Monthly Archives: January 2010

Peter Eriksson bloggar inte

Politik, , ,

Peter Eriksson berättar för TV4 att han varken bloggar, twittrar eller använder Facebook. Han intygar dock att han känner till att internet existerar, men anser man riskerar att lägga ner en massa tid på sådant som ingen läser.

Det tycker jag han har helt rätt i, det är inget självändamål att varenda politiker ska blogga och twittra. Det verkar som att många känner sig tvungna till det för att verka som att de har koll, men resultatet brukar bli därefter.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Alliansen bör inte lägga sitt hopp till väljarnas rörlighet

Politik, , , , ,

“Väljarna är mer rörliga än någonsin!” påminner borgerliga ledarskribenter i kommentarer till opinionsundersökningar där läget inte ser så bra ut för Alliansen. På sin utmärkta blogg förklarar dock statsvetaren Henrik Oscarsson på vilket sätt väljarna är mer rörliga och varför Alliansen inte kan lita på att detta ska rädda dem.

Antal väljare som byter parti har visserligen stadigt ökat de senaste 50 åren. Men de flesta partibytena sker inom samma block. Moderater röstar på Folkpartiet och Vänsterpartister på Socialdemokraterna.

Från henrikoscarsson.com

Det är alltså ca en tredjedel av alla partibyten som är blockinterna, och den återstående tredjedelen är inte tillräckligt stor för att Reinfeldt ska kunna sova lugnt om natten. Många väljare bestämmer sig sent, men de bestämmer sig ofta för det parti de redan från början hade tänkt att rösta på. För att citera Henrik:

“Att förvänta sig stora förskjutningar över blockgränserna i sista steget av valrörelsen är överoptimistiskt givet väljarströmmarna i tidigare valrörelser.”

Däremot finns det i opinionsundersökningarna en stor del osäkra väljare, och det är snarare dessa som kommer bli viktiga för båda blocken: dels att mobilisera sina egna väljare, dels att locka till sig förstagångsväljarna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bristfällig demokrati i Centerpartiet

Politik, , , ,

SVT berättar att Alliansens energiöverenskommelse hotas att fällas av fyra centerpartistiska riksdagsledmöter: Kerstin Lundgren, Solveig Ternström, Eva Selin Lindgren och Sven Bergström. SVT kan berätta om hur de fyra riksdagsledamöterna pressades att acceptera överenskommelsen men sade nej. Trots detta gick partiledningen ut och meddelade att man hade nått en överenskommelse. Solveig Ternström pressades dessutom att inte debattera frågan i riksdagen, vilket hon till slut avstod från att göra. De fyra är mycket kritiska till hur frågan har hanterats inom partiet, och Solveig Ternström överväger nu att lämna partiet.

Flera kritiska röster hörs nu inom partiet. Enligt Sven Bergström är många medlemmar oroliga för att bilden av C som ett miljövänligt parti håller på att urholkas, och Kerstin Lundgren menar att många nu lämnar partiet för att gå till miljöpartiet. Detta menar hon återspeglas i opinionssiffrorna, där C nu ligger långt under valresultatet.

Frågan riskerar nu att bli en rysare för regeringen liksom FRA-lagstiftningen blev. Det räcker nämligen med att fyra borgerliga ledamöter röstar nej till överenskommelsen för att Alliansens bräckliga majoritet ska falla. Vi får se om de ovan nämnda ledamöterna kan rösta ja med hedern i behåll.

Återigen vill jag ge mitt stående tips till partiledningen i C: lägg ner att försöka grönmåla er själva och svartmåla Miljöpartiet, väljarna är uppenbarligen inte hur lättlurade som helst. Se till att gå tillbaka lite till rötterna och börja driva en progressiv miljöpolitik istället.

I DN och i SvD:s värld existerar dock inte den här konflikten alls. Där tycks ledarskribenterna ha fullt upp med att hurra över den nya opinionsmätningen från Synovate som tyder på att de Rödgrönas försprång minskat.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

KD – inte konservativt nog?

Politik, , ,

Det är med visst nöje jag läser i Svenska Dagbladet att flera ledande kristdemokrater vill att partiet ska gå i en mer konservativ riktning. De har startat en grupp på Facebook som enligt SvD innehåller ca 300 medlemmar, vilken tydligen väckt stort intresse bland partimedlemmar.

