Tag Archives: KBT

Dialektisk beteendeterapi fungerar i verkligheten – om det görs ordentligt

Michael Anestis skriver på bloggen “Psychotherapy Brownbag” om en ny studie av dialektisk beteendeterapi, DBT, som har undersökt hur väl metoden fungerar ute i den kliniska verkligheten. DBT är en terapiform speciellt framtagen för att behandla personer med emotionellt instabil personlighetsstörning, tidigare känd som borderline personlighetsstörning, BPD. BPD innebär ett stort lidande, och många av dessa patienter självskadar och gör allvarliga självmordsförsök.

DBT har visat på relativt goda resultat för behandling av BPD i forskningsstudier. Problemet är att man inte vet hur väl resultatet från forskning överförs till verkligheten. Då forskningsstudier ofta är mer välkontrollerade än den klinisk verkligheten finns det en risk mycket går förlorat när man ska omsätta behandlingen i praktiken. Till exempel kan behandlingen begränsas av ekonomiska faktorer, terapeuterna saknar kanske tillräckligt med utbildning och handledning och det skulle kunna vara så att patienterna i verkligheten har fler olika typer av problem än de som får möjligheten att vara med i forskningsstudier.

För att undersöka detta gör man så kallade effectiveness-studier, där man undersöker resultatet av behandling ute i verkligheten. En sådan studie som Michael Anestis beskriver, har nu kommit fram till att DBT har mycket god effekt även utanför forskningslabbet och att det är en kostnadseffektiv behandlingsmetod eftersom man sparar mycket pengar bland annat för att patienterna får mindre behov av psykiatrisk slutenvård när de får DBT.

Detta låter onekligen lovande. Värt att notera är dock att den behandling man undersökte i studien var mycket ambitiöst upplagd och följde väl manualen för DBT. Här i ligger antagligen det stora problemet för DBT och andra behandlingsmetoder: det finns många som säger att de ger en viss behandling, men inte har tillräckligt med utbildning eller handledning för att egentligen kunna garantera att de lyckas hålla sig till metoden.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Riktlinjer för behandling av depression och ångest fastslagna

Socialstyrelsen har nu kommit med den slutliga versionen av riktlinjerna för behandling av depression och ångest. När den preliminära versionen publicerades häromåret gav den upphov till stor debatt bland psykologer och psykiatriker. För första gången tog man steget bort från psykofarmaka och valde att i första hand rekommendera KBT vid en mängd psykiatriska tillstånd. Detta var förstås inte godtyckligt: KBT har i en mängd olika studier visat sig vara minst lika effektivt som psykofarmaka på kort sikt, betydligt mer effektivt på lång sikt och ger inte upphov till biverkningar på samma sätt som mediciner. Att psykodynamisk terapi inte rekommenderades beror på att det helt enkelt inte finns tillräckligt med forskning – man vet inte hur effektivt det är.

Kritiken som riktades mot dessa riktlinjer kom främst från de yrkesgrupper som kände sig hotade: psykiatriker och psykodynamiker. Jag känner med psykodynamikerna, de befinner sig i ett frustrerande ingemansland på grund av bristen på forskning (mer och mer kommer dock). Tyvärr har dock en del psykodynamiker inte kunnat acceptera situationen utan kommit med i mina ögon ganska krystad kritik mot evidensbegreppet. Visst, evidens är inte allt, men det är ändå en viktig del i att kunna avgöra vilka metoder som är bäst lämpade för olika problem.

Psykiatrikerna ifråga har jag dock mindre sympati för. Forskningen talar sitt tydliga språk, KBT är att föredra framför psykofarmaka, som antagligen har sämre effekt än vad det framställs som, pga att läkemedelsföretagen väljer att gömma undan studier där deras preparat visar dåliga resultat. Mer om detta i ett senare inlägg, där jag ska berätta lite mer om forskningen kring antidepressiv medicin och placebo.

Jag anser att vården i första hand bör erbjuda de behandlingar som har visat sig mest effektiva för vissa tillstånd. Det bör dock finnas alternativ: en patient bör åtminstone kunna välja mellan tre alternativ, gärna fler, för sin behandling. Att tvinga en patient till en viss behandling lär inte ge några lyckade resultat inom psykiatrin.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,