Tag Archives: omsorg

Expert i löst tyckande

Politik, , , , , , , , ,

Är det inte fantastiskt när så kallade experter ges plats i media för att framföra uppenbart vinklade påståenden? Vanligtvis brukar SVT hålla en högre nivå än till exempel DN, men här verkar de inte ha tänkt till ordentligt. Experten, advokaten Carl Svernlöv, medger visserligen att det går alldeles utmärkt att införa vinstbegränsning i företag, men avfärdar det hela med att det ändå skulle gå att komma runt det för företagen. Ungefär samma sak som att legalisera stöld eftersom tjuvar ändå hitta sätt att stjäla. Till skillnad från andra experter som gömmer sina åsikter bakom sin expertstatus så Carls åsikter uppenbara:

“Carl Svernlöv menar att den grundläggande frågan är om vi vill ha privata aktörer i den offentligfinansierade omsorgen. Själv tror han att vi måste ha det för att klara vården i framtiden.”

Enligt honom är alltså alternativet att enbart ha kommunal omsorg. Det är oerhört frustrerande att se sådana påstående få stå oemotsagda på SVTs sida. I många länder drivs hela sjukhus av stiftelser, och även här i Sverige har vi privata aktörer i form av föreningar eller personalkooperativ som driver verksamhet utan vinst. SJÄLVKLART står inte valet mellan enbart kommunal verksamhet eller enbart riskkapitalbolag. Att denna typ av löst tyckande okritiskt publiceras på SVT bygger troligen bara på föreställningen om att vi i Sverige inte klarar oss utan de stora vinstdrivande bolagen.

Medborgarnas obegripliga tålamod

Politik, , , , , , , , ,

Idag sänds ett program på SVT där det enligt DN uppdagas att Carema, som varit inblandade i skandaler på vårdboenden på sista tiden, har ett bonussystem som ska uppmuntra cheferna att spara in på verksamheterna. I sig inget anmärkningsvärt, men satt i sammanhanget med den bristfälliga vården som man gett sina boende blir det minst sagt obehagligt. Det tycks uppenbart att besparingarna har drabbat patienterna när man hör tidigare anställda berätta:

“Sedan Carema tog över verksamheten på Koppargården utanför Stockholm vittnar anställda om att det har sparats in på det mesta.

-Man fick handla för en viss summa i veckan. Blöjor, tvättlappar, handskar och allt det här. Men de sänkte det och det fick inte kosta så mycket, säger Christina Ankerhag, som tidigare var undersköterska på Koppargården.”

Vad säger Carema? Jo, patienten som fick sova på golvet eftersom det inte fanns någon säng beror på att “kunden själv har velat sova på golvet“. Vad säger den ansvarige politikern, Maria Larsson, äldreminister (KD)? Jo:

– Anställda måste visa civilkurage, var äldreminister Maria Larssons recept mot vanvården

Alltså ingenting om hur man bör handskas med denna typ av företag som så grovt missköter sina uppdrag, vården av de allra mest utsatta. Nej, istället är det personalen, som ska anmäla missförhållanden till sin närmaste chef, som i sin tur ska utreda och bedöma om det bör göras en anmälan. Inte heller Joakim Larsson (M), äldreborgarråd, Stockholms stad, verkar ha något bra svar på hur man ska kunna undvika liknande situationer i framtiden. Hans “debatt-artikel” i DN Sthlm är i stort sett helt intetsägande. Joakim pratar på om allt bra som gjorts och man får intrycket av att allt egentligen är bra, det måste bara till lite mer uppföljning, arbetet måste “växlas upp”, vi behöver “öppna upp för dialog med såväl äldre som anhöriga, verksamhetschefer och medarbetare”. Något konkret förslag står dock inte att finna bland alla dessa floskler.

Här måste jag hålla med DN:s ledarredaktion, det måste ske en förändring av systemet för anmälan om missförhållanden. Att som Maria Larsson, lägga allt ansvar på den enskilde arbetaren är helt orimligt. Att som Joakim, inte komma med några konkreta åtgärder, är oansvarigt.