Lite lustigt blir det ändå när Charlie Weimers, ordförande för ungdomsförbundet, berättar hur han vill att partiet förändras:

–Vi har haft en historia av att ha pekpinnar när det passar oss, som till exempel snusförbud, och vara emot pekpinnar på andra håll, som i familjepolitiken. Det är en inkonsekvens som Hägglund måste göra upp med. Ska han ro det i land krävs mod.

Har inte KD varit det mest konservativa partiet av alla vad gäller familjepolitiken? Visst, de är emot delad föräldrarförsäkring, men frihet inom familjen handlar ju inte bara om frihet för den kristna kärnfamiljen.

Hur som helst kan man fråga sig om detta är en framkomlig väg för KD. Partiet balanserar i många opinionsmätningar på gränsen till riksdagen, och försöket med att lansera det populistiska begreppet verklighetens folk verkar inte ha gett någon utdelning hos… verklighetens folk. Frågan är hur många populistiska partier det finns plats för i riksdagen, nu med SD på intåg.

Å andra sidan är kanske den andra vägen, att KD skulle gå mot mitten och bli “det humana borgerliga partiet”, inte framkomlig. Det finns antagligen för många konservativa politiker i partiet för att det skulle vara genomförbart.

Man kan i alla fall hålla med Maria Fälth, förbundsordförande för kvinnoförbundet i KD, i hennes analys av vad en förändring av partiet skulle kunna betyda för opinionssiffrorna:

–Det kan knappast bli sämre, om jag säger så.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rödgrön ledning består i SIFO:s senaste mätning

Politik, , , , , ,

I SIFO:s senaste opinionsmätning som publiceras idag behåller de Rödgröna sitt kraftiga övertag i opinionen med 51.8 % mot Alliansens 41.5 %. Enligt mätningen skjlle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen men inte få någon vågmästarställning eftersom de rödgröna är större än alliansen och SD tillsammans. Statistiken talar nu för regeringsskifte även om ingen vågar ta ut någon seger i förskott. Sören Holmberg, statsvetare, menar i DN att det är möjligt att försprånget minskar ju närmare valdagen man kommer eftersom oppositionen då måste precisera sin politik i högre grad och denna då i högre grad kommer bli måltavla för kritik från Alliansen.

Per Gudmunsson förfasar sig på sedvanligt maner i SvD över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan komma att få inflytande över politiken, hemska tanke! Han sätter sitt hopp till att Alliansen tillsammans med SD, som han verkar tycka bättre om än V och MP, ska bli tillräckligt stora tillsammans för att en “oklar parlamentarisk situation ska uppstå”.

Statsvetaren Henrik Oscarsson påminner på sin utmärkta blogg om att vi kommer ha ett rekordstort antal förstagångsväljare i det kommande valet. Exakt hur det kan tänkas påverka resultatet är oklart, men man kan konstatera att V och MP oftast haft större stöd bland förstagångsväljarna medan det har varierat mer för övriga partier.

SIFO:s siffror för alla partier:

• Socialdemokraterna 36,9 (+0,2)
• Moderaterna 25,8 (+0,7)
• Miljöpartiet 9,4 (–0,9)
• Folkpartiet 6,7 (–0,1)
• Vänsterpartiet 5,5 (+0,3)
• Centern 5,0 (–0,2)
• Kristdemokraterna 4,0 (+0,3)
• Sverigedemokraterna 5,0 (–0,1)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Miljövetare utreder nolltaxa i Stockholms kollektivtrafik

Politik, , , ,

Metro skriver idag om Sofia Larsson, miljövetare vid Södertörns Högskola, som i en C-uppsats har utrett kostnader för och vinsterna med nolltaxa i kollektivtrafiken. Hon menar enligt artikeln att samhället tjänar miljarder på nolltaxa.

– Kollektivtrafik är ett bra val. Och nolltaxa är ett viktigt incitament för att få folk att välja miljömedvetet, säger hon.

Uppsatsen baseras bland annat på SL:s egen rapport “Fyra prisstrategier”. Vinsterna med nolltaxa uppges vara minskade utsläpp, minskat buller och skaderisk, men även mer svårmätta faktorer som minskad stress och ökad integration. Kostnaderna är dels förstås att det krävs mer skattepengar samt att ombilda personal och köpa in mer färdmedel eftersom resandet skulle öka. Den nuvarande styrelseordföranden för SL, Christer Wennerholm (m) är dock inte öppen för förslaget.

– En nolltaxa skulle både drabba kollektivtrafiken och vara djupt orättvist, anser han.

