Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Hans Dahlgren fortsätter föra ut sin onyanserade propaganda för privatisering av vården, denna gång på Politikerbloggen. Jag kommenterar här några av hans uttalanden i artikeln:
“Om de anställda trivs bättre i privata vårdföretag så bör företagandet uppmuntras, inte begränsas, eftersom nöjda medarbetare ger bättre vård och sannolikt med högre kvalité.”
Visst är det så! Men hur trivs då de anställda? En hel del trivs sämre i privata företag, en del trivs bättre och för en del är det hugget som stucket. Hur det ser ut i verkligheten säger Hans inget om.
“Vården utvecklas för de anställdas bästa. Fler arbetsgivare betyder bättre arbetsvillkor.”
På vilket sätt betyder fler arbetsgivare automatiskt bättre arbetsvillkor? Visa mig gärna hårda fakta på det. Det finns uppenbara motexempel på hur personal och patienter blivit lidande i privat vård och omsorg, så sambandet kan inte riktigt vara så enkelt.
“Arbetet med prioriteringar (i vården) och hur vi skall få kakan att växa kommer att behöva inledas av en ny regering.”
Visst är det så. Men en stor metastudie av produktivitet inom vården visade på något större produktivitet inom den offentliga sektorn än hos den privata. Uppenbarligen är det inte självklart att privat vård skulle vara mer effektiv och att privatisering därmed skulle lösa problemet med finansieringen av vården.
“… även miljöpartiet nu så tydligt slår ner på valfriheten och regeringens reformer på det området…”
I Hans Dahlgrens och andra högerpolitikers ögon tycks valfrihet innebära att välja mellan ett antal olika privata bolag för sin vård. En verklig valfrihet, som Miljöpartiet förespråkar, får vi först när alla alternativ finns tillgängliga, så att man kan välja mellan vård som drivs av staten, av privata företag, av stiftelser och ideella föreningar eller av personalkollektiv.
Jag är positivt inställd till privatisering av de flesta välfärdstjänster. Men man måste inse att privatisering inte är en helig graal som kommer lösa samhällets alla problem och att välfärdstjänster inte är detsamma som att sälja potatis eller mobiltelefoner. Det är en marknad där andra regler bör gälla. Det är inte heller rimligt att ideologiska antaganden utan grund i fakta och forskning ska styra beslut som rör människors möjlighet att få bästa möjliga vård.
Om Vårdföretagarnas näringspolitiske chef verkligen ville ha ett partiöverskridande samarbete skulle han göra bättre i att vara lite mer nyanserade i sin syn på de icke-borgerliga partiernas vårdpolitik och på privat företagande i vården.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, vård, omsorg, politik, miljöpartiet