Tag Archives: psykofarmaka

Lavinartad ökning av ADHD-diagnoser i USA

En undersökning av förekomsten av ADHD-diagnoser i USA visar enligt New York Times att ca 20 % av pojkar i ålder 14-17 år fått sådan diagnos. Det är alltså en femtedel av pojkarna som anses har psykiska problem i sådan grad att en diagnos är nödvändig! I de flesta vetenskapliga undersökningar av förekomsten av ADHD landar man oftast på runt 5-6 procent. Möjliga orsaker till denna lavinartade ökning kan vara hårdare krav på barn i skolan, en förståelig önskan från föräldrars sida om en enkel lösning på svåra situationer i hemmet samt inte minst ekonomiska intressen av ökad diagnosticering från läkemedelsindustrin.

Cirka två tredjedelar av dessa barn behandlas med medicinering med centralstimulerande som visat sig effektivt på kort sikt för att minska symptom på ADHD. Problemet är att man knappt vet något om de långsiktiga effekterna av att behandla barn med sådana mediciner. Kombinationen av uppenbar överdiagnosticering och medicinering utan tillräcklig kunskap är förskräckande.

Riktlinjer för behandling av depression och ångest fastslagna

Socialstyrelsen har nu kommit med den slutliga versionen av riktlinjerna för behandling av depression och ångest. När den preliminära versionen publicerades häromåret gav den upphov till stor debatt bland psykologer och psykiatriker. För första gången tog man steget bort från psykofarmaka och valde att i första hand rekommendera KBT vid en mängd psykiatriska tillstånd. Detta var förstås inte godtyckligt: KBT har i en mängd olika studier visat sig vara minst lika effektivt som psykofarmaka på kort sikt, betydligt mer effektivt på lång sikt och ger inte upphov till biverkningar på samma sätt som mediciner. Att psykodynamisk terapi inte rekommenderades beror på att det helt enkelt inte finns tillräckligt med forskning – man vet inte hur effektivt det är.

Kritiken som riktades mot dessa riktlinjer kom främst från de yrkesgrupper som kände sig hotade: psykiatriker och psykodynamiker. Jag känner med psykodynamikerna, de befinner sig i ett frustrerande ingemansland på grund av bristen på forskning (mer och mer kommer dock). Tyvärr har dock en del psykodynamiker inte kunnat acceptera situationen utan kommit med i mina ögon ganska krystad kritik mot evidensbegreppet. Visst, evidens är inte allt, men det är ändå en viktig del i att kunna avgöra vilka metoder som är bäst lämpade för olika problem.

Psykiatrikerna ifråga har jag dock mindre sympati för. Forskningen talar sitt tydliga språk, KBT är att föredra framför psykofarmaka, som antagligen har sämre effekt än vad det framställs som, pga att läkemedelsföretagen väljer att gömma undan studier där deras preparat visar dåliga resultat. Mer om detta i ett senare inlägg, där jag ska berätta lite mer om forskningen kring antidepressiv medicin och placebo.

Jag anser att vården i första hand bör erbjuda de behandlingar som har visat sig mest effektiva för vissa tillstånd. Det bör dock finnas alternativ: en patient bör åtminstone kunna välja mellan tre alternativ, gärna fler, för sin behandling. Att tvinga en patient till en viss behandling lär inte ge några lyckade resultat inom psykiatrin.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,