Man får anta att han menar att det är orättvist att de som inte åker kollektivt ska vara med och betala via skatten. Å andra sidan får ju skattebetalarna betala nya vägar vare sig man har bil eller inte. Och om något ska premieras är det väl kollektivtrafiken som är mer samhällsekonomiskt effektiv och miljövänlig?

Jag tror personligen att man inte behöver gå så långt som till nolltaxa. Säg att man sänkte priserna till 10 kr för alla resor, samt 200 kr för ett månadskort. Det skulle nog räcka ganska långt för att locka fler resenärer. Jag har tyvärr inte lyckats hitta Sofias uppsats på nätet, om någon vet hur man får tag i den får ni gärna tipsa mig!

Fortsatt ledning för de rödgröna i opinionen

Politik, , , ,

Idag redovisas Novus Opinions senaste opinionsmätning i TV4. I den kan man se att oppositionen fortsatt har ledningen med 51,8 % mot 41,9 %. Miljöpartiet får i mätningen sitt högsta resultat någonsin i Novus Opinions mätningar, 11,3 %. Om mätningen skulle vara ett valresultat skulle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen med sina 4,4 % men inte bli vågmästare.

Socialdemokraterna 35,5
Miljöpartiet 11,3
Vänsterpartiet 5,0
Moderaterna 26,1
Folkpartiet 6,2
Centern 5,2
Kristdemokraterna 4,4
Sverigedemokraterna 4,4

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Avreglering ingen vinst för konsumenten

Politik, , ,

Ännu en gång har avreglering och privatisering lett till ökade kostnader för konsumenterna. Vi har sett det på elmarknaden och nu får vi se det på läkemedelsmarknaden som regeringen nu avreglerar i samma veva som man privatiserar stora delar av apoteket. DN berättar att läkemedelsbolag har passat på att höja priserna på receptfria läkemedel inför att dessa ska börja säljas i vanliga butiker.

“Av Apotekets 50 mest sålda receptfria läkemedel höjdes priserna på ett trettiotal produkter mellan januari och oktober 2009. Det visar en genomgång DN Ekonomi gjort. Under perioden skedde bara en enda prissänkning. Det var på magsårs-medicinen Omeprazol där det funnits en kraftig prispress de senaste åren.

Den genomsnittliga prishöjningen var drygt 11 procent. På sex produkter höjdes priset med över 20 procent. Hostmedicinen Theracough fick den största höjningen med närmare 50 procent.”

Detta borde inte vara förvånande – ge marknaden fria händer och den kommer att försöka öka sin omsättning och vinst. Motiveringen till att avskaffa monopolet har varit att öka tillgängligheten och sänka priserna på läkemedel. Tillgängligheten på attraktiva orter som Stockholm kommer säkerligen öka genom att det kommer dyka upp apotek som har längre öppettider. Risken är dock att den minskar på mindre orter utan samma “marknadspotential”. Vad gäller priser riskerar man att få samma utveckling som i Norge, där priserna ökade kraftigt efter privatiseringen av apoteksmarknaden. Man bör även beakta att Sverige redan har billigare läkemedel än genomsnittet i Europa.

Nu är det för tidigt att sia om vad som kommer hända vad gäller priserna i Sverige. Det positiva med privatiseringen av Apoteket är att man valt att behålla en del av apoteken i statlig regi. Detta kan leda till en mer välfungerande marknad, då de statliga Apoteket kan bidra till att pressa de privata aktörerna och hålla priserna nere. Det är också en god sak att man valt att sälja ut en del av apoteken till storföretag och en del till mindre aktörer. Frågan är dock vad regeringen har för planer för framtiden? Vill man på sikt sälja ut allt? Risken är dessutom att de stora aktörerna efterhand tar över de små tills vi får, som inom så många andra marknader, ett fåtal stora privata aktörer som kan styra marknaden som de vill.

Centerpartiet störtdyker i opinionen

Politik, , , , , , , , ,

Enligt den senaste mätningen från Demoskop/Expressen hamnar Centerpartiet på 3,1% och skulle alltså åka ut ur riksdagen om det var val idag. Även KD hamnar strax under riksdagsspärren på 3.9 %.

– Om det här skulle bli valresultatet utplånas alliansen helt, säger statsvetaren Henrik Oscarsson till DN.

