Tag Archives: antidepressiva

Riktlinjer för behandling av depression och ångest fastslagna

Socialstyrelsen har nu kommit med den slutliga versionen av riktlinjerna för behandling av depression och ångest. När den preliminära versionen publicerades häromåret gav den upphov till stor debatt bland psykologer och psykiatriker. För första gången tog man steget bort från psykofarmaka och valde att i första hand rekommendera KBT vid en mängd psykiatriska tillstånd. Detta var förstås inte godtyckligt: KBT har i en mängd olika studier visat sig vara minst lika effektivt som psykofarmaka på kort sikt, betydligt mer effektivt på lång sikt och ger inte upphov till biverkningar på samma sätt som mediciner. Att psykodynamisk terapi inte rekommenderades beror på att det helt enkelt inte finns tillräckligt med forskning – man vet inte hur effektivt det är.

Kritiken som riktades mot dessa riktlinjer kom främst från de yrkesgrupper som kände sig hotade: psykiatriker och psykodynamiker. Jag känner med psykodynamikerna, de befinner sig i ett frustrerande ingemansland på grund av bristen på forskning (mer och mer kommer dock). Tyvärr har dock en del psykodynamiker inte kunnat acceptera situationen utan kommit med i mina ögon ganska krystad kritik mot evidensbegreppet. Visst, evidens är inte allt, men det är ändå en viktig del i att kunna avgöra vilka metoder som är bäst lämpade för olika problem.

Psykiatrikerna ifråga har jag dock mindre sympati för. Forskningen talar sitt tydliga språk, KBT är att föredra framför psykofarmaka, som antagligen har sämre effekt än vad det framställs som, pga att läkemedelsföretagen väljer att gömma undan studier där deras preparat visar dåliga resultat. Mer om detta i ett senare inlägg, där jag ska berätta lite mer om forskningen kring antidepressiv medicin och placebo.

Jag anser att vården i första hand bör erbjuda de behandlingar som har visat sig mest effektiva för vissa tillstånd. Det bör dock finnas alternativ: en patient bör åtminstone kunna välja mellan tre alternativ, gärna fler, för sin behandling. Att tvinga en patient till en viss behandling lär inte ge några lyckade resultat inom psykiatrin.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Att säga nej till patienten

Det finns många sätt att säga nej till sin patient på, och vissa kanske är bättre än andra, enligt en studie som Karin på WeMind-bloggen rapporterar om. I studien lät man försökspersoner spela patienter och gå ut till olika läkare och försöka få antidepressiv medicinering utskriven. De fall där läkaren nekat att skriva ut medicin analyserades därefter vidare. Man ville se vad läkarna använde sig av för strategier för att säga nej till patienten.

Resultatet visade att 6% av läkarna bara nekade patienternas begäran rakt av. 31% antog ett biomedicinskt perspektiv och rekommenderade vidare fysiska undersökningar för att utesluta somatisk sjukdom. 63% antog ett “patientperspektiv”, genom att antingen förhöra sig om varför patienten ville ha preparatet, hänvisa till en psykoterapeut eller komma med förslag på alternativa diagnoser.

Noterbart är att “patienterna” upplevde det som mest tillfredsställande att bli nekade utifrån ett patientperspektiv. Detta borde inte komma som någon överraskning, om patienten känner att läkaren faktiskt är intresserad av ens problem blir man säkert mer positivt inställd till alternativa förslag. Man får en bättre arbetsallians som det heter i psykoterapi.

En annan undersökning som skulle vara intressant att göra är hur lätt respektive svårt det är att få antidepressiv medicinering. DN genomförde för inte så länge sen en sådan undersökning där man lät medarbetare försöka få ut antibiotika genom att tjata på läkaren, vilket visade sig vara relativt enkelt. Boven i dramat vad gäller antibiotika är antagligen marknadsanpassningen av sjukvården – om man inte tillfredsställer sin kund är risken att denne går till en annan mottagning. Vad gäller antidepressiva finns det fler mekanismer som skulle kunna bidra – många allmänläkare har bristfällig kunskap som diagnosticering av psykiska sjukdomar och för lite tid för att  att ta en ordentlig anamnes. Dessutom saknas fortfarande ofta behandlingsalternativ eftersom få vårdcentraler har tillgång till psykologer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,