Retorisk dimma i sjukförsäkringsdebatten

Idag skriver Lena Andersson på DN om moderaternas nyspråk vad gäller socialförsäkringssystemet. Ingen kan väl ha undgått Alliansens och framför allt Moderaternas fumlande med sjukförsäkringen den senaste tiden. Som Lena skriver i sin krönika så är det väl knappast någon som vill göra livet värre för de sjukskrivna, inte heller Moderaterna får man hoppas. Men om man bara agerat i god vilja så har man i gengäld agerat synnerligen inkompetent, genom att inte lyssna till remissinstansernas varningar. Jag tycker att oppositionen ibland är för enträgna i att kritisera precis allt som Alliansen gör, men i detta fall tycker jag verkligen att de förtjänar kritiken.

Nu har man backat och bett om ursäkt, även om man kanske borde backa ännu mer. Men trovärdigheten i Moderaternas avsikter med att förändra sjuksförsäkringen naggas i kanten för min del av deras försök till nyspråk. Enligt Schlingmanns påbud ska Moderater tala om dessa förändringar i positiva termer som att man “hjälper” sjuka att komma ut ur “utanförskapet”. Sådan retorik klingar falskt när man blir medveten om de faktiska effekterna av deras förslag. Enligt retorikens logik borde man väl sänka sjukersättningen till 0 kronor eftersom vi då per definition inte längre skulle ha något “utanförskap”?

Schlingmann vill också att Moderaterna ska satsa på att skylla på Socialdemokraterna (en väl beprövad strategi). Logiken i denna argumentation tycks vara att “Det var ännu sämre när ni hade makten, alltså är det ok att vi genomför dåliga förändringar”. Personligen ser jag inte heller någon poäng i att gå tillbaka till det gamla systemet som uppenbarligen det också hade brister. En del av dessa brister verkar dock vara baserade på myter, som att Sverige hade flest antal sjukskrivna i världen och att sjukförsäkringssystemet går med förlust.

Mitt tips till Moderaterna är att istället vara lite mer ödmjuka och inse att de kanske går fel väg om de verkligen vill hjälpa folk. Som Lena skriver i sin krönika så är socialförsäkringssystemen till för att folk ska känna sig trygga i att de inte kommer hamna på ättestupan om de blir sjuka eller arbetslösa. För att kunna erbjuda den tryggheten måste man kanske acceptera att det är alltid kommer vara några som utnyttjar systemet. Detta kan ändå vara bättre än motsatsen, att det alltid skulle vara några som blir utslagna. För att citera Lena:

“Friheten att bli sjuk och arbetslös utan att allt kullkastas, friheten att slippa se skriande ojämlikhet och andras lidande förefaller viktigare. Somliga kallar det trygghetsnarkomani. Men rädslan för smärta, elände och olycka är för mänsklig för att hånas.”

Om sjukförsäkringen i SVT:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kungen är död, länge leve kungen!

I media har det på senaste tiden skrivits och pratats en del om vem som ska ta över som språkrör efter Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, och framförallt vad det kommer innebära för partiet om Maria försvinner från posten. Vissa tycks anse att MP:s framgångar på sista tiden enbart hänger på Maria W:s popularitet, och att hennes abdikering kommer vara ett hårt slag för partiet. Per Gudmundsson på SvD tycks utgå från att folk bara röstar på Maria och anser därmed att opinionsframgångarna beror på att “det har gått väljarna förbi” att hon ska avgå från sin post efter valet. Nåja, vi kan ju inte alla vara lika upplysta som Per!

Jag tror dock att Per Gudmundsson med flera kommer bli besvikna. Dels tror inte jag att det behöver innebära något större avbräck att Maria inte sitter som språkrör då honi vilket fall inte kommer försvinna ur politiken. Om de Röd-Gröna vinner valet (vilket alla de senaste opinionsmätningarna pekar på) kommer hon sitta med som minister i regeringen. Om Alliansen vinner valet kommer hon säkerligen att få någon annan viktig position inom partiet, utöver att vara riksdagsledamot. Hon kommer i vilket fall att fortsätta synas och höras i media vilket innebär att MP kan komma att ha ett “bonus-språkrör”.

För det andra handlar det om vilka som blir de nya språkrören. Gustav Fridolin har annonserat sin comeback i partiet och kommer med all sannolikhet att komma in i riksdagen igen. Han har tippats som nytt språkrör och har goda chanser att bli det. En möjlig kandidat till kvinnligt språkrör är Mikaela Valtersson. Hon har visat att MP är pragmatiskt och kan samarbeta både åt höger och vänster. Åsa Romson är en annan person som jag tror skulle göra ett utmärkt jobb. Skulle någon av dessa bli språkrör finns det ingen anledning att tro att de skulle bli så mycket mindre populära än Maria.