För mig är det oförståeligt att medborgarna accepterar att detta får fortsätta. Eller snarare: att man accepterar detta visar kanske hur långt omställningen av mentaliteten i samhället kommit. Vi accepterar helt enkelt att man måste kunna göra vinst på välfärden, trots att det finns verksamheter som drivs ideellt och verkar klara det utmärkt. Begreppet valfrihet har alltmer kommit att handla om rätten för företag att ta stoppa skattepengar i egen ficka, än rätten för den enskilda individen att välja den leverantör som ger den bästa vården. Om det senare hade varit i fokus borde Alliansen till exempel ha stärkt konsumentskydd och konsumentombudsmännen, snarare än ha skurit ner på dem. Man skulle enkelt kunna införa en begränsning för hur mycket vinst man får ta ut inom välfärdssektorn. Man skulle kunna skapa ett system som i högre utsträckning gynnar små företag och ideella organisationer, för att få en verklig mångfald bland utövarna.

Detta skulle man kunna göra, men man har valt att inte göra det. Och det accepterar vi.

Vårdpolitisk propaganda från Vårdföretagarna

Politik, , , , ,

Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Hans Dahlgren fortsätter föra ut sin onyanserade propaganda för privatisering av vården, denna gång på Politikerbloggen. Jag kommenterar här några av hans uttalanden i artikeln:

“Om de anställda trivs bättre i privata vårdföretag så bör företagandet uppmuntras, inte begränsas, eftersom nöjda medarbetare ger bättre vård och sannolikt med högre kvalité.”

Visst är det så! Men hur trivs då de anställda? En hel del trivs sämre i privata företag, en del trivs bättre och för en del är det hugget som stucket. Hur det ser ut i verkligheten säger Hans inget om.

“Vården utvecklas för de anställdas bästa. Fler arbetsgivare betyder bättre arbetsvillkor.”

På vilket sätt betyder fler arbetsgivare automatiskt bättre arbetsvillkor? Visa mig gärna hårda fakta på det. Det finns uppenbara motexempel på hur personal och patienter blivit lidande i privat vård och omsorg, så sambandet kan inte riktigt vara så enkelt.

“Arbetet med prioriteringar (i vården) och hur vi skall få kakan att växa kommer att behöva inledas av en ny regering.”

Visst är det så. Men en stor metastudie av produktivitet inom vården visade på något större produktivitet inom den offentliga sektorn än hos den privata. Uppenbarligen är det inte självklart att privat vård skulle vara mer effektiv och att privatisering därmed skulle lösa problemet med finansieringen av vården.

“… även miljöpartiet nu så tydligt slår ner på valfriheten och regeringens reformer på det området…”

I Hans Dahlgrens och andra högerpolitikers ögon tycks valfrihet innebära att välja mellan ett antal olika privata bolag för sin vård. En verklig valfrihet, som Miljöpartiet förespråkar, får vi först när alla alternativ finns tillgängliga, så att man kan välja mellan vård som drivs av staten, av privata företag, av stiftelser och ideella föreningar eller av personalkollektiv.

Jag är positivt inställd till privatisering av de flesta välfärdstjänster. Men man måste inse att privatisering inte är en helig graal som kommer lösa samhällets alla problem och att välfärdstjänster inte är detsamma som att sälja potatis eller mobiltelefoner. Det är en marknad där andra regler bör gälla. Det är inte heller rimligt att ideologiska antaganden utan grund i fakta och forskning ska styra beslut som rör människors möjlighet att få bästa möjliga vård.

Om Vårdföretagarnas näringspolitiske chef verkligen ville ha ett partiöverskridande samarbete skulle han göra bättre i att vara lite mer nyanserade i sin syn på de icke-borgerliga partiernas vårdpolitik och på privat företagande i vården.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,