Serotoninhypotesen är namnet på den teori om att depression beror på för låga nivåer av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Denna teori kommer av man sett att deprimerade verkar må bättre när de får medicin som ökar mängden serotonin i synapserna i hjärnan. Hypotesen har dessutom lyfts fram av läkemedelsföretag som en pedagogisk modell för att förklarar hur deras mediciner fungerar, och om man ska vara kritisk, framställa det som att man vet hur den fungerar. Det har nämligen visat sig att det inte alls finns ett självklart samband mellan låga serotonin-nivåer och depression. En del deprimerade tycks ha låg halt av serotonin, medan andra verkar ha hög nivå. Alla antidepressiva medel påverkar inte heller serotonin-nivåerna direkt.

Lars Klintwall-Malmqvist lyfter på sin blogg fram ett exempel ur forskningen, en fallbeskrivning från den vetenskapliga tidsskriften Sleep. Forskaren Leu-Semenescu med flera (2010) beskriver en person som på grund av en mutation inte effektivt kan producera serotonin och dopamin, och därmed får mycket låga nivåer av dessa substanser. Detta leder till en mängd effekter på hans beteende, bland annat kognitiv nedsättning, störd dygnsrytm och perioder av hetsätning. MEN det verkar inte leda till någon nedstämdhet hos personen. Som ett enstaka exempel bevisar detta ingenting, men det illustrerar just att serotoninhypotesen är alltför förenklad.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Serotoninhypotesen, serotonin, signalsubstanser, depression, läkemedelsindustrin, forskning, psykologi