Slutligen handlar det om hur stor betydelse språkrören egentligen har för opinionssiffrorna. Jag är övertygad om att det finns en Maria-effekt, men det är inte hela förklaringen till partiets framgångar. Framför allt tror jag det handlar om en utveckling i  partiets vilket väljarna har blivit medvetna om. Man skakat av sig de mesta av flumradikalerna som fanns med när partiet bildades. Jag tror därför att omsvängningen i frågan om EU-utträde, som en symbol för partiets utveckling, har haft större betydelse för framgången än både fokuset på klimatfrågorna och Maria-effekten. Samarbetet med Socialdemokraterna har troligtvis också gynnat partiet. Mittenväljare har förstått att MP är det parti som starkast står upp för socialliberala värden. Som en bekant konstaterade: “MP kan bli ett parti för borgare med hjärta”.

Reportage från SVT om möjliga kandidater till språkrörsposterna:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nya tider, ny blogg

Nu har jag flyttat över från min gamla blogg till en egen domän. Anledningen till detta var att jag ville använda WordPress istället för blogger. Ha överseende med att jag kan komma att ändra och bygga om ganska mycket under den närmsta tiden.

Varmt välkommen!

Ytterligare en meningslös undersökning från SKOP

Återigen publicerar DN SKOP:s opinionsundersökning på sin hemsida, och återigen skiljer sig resultatet från alla de andra institutens mätningar.

Häromdagen kom en mätning från Demoskop som visade på en liten men stabil ledning för de Röd-Gröna. Framförallt tappade Moderaterna stort och Sverigedemokraterna höll sig utanför riksdagen.

Men denna mätning, med dessa ganska betydelsefulla förändringar, uppmärksammades av någon anledning inte av DN. Go figure. Istället lyfter man fram SKOP:s mätning som inte är jämförbar med de övriga opinionsinstitutens mätningar eftersom man inte frågar folk om hur de skulle rösta, utan vilket parti de tycker bäst om! Om svenskarna var ett mer populistiskt folkslag skulle detta antagligen vara ungefär detsamma som rösttalet, men så är inte fallet.

Men Skops mätning visar ju att det är jämt mellan blocken och det är kanske roligare läsning tycker DN.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ulf Kristersson flyr undan jobbig fråga

Ytterligare en rolig moderatvideo, denna gång med Ulf Kristersson, moderat socialborrgaråd i Stockholm, som möts av en obekväm fråga från utbildningsradion… och väljer att fly.

Upprinnelsen till det hela är att det för ett och ett halvt år sedan visade sig att Ulf Kristersson hade fixat en lägenhet åt sig och sin familj genom Ersta Diakoni, som ska förmedla lägenheter till hemlösa och utsatta kvinnor. Detta gjorde många upprörda och ledde även till att affären synades av åklagare för att utröna om det förelåg jäv i beslutet att ge lägenheten till Ulf.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Uppdrag Granskning sågar regeringens klimatpolitik

Dagens avsnitt av Uppdrag Granskning är en enda lång sågning av regeringens klimatpolitik. Framför allt fokuserar man på miljöminister Andreas Carlgren som gått från progressiv miljövän till motorvägskramare. I programmet gör man dessutom en pedagogisk genomgång av alla de problem som byggandet av förbifart sthlm för med sig. Kritiken mot regeringen och Carlgren som förs fram i programmet bygger nämligen på att dessa i stort sett går emot alla expertutredningar som olika myndigheter har genomfört inför byggandet av förbifarten.

Carlgren uppvisar i programmet en rena 1984-tendenser vad gäller politiskt nyspråk. Han vägrar konsekvent erkänna att byggandet av Sveriges dyraste motorväg på något sätt skulle leda till ökade utsläpp. Allt kommer ändå lösa sig, resonerar Carlgren, eftersom bilarna snart kommer drivas med miljövänligt bränsle. Något som till och med Vägverket (som knappast gjort sig kända för att vara miljövänner) inte kan hålla med om.

Vad borde då göras istället? Satsa de enorma resurserna som ska läggas på vägen på att bygga ut kollektivtrafiken! Som ett mantra upprepar Carlgren att politiker inte ska hindra människor att resa: det tycker inte jag heller, jag vill bara att de reser mer med kollektivtrafik och mindre med stadsjeepar! Men för Carlgren verkar det helt enkelt vara ett argument för att slippa ta de svåra besluten.

Och visst ska vi satsa på att utveckla tekniken. Men vi ska försöka få folk att tro på grundlösa, utopiska visioner om att detta kommer lösa alla våra problem. Som flera av experterna i programmet konstaterar så krävs det både teknikutveckling och kraftigt minskad biltrafik för att nå upp till klimatmålen.

I programmet görs liknelsen med USA:s tidigare position i klimatförhandlingarna: den amerikanska livstilen är inte förhandlingsbar. USA var åtminstone ärliga. Reinfeldt däremot står och använder stora ord om hur vi alla måste ta vårt ansvar för att minska effekten av klimatförändringarna när han talar inför internationella församlingar. Men vi svenskar ska tydligen inte behöva ändra något. Vi ska åka mer bil, luta oss tillbaka och lita på att tekniken löser allt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,