Centerledaren och näringsminister Maud Olofsson, som har hanterat en rad kriser under den senaste tiden, pekas enligt SvD ut som en orsak till partiets dystra siffror. Jag har tidigare bloggat om hur Uppdrag Granskning sågade regeringens klimatpolitik och särskilt Andreas Carlgrens agerande vad gäller förbifart stockholm och hur Eskil Erlandsson som jordbruksminister har varit med och skurit ner på djurskyddet. Expressen nämner Vattenfall, SAAB, kärnkraften och vargjakten. De har även tidigare konstaterat att C har förlorat det mesta av sin miljöprofil. Bakgrunden till detta är troligen den högersväng partiet gjort på senare år.

– Hon [Maud] hade tidigare en storhetstid, men nu har det minskat. Tvärtom kan hon nu framstå som lite smågnällig, säger Jenny Madenstam, statsvetare vid Stockholms universitet, till Expressen.

Även Vänsterpartiet går dåligt och hamnar utanför spärren på 3.8 %. Kanske har man svårt att profilera sig mot sina vänsterväljare, som kanske tycker att man “anpassar sig för mycket till smygborgarna inom S och MP”?

Om alla dessa partier skulle hamna utanför spärren (vilket ändå är högst osannolikt vid själva valet) skulle Socialdemokraterna och Miljöpartiet med lätthet ta över makten, trots att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen enligt mätningen. Om man räknar med de partier som hamnar utanför får de Röd-Gröna 51.2 % mot Alliansens 41.8 % och skulle alltså få egen majoritet trots SD.

Siffror för alla partier

Socialdemokraterna 37,1 +2,3

Vänsterpartiet 3,8 —2,1

Moderaterna 27,4 +2,1

Miljöpartiet 10,3 +0,6

Folkpartiet 7,4 —1,5

Kristdemokraterna 3,9 —0,6

Centerpartiet 3,1 —2,5

Sverigedemokraterna 5,0 +1,5

Övriga partier 2,0 +0,2

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Summering av år 2009

Politik, , , , , , ,

Vad präglade det gångna året? Vid den här tiden har ni säkert läst årskrönikor till leda så jag ska fatta mig kort och främst utgå från det jag skrivit om här på bloggen.

Dels genomfördes val till Europaparlamentet, vilket blev en framgång för Piratpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet. MP vann sannolikt en del röster på att deras enda dåvarande parlamentariker, Carl Schlyter, om och om igen fick högsta betyg i olika undersökningar av parlamentarikernas arbetsflit och kompetens. Det skadade nog inte heller att man året innan hade ändrat sig och tagit bort kravet om utträde ur EU efter en medlemsomröstning året innan.

Efter detta började väljarstödet för MP öka i mätning efter mätning efter mätning, till det läge man befinner sig i idag: tredje största parti på ca 10 % enligt opinionsmätningarna. Förklaringar till detta är sannolikt dels att framgången i EP-valet gjorde att partiet kom att betraktas som ett reellt alternativ att rösta på för fler, att miljöfrågorna fått större genomslag samt att partiet betraktas som mer regeringsdugligt och mindre flummigt. Slutligen har det förstås betydelse att Maria Wetterstrand är såpass populär, men hon kanske även har blivit mer populär av att partiet har växt? Troligtvis inget enkelt orsakssamband.

För regeringspartierna gick det knackigare detta år, framför allt för Kristdemokraterna och Centerpartiet. KD har fått vika sig i fråga efter fråga och framstår mer och mer som ett stödparti. Göran Hägglunds försök till amerikansk populism med tal om verklighetens folk gick inte hem hos… verklighetens folk. C har kompromissat bort många av sina frågor, och tycks definitivt ha lämnat sin tidigare miljöprofil bakom sig efter att ha sagt ja till kärnkraft, gasledning i Östersjön och Förbifart Stockholm. Istället för att idka självkritik har man försökt bedriva smutskastningskampanj mot MP som man anklagar för att vara socialister, på hederligt amerikanskt maner. Detta verkar dock inte ha gett utdelning, vilket får ses som positivt mot bakgrund av att andra partier (läs SD) har lyckats bättre med sin populism.

Slutligen har vi förstås haft en misslyckad klimatkonferens i Köpenhamn, samt sjukförsäkringsdebatten här i Sverige, som mycket väl kan bli spiken i kistan för alliansen.

Det kommande året blir spännande. Själv ser jag bland annat fram emot Almedalsveckan 2010 samt förstås riksdagsvalet. Jag tar inte ut någon som helst seger i förskott, utan utgår från att mobiliseringen av medlemmarna kommer vara det avgörande för valresultatet, allt annat lika. Men det är förstås skönt att gå till val med opinionsvindarna i ryggen.

God fortsättning!

//Thomas

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,